Göran Schmidts hemsida



Main menu: Start | Rörö | Skapelsefrågan | Bibelrelaterat | Kontakt

Fjällfiling

November 2013

Är människan ett djur?

Det är faktiskt en definitionsfråga.

Häromdagen läste jag i Aftonbladet om en amerikansk genetiker som på fullt allvar menar att människan en gång uppstod genom att ett vildsvin parade sig med en schimpans!

Intressant.

Till sådana desperationens högländer har alltså utvecklingsläran http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/article1063577/Ny-vaumlgskylt-varnar-foumlr-vildsvin.html utvecklats i det tjugoförsta århundradet. Nog för att helheten ibland blir större än delarna, men visst är det litet udda att föreställa sig ett vildsvin och en schimpans som presumtiva konstruktörer av bilar och månraketer?

Att den där gris-schimpans-hybrid-teorin mött kritik från andra forskare är väl en sak, men att en sådan teori ens ser dagens ljus är för mig ännu en bekräftelse i raden på att evolutionen – och i synnerhet människans – är mycket sämre underbyggd än vad läromedel och andra media brukar berätta för oss.

Utvecklingsteorins yttersta syfte och anspråk är att ge ett vetenskapligt svar på frågan Vad är då en människa? Och dess svar är att människan är ett djur bland andra och, precis som de, en blandning av fett, kolhydrater och proteiner och en gnutta mineraler.

Men det svaret är naturligtvis inte särskilt förvånande. En teori som förväntas besvara frågan vilken den naturliga förklaringen är till att vi finns till, kommer naturligtvis bara att leverera svar som ryms inom de naturliga förklaringarnas ram. Detta alldeles oavsett hur det en gång gick till. Som man ropar får man svar. Den forskare som skulle publicera ett svar som inte helt rymdes inom den materialistiska ramen skulle av samma skäl bli anklagad för att vara o- eller pseudovetenskaplig. Och vem vill riskera det?

Alla vet att vi människor är mycket lika djuren, http://yaffetidbits.typepad.com/.a/6a00d8347d063969e201348819ba9e970c-popup i synnerhet schimpanser (och grisar). Och på cellnivå är likheterna ännu större. Inte bara med dessa djur, utan med allt levande. Visste du till exempel att vi delar 50% av vår arvsmassa med bananerna?! Det är faktiskt sant! Borde vi kanske därmed betrakta bananer som halvt mänskliga? Det skulle i så fall få ganska intressanta konsekvenser - plötsligt skulle begreppet vegan bli liktydigt med att vara halvkannibal!
Nej, genetiska likheter bör man också ta med en god portion salt.

Så kanske skulle vi ibland fokusera lite mer på de egenskaper som faktiskt särskiljer oss människor från den övriga biologiska världen. Ta som exempel det vi just håller på med – förmågan att tänka abstrakt och reflektera över vår existens. Även om det är svårt att leda i bevis, så finns det inte mycket som tyder på att någon annan biologisk varelse ägnar sig åt sådant.
En annan sak som är unik för oss människor är vår längtan och förmåga att skapa: Visst bygger bina sina vaxkakor, bävrarna sina hyddor och spindlarna sina nät, men samtidigt är dessa specifika förmågor kodade i djurens DNA. Allting talar för att de utför sina konstruktioner helt instinktivt på grund av att de är förprogrammerade till att göra just detta. Korsspindelns nät är med andra ord beskrivet i DNA precis på samma sätt som påfågelns skimrande fjäderdräkt är det.
Däremot lär naturvetenskapen få leta förgäves i människans DNA efter programvaran som kodar för mobiltelefoner, surfplattor, badrumsvågar och biff à la Lindström. Människans fria skaparförmåga saknar helt och hållet motsvarighet bland världens miljoner livsformer.

I biologisk mening är människan ett djur. Det är så sant som det är sagt.

Men det innebär förstås inte att det är hela sanningen.






Gud sade: "Låt oss göra
människor till vår avbild,
till att vara lika oss.
De skall råda över fiskarna i havet
och över fåglarna under himlen,
över boskapsdjuren och över hela jorden
och över alla kräldjur som rör sig pÃ¥
jorden."

1 Mos 1:26