Göran Schmidts hemsida


Main menu: Start Rörö Skapelsefrågan Bibelrelaterat Kontakt International visitors På G

SNABBLÄNKAR: Artiklar Debatter Videor och poddar Rörös flora

Fjällfiling

Februari 2024

Bild: NoName_13 på Pixabay

En dag häromveckan hade min gode vän och träningskompis feber några dagar och var hemma från jobbet. Onsdag morgon hade han så ont i knäna att han inte kunde stödja på benen. Han fick ta ambulansen in till Sahlgrenska. Mindre än ett dygn senare var han död. Sepsis.

Inte bara jag, utan hela ön sörjer sin ICA-föreståndare och vän. 52 år.

För att inte tala om de allra närmaste…

Läser man de poetiska bibelböckerna i det Gamla testamentet som Jobs bok, Psalmerna eller Predikaren så inser man att det här är situationer som troende i alla tider bevittnat och beklagat sig över: Rättfärdiga och kärleksfulla personer får sluta sina dagar alldeles för tidigt medan vidriga människor får leva länge och väl i sina lyxvillor, mätta och belåtna och till synes bekymmerslösa.

Det där tar somliga människor till intäkt för att det inte finns någon Gud. Men det gjorde inte Bibelns många författare. Inte ett dugg. Och inte jag heller. Det var just till en sådan trasig och orättvis värld som Jesus kom och som han sände ut sina lärlingar i.

I häftet med rubriken Avsikt? Som jag berättade om i förra månadens reflektion refererar jag till den kände kristne författaren C. S. Lewis:

”…det Jesus sade om sig själv lämnar oss med två, bara två, alternativ: Antingen var han historiens värsta lögnare, färdig för mentalsjukhuset. Eller så talade han sanning. Vem skulle annars säga ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern (Gud) utom genom mig.” 1 eller ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva, även om han dör.” 2? Vi har ett val. Ett livsavgörande sådant.”
I minnesboken efter min vän nere på ICA skrev jag min personliga hälsning. Den löd kort och gott: ”Vi ses!” Jag brukar säga ibland att det är så praktiskt med våra kroppar, för de gör så att man kan se var andra själar befinner sig någonstans.


Jag säger det delvis som en pik till perspektivlösa ateister som försöker intala främst sig själv men också andra att själen inte existerar. Men framför allt för att jag är övertygad om att det är dagens sanning. Min vän lever i allra högsta grad. Enda skillnaden är att han har ett vidare perspektiv på tillvaron nu än för ett par veckor sedan. Och han får se Jesus. Lite avundsjuk är jag, men den som väntar på nåt gott…

[1]  Joh 14:6.   [Tillbaka till texten]

[2]  Joh 11:25.   [Tillbaka till texten]

Januari 2024

Bild: Public domain https://pxhere.com/en/photo/589235.

Livet, om man har förmånen att få leva det, har sina olika skeden. Just nu tror jag att jag befinner mig mellan ett par sådana. Under de senaste 6-7 åren har jag bokstavligen ägnat tusentals timmar till att skriva artiklar för magasinet Genesis i egenskap av dess redaktör. Det har varit en väldigt lärorik tid när jag mer eller mindre ”tvingats” – huvudsakligen av mig själv – att läsa in mig på en mängd intressanta områden för att sedan dela med mig av insikterna till läsekretsen. Nu känns det tryggt och skönt att kunna överlämna stafettpinnen till min mycket kompetente redaktionskollega Jörgen.

Eftersom skrivandet med tiden har blivit något av ett kall för mig, så kommer jag säkert att fortsätta med det om jag får leva (etc). Nu kan det ske under lite mer avslappnade former än vad det av naturliga skäl blir i en redaktion för ett magasin med fasta utgivningsdatum.

Just i dagarna pustar jag ut efter att ha korrekturläst ”mitt” sista nummer av magasinet i egenskap av dess redaktör (det är självklart inte mitt, eftersom vi som sagt är en redaktion som arbetat tillsammans). Det kommer ut i månadsskiftet februari/mars tillsammans med en minitidning i A5-format. Denna är avsedd att användas i mötet med människor som ännu inte insett att det finns en Skapare och som lever i föreställningen att Jesus var en i mängden bland andra smarta och retoriska filosofer.

Som en ”mall” för bilagetexten använde jag den predikan som Paulus höll för ett par tusen år sedan inför den så kallade Areopagen i Aten. Du kan läsa originalstoryn i Apostlagärningarna 17:22-34. Den mer tidsanpassade varianten som kommer med magasinet hittar du som en pdf här (där finns några små korrekturfel som jag kommer att justera till en eventuell nytryckning). Ifall du inte hittar notförklaringarna och referenser så beror det på att de ligger på föreningen Genesis webbsida. Det finns en länk till dem på sidan 30 i häftet. Du kan också hitta dem här.

