Stefan Edman
Stefan Edman är biolog, författare och miljökämpe och en erkänt kunnig debattör som jag helhjärtat
respekterar i många avseenden. Han är biologiskt kunnig, är en duktig skribent och har - precis som jag själv - ett
hjärta som brinner för biologin och skapelsen. Edman tillhör också skaran som har förmågan att se Skaparens
fingeravtryck i kosmos, en förmåga som många biologer tyvärr saknar. I ett avseende går våra meningar
emellertid isär, och det gäller inte helt oväntat skapelsesynen. Edman tror att Gud skapade den levande världen
genom metoden evolution. Han är med andra ord det som brukar kallas teistisk evolutionist. Jag delar inte den positionen av
flera skäl, som delvis framgår av artiklarna.
Det som föranledde mina nedanstående båda artiklar var att Edman skrev en krönika i tidningen Dagen, där han
lovordade Gud, men också slog ett slag för evolutionstron bland kristna (i alla fall var det så jag uppfattade det).
Tyvärr sparade jag aldrig artiklarna, men jag gissar att hans huvudpoänger framgår ganska väl av det jag skrivit.
Min första artikel publicerades i Dagen, den andra refuserades.
Temat rör sig någonstans i gränslandet mellan naturvetenskap och teologi, så en renodlat naturvetenskaplig läsare kan nog ha svårt att se alla poängerna. Men i så fall är det ju bara att traska vidare, som man alltid får göra när man stöter på något ovidkommande...
Den första artikeln
Stefan Edman är kristen och tror att Gud skapat universum och allt levande genom en metod som vi idag kallar evolution. Han är långt ifrån ensam. En relativt stor del av kristenheten har trott och tror ungefär som han. Skillnaden är möjligen att Stefan vet varför han tror på evolutionen, vilket är ganska ovanligt i de breda folklagren. Vanligtvis har man även i naturvetenskapliga kretsar mycket bristfällig förståelse för evolutionsmekanismerna, vilket visat sig bland annat genom intervjuer av biologilärarstudenter som gjorts vid Pedagogiska institutionen vid Göteborgs universitet.
Det finns överlag en stark rädsla inom utbildningsvärlden att låta kritik mot evolutionsteorin komma till tals. Orsaken är enkel. De flesta biologer anser ju att utvecklingsläran kan förklara livets uppkomst och mångfald, och att den som seriöst betvivlar detta är endera dum eller outbildad, eller möjligen bådadera. Evolutionsforskare verksamma inom grenar av biologin som ekologi eller genetik anser praktiskt taget undantagslöst - i likhet med Edman - att evolutionsteorin är ett för länge sedan bevisat faktum. Och märkligt vore det kanske annars - i annat fall hade man troligen ägnat sig åt något annat att fylla sin vardag med. Men detta innebär samtidigt att praktiskt taget all ny biologisk kunskap betraktas genom ett evolutionärt filter. Detta är mycket uppenbart, inte minst om man jämför äldre och nyare läromedel i biologi, och det sker på bekostnad av läroplanernas målsättning att träna eleverna till kritiskt tänkande.
Men det måste samtidigt sägas att evolutionsteorin är mycket bra, som teori betraktad. Den är sannolikt den bästa materialistiska förklaring till livets mångfald som någonsin kommer att formuleras. Men det innebär inte att den är sann! Det hela står och faller med om materialismen är en hållfast grund att bygga en teori - och världsbild - på. Vi är många som inte delar den synen. Och jag anar att även Stefan Edman håller med, åtminstone till en del.
Tyvärr sällar han sig samtidigt i ledet med sina ateistiska kritiker när han sätter likhetstecken mellan att vara evolutionskritisk och att vara kritisk till vetenskap i största allmänhet. Jag kan heller inte undgå att förvånas över hans oskuldsfulla bild av vetenskapen som en alltid objektiv, ärligt sanningssökande aktivitet. Historien talar sitt tydliga språk när det gäller prestigens, avundens och vinningslystnadens närvaro även i vetenskapens fina salonger. (Det är inte minst uppenbart för den som följer forskningsutvecklingen inom människans evolution). Edmans artikel andas en sådan total förvissning om att det var just evolution som Gud använde som skapelsemetod att han troligen inte är intresserad av en dialog i sakfrågan med oss evolutionskritiker. Men en sådan vore värdefull för alla parter.
