Göran Schmidts hemsida

Kartlaven - den gulgröna - ger vackra mönster åt Rörös stenar och hällar. Laven förekommer även i en svartvit variant. Den tillhör kategorin skorplavar som sitter ”som berget” och är nästan omöjliga att skrapa bort från underlaget, till skillnad från t ex den corn flakes-liknande tuschlaven.

Namnet har den fått av att lavmönstret påminner om gamla tiders kartor. Den gulgröna delen innehåller både svamptrådar och algceller med klorofyll. Kanterna består bara av svart svampvävnad, dit det immigrerar algceller efterhand som laven växer.

Laven är extremt tålig och långlivad. Tåligheten har man påvisat genom att utsätta den för extremt ultraviolett ljus under satellitresor. Man tror att det finns kartlavar i polartrakterna som är åtskilliga tusen år gamla.

Kartlaven tillväxer mycket långsamt, i synnerhet när den växer längre norrut. Som en tumregel när man tittar på norrländska kartlavar är att de växer med en hastighet av ungefär 0,1 mm per år i diameter. Det betyder att en fläck på 1 cm är 100 år gammal och en på 1 dm tusen år! Hur vet man det då? Jo genom att man mätt hur stora lavarna är på gravstenar av olika ålder. På det sättet har man kunnat kalibrera en dateringsmetod – så kallad lichenometri - med vars hjälp man sedan bland annat har kunnat räkna ut hur snabbt glaciärer har smält av. Alldeles vid glaciärkanten är det bara små prickar och längre bort blir kartlavarna successivt större och större, och storleken anger hur lång tid som berget just där varit isfritt. Finurligt va?!

På Rörö är klimatet förstås varmare, så här växer de betydligt snabbare. Hur snabbt vet jag inte. Varför inte gå ut och mäta?!