Ängschampinjon (Agaricus campestris)
Ingen vacker blomma, men inte sämre för det!
Den utan jämförelse största smaksensationen under höstarna är ängschampinjonerna. De växer lite här och var ute på strandängarna. Skivorna på undersidan varierar efter mognadsgraden från grått till chokladbrunt. Smaken och doften ökar exponentiellt med tiden, och det räcker med en liten bit av ett riktigt fullmoget exemplar för att smaksätta en sås. Har man en gång smakat en vild ängschampinjon vill det till en nödsituation om man någonsin mer kommer att tillgripa butikernas smakbefriade motsvarigheter.
Det är nästan så att jag känner doften genom datorns bildskärm!
Den utan jämförelse största smaksensationen under höstarna är ängschampinjonerna. De växer lite här och var ute på strandängarna. Skivorna på undersidan varierar efter mognadsgraden från grått till chokladbrunt. Smaken och doften ökar exponentiellt med tiden, och det räcker med en liten bit av ett riktigt fullmoget exemplar för att smaksätta en sås. Har man en gång smakat en vild ängschampinjon vill det till en nödsituation om man någonsin mer kommer att tillgripa butikernas smakbefriade motsvarigheter.
Det är nästan så att jag känner doften genom datorns bildskärm!
Plocka aldrig en vit eller ljus svamp med rent vita skivor på undersidan. Men ser de ut som på bilden och du dessutom tar näsan till hjälp behöver du inte vara orolig. Den vita flugsvampen växer dessutom oftast i fuktig granskog och knappast ute på strandängarna. Den enda svamp den skulle gå att förväxla med ute på Rörö är någon art av musseron som jag ibland sett ute på västsidan och dem låter jag bli att plocka bara för att ha en rejäl säkerhetsmarginal.