Jag har gjort en erfarenhet under mitt mångåriga föreläsande inom området som fortfarande förvånar mig - och jag vet att andra delar min erfarenhet: En rak, biblisk skapelseförkunnelse och saklig evolutionskritik väcker mer förargelse och upprörda känslor bland kristna evolutionister än bland icke-troende naturvetare. Hur kan det komma sig?
Min egen hypotes är att det är bibelsynen som är den ömma punkten. Jag tycker mig ana att det är bland just dessa kristna som man har störst problem med att acceptera jungfrufödseln, Jesu mirakel och fysiska uppståndelse. Kanske just därför att man närmar sig det andliga området med materialismens krav på rationella förklaringar. Det är lätt att säga att man tror att Gud skapade världen - bara det var tillräckligt länge sedan. Guds kraft - javisst, men i enlighet med rådande naturlagar. Hur just Edman ställer sig i dessa frågor har förstås inte framkommit i hans inlägg i Nya Dagen.
Sveriges ärkebiskop (Bertil Hammar) å andra sidan har ju uttryckt sina tvivel på bland annat jungfrufödseln. Men får väl ändå förutsättas bekänna sig till första trosartikeln. Jag har ibland tänkt att jag skulle vilja fråga honom om han tror att Gud här och nu skulle kunna skapa ett stoftkorn ur intet om han så behagade. Skulle ärkebiskopen svarat jakande på denna fråga så skulle min följdfråga vara om han tror att Gud därefter skulle kunna skapa 23 mänskliga kromosomer (som ju är så små att de kan vila tryggt på spetsen av en knappnål) också de ur intet. Om svaret skulle bli ja ytterligare en gång så skulle jag slutligen fråga honom vari problemet med Jesu människoblivande då ligger. För det var ju just detta som skedde den där dagen därinne i Marias sköte. Hebréerbrevet 11 säger oss att det är genom tron som vi förstår att Gud skapade världen, inte genom förståndet som vi kan tro det. Tron upplyser intellektet.
För att återgå till Edman så ger han också uttryck för sin frustration över att finna sig trängd från båda håll, kritiserad både av troende och av ateister. Men det är tyvärr det pris han får vara beredd att betala om han vill sitta på två stolar - en ateistisk och en teistisk på samma gång. För utvecklingsläran är som sagt av definition en strikt materialistisk förklaringsmodell till hur liv kan utvecklas från lägre till högre nivåer. Och själen, tankevärlden, de religiösa föreställningarna har enligt samma teori utvecklats i takt med människans fysiska evolution och kan förklaras som växelverkan mellan molekyler i vårt nervsystem. Något behov av någon separat andlig dimension eller täckmantel finns alltså inte. "Matter is all there is" som evolutionsbiologen Richard Dawkins uttrycker saken. I realiteten var det denna mantel som Darwin och hans efterföljare under anhängarnas jubel skakade av sig i mitten av 1800-talet, och alltsedan dess. På den tiden var det religionen som stod för tankeförtrycket och naturvetenskapen som var den förtryckta parten. Idag är rollerna ombytta. Nåde den som vågar utmana den allsmäktiga materialismen. Det får vi evolutionskritiker veta av både nu och då. Och självklart ses det därför inte heller med blida ögon att Edman med den breda plattform han har propagerar för en "döpt" form av evolution.
Det är en svår sits som Edman satt sig i. Han har valt att sätta sin tilltro till evolutionen och anser att den tydligen inte behöver någon närmare granskning. Vi som granskar den anser att den är en otillräcklig och som kristna en felaktig grund att bygga vår världsbild på. Vi bör därför inte försöka sammanfoga Bibelns världsbild med den evolutionistiska. Den övertygelsen vare sig kan eller ämnar vi tiga med. Naturligtvis är Edman fri att uttrycka sin mening att en klassisk kristen syn på vårt ursprung är ovetenskaplig, men då får han också tåla att bli motsagd av syskon i tron. Att däremot Stefan Edman är kristen skulle inte ens en kreationist förneka.
