Göran Schmidts hemsida<

Lönn-näsor

Jag stod på Hjällbo torg i den livliga kommersen som rådde där bland torgstånden i slutet av 80-talet och köpte mitt livs första färska fikon. Jag arbetade på den tiden som NO- och mattelärare på högstadieskolan och tog mig en välbehövlig paus från den stundtals ganska adrenalinstimulerande undervisningsverksam-
heten. Det stormade rejält den där soliga oktoberdagen och det skarpa solljuset förstärkte färgprakten hos människorna från alla världens olika hörn som samlats för att handla och - kanske framför allt - prata och dela livet med varandra. Stormen svepte över stenbeläggningen och handlarna hade fullt sjå att hålla rätt på sina attiraljer.

Det var nog bara jag som såg det.

Jag såg i alla fall ingen annan som tycktes lägga märke till dem. De hundratals lönnäsor^[1] som startade från marken och steg som rotorblad utan helikoptrar nästan lodrätt rakt upp mot den blå oktoberhimlen. Jag hade ibland om höstarna sett de där lönnfrukterna svirra ner från träden och konstaterat att de roterade som små propellrar på sin väg ned mot marken, men aldrig hade jag hört talas om att de fungerade även åt andra hållet. Det var först nu som myntet trillade ner för mig - det är naturligtvis därför som lönn-näsorna bär sina vingar! För om frukterna faller som sparvlortar till marken från trädkronan eller om de svirrar ner som balettdansöser kan ju faktiskt kvitta, sett ur något sorts nyttoperspektiv.
Men att de faktiskt kan starta från marken och ge sig ut på en resa ungefär som en flock starar om sensommaren, ja det var då åtminstone nytt för mig. Slutsatsen blir att lönnfukterna kan transporteras långa sträckor med luftströmmarna.
Jag är ingen hydrodynamiker, men jag gissar att ett forskningsprojekt kring mogna lönnfrukters massfördelning och vridningsvinkel skulle uppvisa ännu ett exempel på en design i naturen som är "onödigt" bra. Ytterligare ett indicium för en Skapare med sinne för funktionalitet, estetik och detaljer!

Dessutom kastade den där oktoberdagsiakttagelsen ljus över en liten episod några år tidigare då jag traskat ett par kilometer tvärs över Rörö ut på den nordvästra klippiga delen av ön och låg där ensam i "Vinterhamn" och njöt av solen en skön sommardag. Plötsligt kände jag en lätt beröring på bröstet. Och där låg ett litet tallfrö, till konstruktionen snarlikt en lönnäsa. Det hade kommit singlande ner genom luften kilometer från närmaste tallplanta och landade mitt på en solande biologilärare. Förmodligen bara för att jag skulle få tillfälle att nämna om saken just här och nu... ;)

[Till överst på sidan]

Fotnot
[1]  Lönnträdens frukter. Jag gissar att de flesta någon gång i sin barndom använt lönnfrukten som en "extranäsa". I annat fall är det aldrig för sent!   [Tillbaka till texten]