Tror du inte på evolutionen?
Ett tveklöst "ja" på den första delfrågan och ett lika tveklöst "jo" på den andra.
Till att börja med: Jag kan min evolutionsteori efter att ha haft den som specialintresse i fyra årtionden och undervisat om den i åtminstone tre. Jag kan dess styrkor och jag kan dess svagheter. Jämförelsen med den heliocentriska världsbilden är felaktig, eftersom jordens kretslopp kring solen är ett förhållande som dagligen kan bekräftas med vetenskapliga metoder. Så är inte fallet med evolutionsteorin, som huvudsakligen rör händelser som påstås ha ägt rum miljoner och miljarder år innan människor fanns som åskådare. Den är därför huvudsakligen en historisk vetenskap som till övervägande del bygger på mer eller mindre spekulativa extrapoleringar bakåt i tiden. Dessutom bygger teorin på en lång rad antaganden som vart och ett har mycket bristfälligt empiriskt stöd. Det som ger evolutionsteorin dess trovärdighet i mångas ögon är i stället att den är en materialistisk teori som utgår från att det inte existerar någon högre makt som haft någon del i skapelseprocessen (och skulle någon framhärda i detta så skulle denna Gudom likväl anses vara redundant [1]). Och som sådan anser många denna teori vara att föredra.
Jag är fullt medveten om att många läsare tycker det låter närmast hädiskt att evolutionsteorin skulle ha
bristfälligt empiriskt stöd, när det i stället brukar heta att evolutionen är ett faktum som dagligen bekräftas i
laboratoriet. Men orsaken till detta är att evolution brukar definieras så vidlyftigt att snart sagt varje förändring som en
population organismer genomgår – hur obetydlig den än må vara – med automatik definieras som evolution. Alltså är evolution
i den bemärkelsen – det som brukar kallas "mikroevolution" – ett obestridligt faktum.
Men "mikroevolution" är helt okontroversiellt i det här sammanhanget. Alla, såväl evolutionens anhängare som dess
kritiker, vet att organismer har en potential till förändring. De viktiga frågorna är – 1. finns det gränser för
förändringen eller är den gränslös? och 2. Vad är det för typ av förändringar som vi kan iaktta?
I egenskap av evolutionskritiker hävdar jag med bestämdhet att det finns
gränser för förändringen (eller variationen, om man så önskar). All empirisk erfarenhet inom djuravel och
växtförädling bekräftar detta, liksom huvudmönstren i såväl den levande organismvälden som i det fossila
arkivet. Och den nyupptäckta komplexiteten hos organismernas arvsmassor ger ytterligare stöd för den tesen.
Däremot har den som anammat evolutionskonceptet fullt ut och därmed betraktar en blågrön bakterie som sin släkting i rakt nedstigande
led inget annat val än att förmoda att variationen saknar gränser, i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet, eller i
bästa fall som en obevisad hypotes.
Den typ av förändringar som enligt evolutionsteorin skapar evolutionens "råmaterial"
är mutationer - en av de mest destruktiva faktorerna i vår tillvaro som vi som människor har att brottas med - källan till alla
cancerformer och ärftliga sjukdomstillstånd bland annat. Vill du veta mer om mutationer så läs gärna svaret på fråga
3 och 4 härintill.
De klassiska evolutionsargumenten – mutationer och naturligt urval (selektion) – befinner sig i en sönderfallsprocess i takt med naturvetenskapens landvinningar de senaste årtiondena. Detta har förmodligen undgått den breda allmänheten – och i synnerhet läromedelsförfattarna – kanske eftersom retoriken och röstläget från materialismens vapendragare tenderat att öka i motsvarande grad. För var och en som kan föreställa sig existensen av en Skapare innebär denna process samtidigt att de positiva argumenten för en gudomlig skapelseakt ökar dag för dag. För teofoberna[2] inom forskarvärlden återstår bara en alltmer tilltagande frustration över att kreationism och Intelligent design fortsätter att öka i inflytande bland vårt lands studenter och den bredare allmänheten. Det ska bli intressant att se hur det hela slutar.
Det är viktigt att inse evolutionens betydelse som en del i ett större sammanhang. Evolutionstanken är en grundläggande idé i den materialistiska världsbild som dominerat det västerländska tänkandet alltsedan Darwins tid. Så central är evolutionstanken för materialismen att kritik mot den brukar definieras som ovetenskaplig eller pseudovetenskaplig helt oavsett vari den består. Men vad kommer att hända när evolutionsteorins brister inte längre går att dölja? Det blir intressant att se. För oss som både har en intellektuell övertygelse och en personlig erfarenhet av att Gud är en högst påtaglig del av verkligheten är det knappast förvånande att idén om ett universum som skapar sig själv ur intet förlorar i förklaringskraft efterhand som vi upptäcker mer och mer om hur världen och livet faktiskt hänger ihop och fungerar.
Sammanfattningsvis: Jorden kretsar kring solen och det finns relevantare alternativ än en planlös evolution som förklaring till att du tagit dig tid att läsa de här raderna!
[1] Redundant betyder i det här sammanhanget "överflödig". Man är givetvis fri att
tro att en gud funnits med under evolutionen, men skulle så inte ha varit fallet, så skulle (enligt materialisterna) evolutionen ha ägt
rum i alla fall. [Tillbaka till texten]
[2] Kanske något i stil med "Gudsallergiker" [Tillbaka till texten]