Göran Schmidt, gymnasielärare i biologi och föredragshållare
Den andra artikeln
Stefan Edman har accepterat de klassiska argumenten för evolution som jag själv väl känner till och som jag själv under två decennier har undervisat om i enlighet med skolans kursplaner.
I sin debattartikel 20/8 förtydligar han sig på flera punkter både med avseende på sin syn på skapelsen och Skaparen. Och det står redan nu klart att vi delar samma tro i flera viktiga avseenden. Men också att vår bibelsyn skiljer sig markant. Några punkter i Edmans resonemang vill jag bemöta utifrån min förståelse av evolutionsteorin, men framför allt utifrån min bibelsyn. De naturvetenskapliga argumenten mot utveckling och för skapelse finns inte utrymme till att diskutera i detalj vid ett sådant här meningsutbyte, men finns tillgängliga för var och en med hjälp av en internetuppkoppling och t ex sökorden Intelligent Design.
Min första kommentar gäller Edmans syn på Guds skapelseakt som en ständigt pågående process: "Skapelsen ... pågår varje sekund". Hur vackert det än må låta och hur sant det än kan synas när vi bevittnar hur en tussilago slår ut eller ett människobarn kommer till världen, så vill jag ändå påstå att detta inte är en biblisk tanke. Bibelns samlade vittnesbörd är i stället att Gud i begynnelsen skapade himmel och jord med alla dess livsformer och alltsedan dess "varje sekund" upprätthåller sin skapelse. Eftersom jag själv har haft förmånen att närvara när båda våra barn (numera ungdomar) landade på BB är jag den förste att hålla med om att termen skapelseunder inte på något sätt är vanprydande i det sammanhanget. Men samtidigt formas det lilla barnet genom en magnifik och lagbunden process som kallas embryonalutveckling. Och lagarna som styr och reglerar denna utveckling finns förprogrammerade i det befruktade äggets arvsmassa. Visst tror jag liksom Edman, även om jag inte förstår det intellektuellt, att detta förutsätter Guds Andes närvaro i världen, men en skapelse "ex nihilo" (ur intet) är det inte fråga om. För den biologiska informationen - livets datorprogram lagrade i DNA - finns där hela tiden närvarande från generation till generation och, anser vi kreationister, har funnits där sedan Gud skapade i begynnelsen. Något empiriskt stöd för motsatsen - att information kan uppstå spontant ur icke-information utan någon intelligent orsak - lyser med sin frånvaro, och detta är ett av huvudargumenten för oss i egenskap av evolutionskritiker. Uppkomsten av biologisk information är för övrigt en av flera för evolutionsteorin centrala frågor som borde granskas i den vetenskapliga processen och debatten. Så är inte fallet. Frågor som berör själva fundamentet för evolutionsteorin diskuteras som regel inte. Och skälet är troligen inte märkligare än att man i självbevarelsedrift undviker att såga alltför mycket i den gren man själv sitter på. Jag vidhåller att Edman överskattar evolutionsbiologernas förmåga till självkritik.
För det andra hävdar jag utifrån biblisk synpunkt att det ligger en fara i en överdriven och oreflekterad vördnad av skapelsen och naturen. En fara som på Gamla testamentets tid tog sig uttryck i folkens - och även Israels - tillbedjan såväl av himlakropparna som av jordiska företeelser. Detta var sedvänjor som Gud varnade för i starka ordalag (5 Mos 4:19). Hedningarna föreställde sig uppenbarligen att materien, åtminstone viss sådan, var andlig till sin natur eftersom den kunde bli föremål för tillbedjan. Och detta är väl nästan vad broder Edman också hävdar. Ironiskt nog verkar det som om det "egendomligt dualistiska sätt att beskriva världen", som Edman tillskriver mig när jag ser materien som åtskild från Gud, i Bibelns ljus snarare verkar vara en förutsättning för att på ett rätt sätt kunna fullfölja Guds folks kärleksuppdrag i världen. Herren skulle ensam stå i fokus för sina barns tillbedjan, det var viktigt att skilja mellan det skapade och Skaparen (Rom 1:25). Tillbedjan av det skapade, t ex i form av Moder jord är inte ovanligt i nyandliga sammanhang, men då handlar det snarare om österländskt tänkande än om bibliskt. Och även i den naturvetenskapliga litteraturen, inte minst inom det biokemiska området, finner den uppmärksamme läsaren både nu och då Naturen eller Evolutionen tecknade med stora begynnelsebokstäver, vilket speglar författarnas behov av men oförmåga till att kanalisera sin vördnad och fascination emot dess rätta Objekt. Nu påstår jag självfallet inte att Edman tillhör den skaran. Jag vill snarare påvisa hans glidning emot en naturdyrkan, föranledd av det faktum att han ser skapelsen som en del av Skaparen. Det är detta jag reagerar emot.