Bilagan är en liten fingervisning om det nya skede som jag tror att jag är på väg in i. Nämligen att visa på hur det faktum att det finns en skapare hänger ihop med den där mannen som föddes i ett litet stall på nuvarande Västbanken nära Jerusalem. Jesus alltså, för den som inte hört storyn förut. Hur man ska kunna kommunicera detta till vår tids sekulariserade svenskar, eller egentligen vem som helst, på ett relevant och trovärdigt sätt. Det vill jag ägna en del av min tid åt framöver.

När jag skriver det här har det precis hunnit bli februari och jag sitter på tåget på väg till Uppsala för en konferens om Tik Tok. Eftersom dagens unga människor knappast sätter sig ner och läser gamla gubbars långa artiklar så får man försöka hitta vägar att fördela innehållet i mer relevanta format. Som till exempel korta videor.

För det här handlar om saker så viktiga att kommunicera till en förvirrad omvärld att det vore rent straffbart att hålla det för sig själv eller förpacka det i paket som ingen öppnar.


December 2023

En glad kalv

Ett år är slut. Ett ok år för egen del. Ett riktigt kass år för många och för världen överlag.

Krigen i Ukraina och Israel med omgivningar har dominerat året som gått, och i skymundan finns andra oroshärdar som ligger och pyr. Måtte de inte få syre under 2024.

Jag har börjat längta på allvar nu.

Efter Guds Rike.

Det är bara den som kan sin Bibel och tror på Bibelns Gud som vet om det. Att Jerusalem en dag ska bli världens huvudstad. Inte att undra på att det drar ihop sig på allvar därnere i Mellanöstern.

Och det dröjer inte länge förrän Jesus härskar i sin härlighet, Människosonen som du kan läsa om i Dan 7:9-14 och Matt 25:31.46. Nya ledare, en ny värld, när träden ska jubla och vattnet bli klart och fyllt av liv och mångfald igen.

Då blir det andra bullar. Allt ska fram i ljuset. Alla baktankar, alla hemliga konspirationer, alla hemliga ordenssällskap, alla mörka hemligheter ska fram och all ondska få sin rättvisa dom. Alla dårar som trodde att det gick att dölja sanningen för universums Herre. Och alla så kallade religiösa som inbillat sig och varandra att man kan kalla sig kristen och tro vad som helst och leva hur som helst.

En ny världsregering, men inte av det slag som dagens globalister drömmer om.

Det blir en dag utan dess like. Hädanefter kommer världens ledare att vara hundraprocentigt ärliga, trovärdiga och moraliskt oklanderliga, prestigelösa, fria från korruption, mutor, maktbegär och sexuella utsvävningar. En utopi kan man tycka, med tanke på hur världens nuvarande maktelit beter sig.

Det blir en dag när det som är fel nämns vid dess rätta namn, när rättfärdighet belönas och orättfärdighet bestraffas.

Den dagen kommer jag att ge mig ut i bergen och hoppa och jubla som en nyutsläppt kalv. December i all ära, men jag ska leta fram gympaskorna.

Den ljusnande framtid är vår.

Gott nytt 2024!


November 2023

Krig. Bildkälla: Pxhere, Creative Commons

Köln 1945, Heilbronn 1945, Hamburg 1943

Vi har alla sett bilderna från Gaza och Khan Yunis. Sönderbombade bostadskvarter. Städer i ruiner.

Vems är skulden? Enligt media och demonstrationstågen längs Avenyn är det ingen tvekan: Israels!

Men kommer du ihåg alla liknande bilder från skolårens historieböcker? Köln, Heilbronn, Hamburg. Rykande ruinhögar. Vems var skulden då? Amerikas? Englands? Frankrikes?

Ja, visst var det de som bombade. Men skuldfrågan är inte helt självklar, eller hur? Vad var orsak och vad var verkan då? Vad var alternativet då?

Med tanke på nutidens historierevisionistiska woke-anhängare lär det inte dröja länge förrän vi får höra att de verkliga skurkarna var de där imperialiststaterna som dristade sig att bomba oskyldiga nazistsympatisörer. Jag är beredd att slå vad.


Oktober 2023

Vad är det som händer? Har världen blivit galen? Våld, ondska, kriminalitet, korruption, hämndlystnad, desperation, frustration, rädsla och alla tänkbara fasor lamslår folk och nationer. Städer och länder faller sönder, om inte utifrån genom bomber så från insidan genom anarki, droger och kriminalitet.

Och lögner, lögner, lögner. Få tror längre på några sanningar. Eller kanske snarare – var och en tror på den sanning man själv föredrar. För verklig sanning tycks ha mist sin relevans. Den existerar bara i form av någonting relativt och kontextberoende. Det är den sataniska skörden av generationers draksådd, av den oheliga alliansen mellan postmodernismens förvirrade flumfilosofi och naturalismens själlösa anti-intuitiva svammel om slump och årmiljarder.

