Göran Schmidts hemsida

Under knäckepilen nere i parken på Rörö satt jag med kompisarna i barn- och ungdomsåren. Den står fortfarande kvar, även om den - till skillnad från mig - har åldrats. Den har numera fått en litet undanskymd plats bakom ”Bygdeboa”, hembygdsföreningens lilla Rörö-museum. Men det finns fler exemplar inne i Byn.

Knäckepil heter den därför att grenarna lätt bryts av när det stormar eller klättras. Därav artnamnet fragilis som betyder "bräcklig" - jämför engelskans "fragile".

En del knäckepilsträd är hannar och andra honor. Hanträden är vanligast. Knäckepilen förökar sig inte bara genom frön, utan även könlöst genom att avbrutna kvistar rotar sig och bildar nya träd. Så vill du ha en pil i trädgården så stick ner en pinne i marken bara. Vill du hellre ha ett fläderträd så kan du göra på samma sätt med en pinne från ett sådant.

Knäckepilen tillhör Salix-släktet dit också sälgen och våra videarter hör. Barken hos dessa växter innehåller salicylsyra (som fått sitt namn efter släktnamnet). I kroppen omvandlas den till acetylsalicylsyra som bland annat finns i Magnecyltabletter. I slutet av 1800-talet framställde man acetylsalicylsyran genom att extrahera ut salicylsyra ur barken och låta det reagera med ättiksyra. Produkten såldes under varumärket Aspirin.
Men långt dessförinnan hade folk litet här och var utöver jorden naturligtvis upptäckt att det var utmärkt att tugga på sälgpinnar när man hade feber eller huvudvärk.
En och annan strök förmodligen med av blödande magsår, men det är en annan historia. Så gnag inte för mycket bark.