Göran Schmidts hemsida

De äpplen man köper i snabbköpet som speciella sorter, som t ex Ingrid Marie eller Cox Orange, är alla klonade, d v s de är genetiskt identiska, precis som enäggstvillingar. När blommorna pollinerats på våren blandas arvsanlagen och de blivande äppelfröna ("kärnorna") kommer vart och ett att ha sin egen unika genuppsättning.
Så sår man hundra äppelkärnor så uppstår det hundra äppelträd med hundra olika genetiska uppsättningar, varav de allra flesta kommer att bära små sura och ganska beska äpplen.
Men någon gång ibland råkar det uppstå en genkombination som resulterar i riktigt goda äpplen. Vill man mångfaldiga denna nya äppelsort så kan man alltså inte plocka ut kärnorna och hoppas på det bästa. I stället får man ta små kvistar av trädet och ympa in på en vildapel. Om kvisten lyckas etablera kärlkontakt med vildapeln så att den får näring (vilket är trädgårdsmästarens uppgift) så kommer den att växa, blomma och bära god frukt.

Med den här tekniken kan man faktiskt ympa in både äppel- och päronkvistar på samma träd och få ett pärpelträd (eller kanske äppron - jag skämtar, det finns inget som heter så heller), eftersom äpplen och päron står varandra genetiskt väldigt nära.

Så om du går ute på Rörö och ser en vildapel så kan du gott passa på att smaka. De flesta smakar inget vidare, men själv har jag hittat några träd med äpplen som smakar riktigt bra. Och passar perfekt till äppelmos om inte annat.