Därför lever vi i en tid när ögonvittnesskildringar inte längre betyder någonting, när fotografier, filmer och ljudinspelningar manipuleras och där artificiell intelligens vidarebefordrar de lögner och halvsanningar som tidsandan dikterar. Snart är vi i en situation där ingen evidens i världen längre har makt att övertyga någon.

När grundvalarna bryter samman, vad kan den rättfärdige göra?” (Ps 11:3)
Det är i en situation som den som tiden är mogen för Lögnens son att träda fram och skapa ordning och reda och en alldeles ny sanning och världsordning. Mörker förklätt till ljus, som få kommer att ha omdöme kvar till att avslöja.


Vi har fått den värld vi gjorde oss förtjänta av. Vi övergav tron på Gud och hans Ord och bud och satte hellre vår tillit till de normlösa lögnandar som dominerar kultur, politik, religion och media, skickligt men omärkligt koreograferade av Lögnens fader i egen hög person.

Medan kaos sakta kryper närmare för varje timma sitter vi här i våra små imaginära skyddsrum. Inte av betong utan av illusionen om att allt kommer att förbli lika lugnt och tryggt som det alltid varit och att de därute får skylla sig själva.

Men vi kommer också att få skylla oss själva. För att vi var så fega att vi aldrig höjde vår röst till försvar för Bibelns trovärdighet, för rätten till liv, för grundläggande normer om kön och sexualitet, mot vanföreställningen om människans inneboende godhet och att ondska är någonting miljöbetingat som går att utrota med höjda socialbidrag.

Men framför allt för att vi inte ville störa våra medmänniskor med budskapet om att Jesus dog för våra synder och att Han kan och vill förvandla varje ont och egoistiskt människohjärta på väg mot avgrunden. En dag inför Guds tron och med facit i hand kommer det att visa sig vara det vi ångrar mer än allting annat: ”Varför berättade du aldrig?”


September 2023


Tänka sig att få ha varit på hundraårskalas med sin mamma!

Det är stort.

Brev med grattis undertecknat av både Carl-Gustav och hans Silvia.

Du är ett levande bevis på att Guds löften håller. Det står i de tio budorden:

”Visa respekt för dina föräldrar, så ska du få ett långt liv i det land som HERREN, din Gud, ger dig”

(2 Mos 20:12)

Det har du verkligen gjort. Du bodde hemma hos dina föräldrar och tog hand om dem ända till slutet, och när de till slut kommit hem till det himmelska hemmet tog du hand om dina åldriga båda systrar den ena efter den andra, en tämligen otacksam syssla.

Att din basföda nu i många år varit Noblesse med apelsinsmak och Mariannekarameller är dig väl förunnat efter väl utfört arbete.

Må Gud fortsätta att välsigna dig i din stora och stilla förnöjsamhet!

Det var det klart bästa med årets september. Det slår till och med hummerfisket…




Augusti 2023

Från Härjedalsfjällen härom veckan...

Vi har det i skafferiet:

• Hjortronsylt (till glass)
• Hallonsylt (till pannkakor)
• Björnbärssylt (till äggost)
• Åkerbärssylt (till kex). Fast den sylten är slut nu. Snälla norrlänningar – skicka mig en burk!

Dessa fyra bär tillhör alla en och samma grupp, nämligen hallonsläktet, på latin Rubus, som i sin tur tillhör rosfamiljen, Rosaceae.

Alla härstammar från en och samma grundform, på motsvarande sätt som alla hundar och vargar härstammar från ett urhunddjur och alla kattdjur härstammar från ett och samma urkattdjur.

Trots att bären tillhör ett och samma släkte och sannolikt är väldigt lika varandra till sin genetik, så har alla helt unika och rent himmelska aromer.

Himmelska är rätta ordet. För mig är de här olika aromerna ett uttryck för Guds omsorg, ja rent av ett gudsbevis, som ingen ateist i världen skulle kunna ta ifrån mig.

Enligt Wikipedia finns det 1407 olika arter av Rubus och 60 observerade hybrider dem emellan. Var och en med sina smaknyanser. Det här har ingenting med evolution att göra, det är bara exempel på variation inom ramen för den grundtyp som Gud en gång skapade.

Du kanske tycker det är självklart att det finns en massa olika bär med ljuvliga smaker, men det är det verkligen inte. Det är faktiskt nog så anmärkningsvärt att vår mat växer upp ur jorden av sig själv (i samarbete med våra välsignade bönder). Inte heller det är självklart. Men att dessa rubusarter finns tillgängliga för oss att plocka, sylta och njuta av – det är ingenting annat är ren och skär bonus!

