Göran Schmidts hemsida

Dybläddran är en mycket speciell vattenväxt. En köttätande sådan, vilket inte är det första man tänker på när man ser de lejongapsliknande blekgula blommorna sticka upp ur vattnet nere i Ers van på högsommaren. Man ser inte blommorna från stigen, så man får ta sig ner till stranden, och det är inte så länge som blomningen pågår, så man får gå dit och kika ibland.

Bladen som finns under vattenytan är så annorlunda att man knappt tror att de hör till den vackra blomman, de påminner mest om ett förgrenat grönt trassel. Men tar man upp en näve av det gröna upptäcker man någonting om ser ut som små blåsor på vissa av bladen. Det är en sinnrik fångstanordning som består av en sluten behållare med undertryck på insidan. När något litet vattendjur, t ex en liten vattenloppa, råkar förirra sig i närheten, förmodligen ditlockad av några smakämnen eller av att hela anordningen faktiskt påminner om en stor vattenloppa och den råkar vidröra något av de små hårstråna i närheten av mynningen, så öppnas en liten lucka blixtsnabbt, djuret sugs in och luckan stängs. Det lilla djuret är fångat och dör snart av syrebrist och börjar lösas upp av enzymerna som utsöndras i blåsan. Näringslösningen blir sedan ett eftertraktat näringstillskott för plantan. Barbariskt men finurligt.

Släktnamnet kommer från latinets utriculus, som betyder "liten säck" och anspelar på de små blåsorna.