Möjligen går det edmanska tänkandet med en andlig materia att tillämpa i fråga om den kommande tidsåldern med den nya himlen och den nya jorden, då vi skall uppstå med andliga och förhärligade, men ändå anmärkningsvärt "fysiska" kroppar precis som vår Herre. Men dessförinnan kommer "den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta" (2 Pet 3:12).
När det gäller det teologiska meningsutbytet med Edman känner jag det emellertid lite grand som att trampa vatten, beroende på att vi har så olika syn på bibelordet - eller, för att använda bildspråk, olika maskstorlek i våra bibeltolkningsfilter. Vårt personliga förhållningssätt till bibelordet avgör huruvida vi låter en viss biblisk utsaga tillhör "kärnan" och hamna bland det trovärdiga i filtret, eller rinna igenom till byttan med de kanske intressanta men för vår tid irrelevanta tingen i "den tidsbundna inramningen". Ju liberalare syn vi har desto större andel rinner igenom. När Edman redovisar sin egen sållning av de fem Moseböckernas budskap, så blir byttan tämligen full. Där skvalpar exempelvis Guds egen utsaga att Han på den sjunde skapelsedagen fullbordade sitt skapelseverk (1 Mos 2:2). Edman anser ju att detta är en kontinuerlig process. Den ödmjukhet han förespråkar i avslutningen av sin artikel märks inte i uttalandet om Moseböckernas relevans. Där är han närmast dogmatisk.
Sedan gagnas inte sakfrågan av att Edman antyder att vi evolutionskritiker angriper evolutionsteorin med Bibeln som tillhygge - en vanlig missuppfattning. Det är sant att de flesta av oss också är kreationister. Men det är lika sant att de flesta evolutionsförespråkare har en materialistisk eller agnostisk grundsyn. Så varför skulle just vår grundsyn diskvalificera oss från att lyfta fram våra rationella argument? Vår grundinställning att Bibeln är en källa till kunskap om vad som skedde i skapelsens morgon är ett dugg mindre relevant än det praktiskt taget obefintliga empiriska underlag som ligger till grund för de skildringar om livets uppkomst som påtvingas våra barn och ungdomar i skolan och framför teven.
Inte heller gagnas den av att av Edman tycks sälla sig till kören av evolutionstroende som upprepar mantrat att evolutionen i sig är ett odiskutabelt faktum som förnekas bara av den fåkunnige. Inte heller här kan man ana någon större "ödmjukhet" från Edmans sida.
Om man anser, som Edman skriver i sitt senaste debattinlägg, att Universums Herre understundom "kan ... göra exklusiva under", så är ju faktiskt steget inte särskilt långt till att också tro att Gud skulle ha kunnat skapa universum med dess livsformer på sex dygn om Han så skulle ha önskat. Det är ju i så fall bara en fråga om kvantitet - hur mycket mäktar Gud med att skapa per tidsenhet?!
Insikten att vi här i tiden aldrig kommer att förstå Guds skaparverk till fullo är naturligtvis viktig att bära med oss, men om vi av det skälet inte lyckas bevara vårt förtroende för Bibeln som Guds Ord, så är mer förlorat än vunnet.
Göran Schmidt
[Till överst på sidan]