Det är så uppenbart att Rubus är gåvor från Gud.

Så det är inte mer än rätt att vi tackar Honom varje gång vi smakar på dem!


Juli 2023

Vissa saker är så självklara att det inte finns någon anledning att ens nämna det: Vatten rinner nedåt, när solen går upp blir det ljusare och mogna lingon är röda.

En annan lika självklar sak är det här med orsak och verkan: När det stormar svajar träden, när man badar blir man blöt och när det brinner blir det varmt.

Det är klart att någon skulle kunna hävda motsatsen ifall vederbörande är lagd åt det hållet. I dessa postmoderna tider förväntas man som bekant klappa en sådan person på axeln, hålla med och tänka att sanningen är någonting relativt och att om personen påstår att det blir kallt när det brinner i byxorna så är det sant för den personen och personlighetskränkande om ifall man skulle ha någon invändning.

Man hade kunnat hoppas att det bara var enstaka udda individer som hade så där extrema åsikter, men så är inte fallet. Ibland kan det förstås finnas naturliga förklaringar. Om en person är totalt blind från födseln kan man ju knappast förebrå honom eller henne för att inte veta att det faktiskt blir ljust när solen går upp eller att lingon är röda. Sådant är både naturligt och ursäktligt.

Om en seende person däremot aktivt väljer att blunda varje gång solen går upp eller under varje skogspromenad och vidhålla sådana uppfattningar så är det onaturligt och tämligen oursäktligt.

Är vi ute på promenad längs kusten och ser en sten ligga på en klipphäll, så väcks genast tanken att stenen har blivit placerat där av någon. Visst, den kan ha slungats dit av vågorna efter någon storm eller ramlat ner från en högre belägen plats, men oftast kan man med ganska stor säkerhet avfärda de alternativen. Stenens placering som sådan avslöjar att det har funnits en avsikt med i spelet.

Skulle vi i stället hitta två stenar placerade ovanpå varandra så skulle ingen av oss tänka i termer av tillfälligheter eller naturliga processer. Såvida man inte räknar två medvetet placerade stenar som någonting onaturligt, vilket det givetvis inte är.


Och ligger där tre stenar på varandra så finns slumpalternativen inte längre på kartan. Nu råder det inga som helst tvivel om att någon med vett och vilja placerat stenarna där, som en markering av något slag. Vem som gjort det, och med vilken avsikt, det kan vi förstås bara spekulera om. Det här illustrerar den där lagen om orsak och verkan, men inte tillämpad på stormar och träd utan på avsikter och mönster. Förmågan att på det här viset avslöja avsikter genom de mönster de ger upphov till är ingenting vi lärt oss av våra föräldrar eller i skolan. Det är en intuitiv och medfödd förmåga som alla människor besitter därför att den är nödvändig på många av livets områden.

Så här långt borde ingen läsare vara oense med mig.

Såvida vederbörande inte anat vart jag vill komma, vill säga. För det finns omständigheter i tillvaron då människor slutar att tänka rationellt och upphör med att tillämpa den självklara principen om orsak och verkan därför att slutsatserna blir alltför påträngande, alltför personliga, alltför livsavgörande.

För vad är de där tre stenarna i jämförelse med den fina balansen i vårt solsystem, mot lagarna som bestämmer atomernas egenskaper, mot all den rikedom av former, färger och egenskaper vi finner i den levande världen och mot de svindlande intrikata informationssystemen i DNA som förvandlar ett ägg till en nyckelpiga, ett annat till en orkidé, ett tredje till en påfågel och ett fjärde till en människa? - Ja, men det är ju en helt annan sak, invänder någon, för sådant finns andra förklaringar än avsikt och intelligens.

Vad finns det för grund till en sådan invändning? Absolut ingen. Ingen annan än den berättelse vi hört om och om igen alltsedan barnsben – att världen och livet blivit till av sig själv, utan avsikt, utan någon Gud. Det vore det mest onaturliga i världen.

Om dessa tiger så kommer stenarna att ropa, sade Jesus.

Ta en promenad idag. Hör stenarna ropa. Och allt annat med dem. Rensa hjärnan och sinnet från absurda inlärda föreställningar om slump, planlöshet och meningslöshet. Bejaka lagen om orsak och verkan: Det måste finnas Någon som ville världen, livet, dig och mig.

- Men vem är i så fall Någon?

Sakta i backarna. Det är nästa fråga. Ställ den till Honom själv. Det är där det måste börja!

Bildkällor: Stenbilderna: undertecknad. Fosterbilden: Lennart Nilsson

För fler månadsreflektioner - scrolla upp och välj årtal i menyraden till höger på sidan!


Copyright © 2024 Göran Schmidt
Template design by Andreas Viklund