Göran Schmidts hemsida



Main menu: Start Rörö Skapelsefrågan Bibelrelaterat Kontakt International visitors På G

Fjällfiling

Oktober 2019

Bildkälla: Shutterstock

Hur i hela friden kan man känna igen den där grannen på stan, bakifrån bland alla tusentals personer. Hjärnan gör någon sorts kalkylering av kroppsproportionerna, gångstilen och ett antal andra parametrar och levererar blixtsnabbt tanken att ”Undrar om inte det där är Sven!” Människohjärnan är helt enastående. Den mest komplexa strukturen i universum har någon gissat, och det är nog högst troligt.

Samtidigt utvecklas den artificiella intelligensen – AI –i rasande fart, och kända personer uttalar sig och uttrycker sin oro över att robotarna kommer att ta över världen. Vi läser om kineserna som satt upp kameror för ansiktsigenkänning lite överallt och tycks ha järnkoll på var de enskilda medborgarna befinner sig. Kineser som är så svåra att se skillnad på… för en otränad svensk.

”Deep Neural Networks” – eller på svenska neurala nätverk kallas den princip som ligger till grund för både ansikts- och röstigenkänningen. Det är ett exempel på bioinspirerad design, det vill säga imiterandet och tillämpandet av naturens strukturer inom teknikens värld, i det här fallet av hur den mänskliga hjärnans nervceller är arrangerade.

Hur har naturens lagar lyckats skapa människohjärnor alldeles på egen hand? Och hur kommer det sig att både hjärnan och dess motsvarighet i AI kan vara så snabba på problemlösning? I en artikel med rubriken ”The Extraordinary Link Between Deep Neural Networks and the Nature of the Universe”[1] , refereras en studie av fysikerna Henry Lin från Harvarduniversitetet och Max Tegmark och David Rolnick från MIT där forskarna lägger fram sin förklaringshypotes[2]. Universum i all dess komplexitet, menar de, kan beskrivas med hjälp av en uppsättning fysikaliska lagar som i sin tur kan formuleras med hjälp av ett litet antal förvånande enkla matematiska samband, närmare bestämt polynom av ordningen 2 – 4 [3]. På liknande sätt kan neurala nätverk lösa komplexa problem genom att förenkla dem.

En annan likhet mellan AI-systemen och universum, menar forskarna, är det faktum att båda är hierarkiskt uppbyggda. I universum bygger elementarpartiklar upp atomer, atomerna molekyler, celler, organismer, planeter, solsystem, galaxer – ”och komplexa strukturer bildas ofta genom en sekvens av enklare steg”. På liknande sätt byggs neurala nätverk upp av sekvenser av olika successivt mer och mer komplexa ”lager”. Här anar man konturerna av en evolutionär världsbild, där detaljer successivt fogas samman till större helheter. Mot slutet av artikeln konstaterar författaren:

Evolutionen har på något vis landat i en hjärnstruktur som är idealiskt anpassad för att kunna reda ut universums komplexitet.”
Sånt här är väldigt svårbegripligt för oss lekmän, men några reflektioner dyker upp i mitt huvud, så icke-fysiker jag är:


För det första att det ännu en gång visar sig att biologiska strukturer är oöverträffade som modell för mänsklig teknologi. Det är precis vad en skapelsetroende som jag förväntar mig av en oändligt vis Skapare.

För det andra att eftersom den artificiella intelligensen onekligen förutsätter existensen av mycket intelligenta ingenjörer så följer med nödvändighet att existensen av dessa ingenjörer förutsätter en mycket intelligent Skapare av ingenjörer.

För det tredje att de duktiga fysikerna tycks blanda ihop universums struktur med dess uppkomst. Det är ett faktum att det finns en hierarki i universum från det lilla till det alltmer stora och komplexa. Men när komplexa ting skall skapas så sker själva monteringen genom att detaljer fogas samman till större helheter (”nedifrån-och-upp) medan planeringsprocessen sker med utgångspunkt från syftet och helheten och slutar med detaljerna (alltså i riktning ”uppifrån-och-ned”). De elementarpartiklar som bygger upp universum bär alltså inte i sig själva hemligheten till de strukturer – exempelvis datorer – som de bygger upp. Den hemligheten ligger i vårt sinne. Och hemligheten bakom människohjärnan ligger inte heller den i elementarpartiklarna, utan i vår Skapares sinne. Att hänvisa till universums struktur som en sorts orsak är ingenting annat än det gamla misstaget att ära det skapade i stället för Skaparen (Rom 1:25).

För det fjärde att det finns en mycket rationellare förklaring än att ”[e]volutionen på något vis landat i en idealiskt anpassad hjärnstruktur”. Även artikelförfattaren blandar således ihop en företeelses existens med dess ursprung. Människans hjärna är definitivt idealiskt anpassad till att förstå det universum hon lever i - det är ett obestridligt faktum. Men att evolutionen ”på något vis” skulle vara förklaringen är precis lika klargörande som det låter, det vill säga ren spekulation.

För det femte att det är viktigt att skilja en simulering av verkligheten från verkligheten som sådan. Evolutionister tycker sig i AI äntligen ha hittat funnit ett sätt att bevisa att det mänskliga medvetandet kan reduceras till materiella fenomen som elektroner och kiselatomer i datorernas kretskort. Eftersom robotar drivna av AI snart blir svåra att skilja från levande människor hoppas de att den andliga dimensionen snart ska visa sig vara en materiell illusion, och att materialismen därför till slut har segrat. Men vänta ett ögonblick – varför skulle en simulering av ett mänskligt intellekt definieras som ett verkligt medvetande? I så fall borde ju en simulering av en härdsmälta i ett kärnkraftverk vara liktydig med en verklig härdsmälta. Det skulle nog inte ens den mest hängivna materialist skriva under på.

Hur som helst – hjärnan är onekligen en bra-att-ha-grej. Tack för den!



Fotnoter

[1]  Artikeln finns här.         [Tillbaka till texten]

[2]  Forskarnas rapport: ”Why does deep and cheap learning work so well?”.         [Tillbaka till texten]

[3]  Polynom av ordningen 2 innehåller exponenten 2 (t ex x2).          [Tillbaka till texten]


Copyright © 2019 Göran Schmidt
Template design by Andreas Viklund
Tillbaka till startsidan