Göran Schmidts hemsida


Main menu: Start Rörö Skapelsefrågan Bibelrelaterat Kontakt International visitors På G

Fjällfiling

December 2021

Gott Nytt År!

Ja, då var 2021 slut. Vi hoppas på ett något mer sansat 2022. Den här månadens reflektion blir del 3 i artikeln "Evolutionens svarta låda".

Nytt för övrigt på webbsidan är ett par poddavsnitt som repliker på Sebastian Ibstedts senaste inlägg här och här, och ett webbföredrag på Genesis årskonferens i oktober här.

PS!
Min fru råkade googla på mitt namn häromdagen och upptäckte att Emil Karlssons tio år gamla kritik av mitt Youtubeföredrag som han publicerade på sin webbplats evolutionsteori.se kommer bland de första sökträffarna. Eftersom desinformation förekommer redan i de textfragment som syns i sökresultatet vill jag påminna om att jag redan när det begav sig presenterade en vederläggning på min webbplats. Den finns här. Emils webbplats verkar dessbättre vara nedmonterad, men det innehåll som rör mig finns alltså dokumenterat för eftervärlden via min länk.
DS!

Välsignat 2022 tillönskas från en ö i skärgården!

Evolutionens svarta låda (del 3/3)

[För del 1 – se oktober månad, november för del 2]

Baron Münchhausen räddar sig själv och sin häst ur ett träsk
av Oskar Herrfurth [Public domain] Wikimedia Commons.

Münchhausen och hans häst

Kärnan i den evolutionära berättelsen är den förmodade tendensen hos levande materia som gjorde det möjligt för en ensam bakterieliknande varelse [1] att över tiden lyfta sig själv till all den komplexa mångfald som präglar nutidens organismvärld.

I boken om Baron von Münchhausens fantastiska äventyr kan vi läsa om den där dagen då baronen var ute och red på sin häst och råkade hamna mitt ute i ett träsk. Hästen och baronen sjönk allt djupare i dyn till dess att han i sin desperation kom på en lysande idé: han tog av sig hatten och tog ett rejält tag i sin egen kalufs, klämde ihop knäna och lyfte både sig själv och hästen upp ur dyn. Beslutsamt gjort kan man ju konstatera.

Men vi vet att det är en skröna eftersom fysikens lagar inte tillåter sådant, lika lite som de tillåter evighetsmaskiner som producerar mer energi än de förbrukar eller uppkomsten av homokirala polymerer. [2] När någonting påstås lyfta sig själv finns alltid skäl att vara skeptisk.

Gäller det även berättelsen om hur en mikroorganism blev till människor, påfåglar och makrillar? Nej, kanske en evolutionist skulle svara – sådant är möjligt om systemet är öppet så att det strömmar energi genom det, och eftersom jorden badat i solljus under miljarder år så är allt det där möjligt enligt termodynamikens lagar. Men kan det verkligen vara så enkelt: att bara slå på lyset inuti den svarta lådan så löser vi problemet? Det intuitiva svaret är nej, och även det vetenskapliga eftersom det bygger på missförstånd av termodynamiken. Münchhausens hjältedåd är lika uteslutet vare sig solen skiner eller inte, och detsamma gäller uppkomsten av livets mångfald.

Dimridåer
Det är svårt att komma ifrån att det där som hände i den där svarta lådan, oavsett hur lång tid det tog, är någonting som bara går att beskriva med ordet ”mirakulöst”. Inom sekulär forskning är man inte särskilt road av att använda det ordet på grund av sin trohetsed till naturalismen. Tittar vi efter kommer vi snart att kunna identifiera några strategier som brukar användas för att undvika det. Oavsett om det sker medvetet eller omedvetet så blir effekten någonting som kan liknas vid en dimridå som liksom suddar ut intrycket av det mirakulösa. Hur går det då till i praktiken?

1. Genom så kallad reduktionism. Det är när forskare väljer att fokusera på detaljer i stället för på helheter. Effekten blir att saker och ting tycks enklare och mer lättförklarliga, eftersom detaljer är mycket enklare att studera när de isolerats från sitt sammanhang. Somliga hävdar på allvar att komplexiteten i en levande varelse egentligen är en illusion, eftersom molekylärbiologin har visat att det som händer inuti cellerna är ganska banala kemiska reaktioner mellan ämnen vars kemiska formler och strukturer är lätta att både bestämma och beskriva. Och om det som förefaller vara komplexitet hos växter och djur egentligen är en illusion så finns det inte så mycket som behöver förklaras. Det klassiska uttrycket att inte se skogen (miraklet) för alla träden (de slumpmässigt vibrerande molekylerna) har därmed besannats.

2. Genom att använda en diffus terminologi med ord som snarare uttrycker känslor och värderingar än mätbara egenskaper. Ett sådant är ”selektionstryck”. Miljön sägs utöva ett selektionstryck på de levande organismerna som får dem att anpassa sig till miljön, ungefär som när en lerklump anpassar sig efter en gjutform. Svepande hänvisningar till selektionstryck används ganska ofta i evolutionära berättelser som om de förklarade hur anpassningen gick till i praktiken. En evolutionsbiolog kan vara helt tillfreds med svaret att fladdermöss utvecklade sina sofistikerade system för ekolokalisation på grund av att de utsattes för ett selektionstryck som formade deras anatomi och fysiologi. På det viset kan en metafor ersätta behovet av en rationell förklaring.
Andra exempel på vanligt förekommande ospecificerade termer är ”fitness”, ”utvecklad” och ”primitiv”. Även själva begreppet ”evolution” är oklart, eftersom det sällan framgår om det syftar på mikroevolution (ett empiriskt bekräftat faktum) eller makroevolution (en filosofiskt motiverad, obevisad hypotes). Varje gång en forskare säger att evolutionen är ett faktum så leds lyssnaren att tro att det gäller båda evolutionsaspekterna, medan det bara är den förstnämnda som är belagd med evidens; den sista tas för given av andra skäl.

3. Orwellism. I George Orwells kända roman ”1984” beskrivs hur de makthavande under pseudonymen Storebror manipulerade samhällsmedborgarna till dubbeltänk, det vill säga att acceptera motsägelser som någonting normalt och okontroversiellt, som till exempel att säga en sak och tänka någonting annat, eller att tro på något som man egentligen inte anser vara sant. Tillämpat på evolutionen så vill dess förespråkare exempelvis få oss att tro att det inte spelar någon roll om mutationer är konstruktiva så länge de är fördelaktiga för individen, vilket naturligtvis är djupt osant: en bakterie kan omöjligt förvandlas till en människa genom en ofantligt lång serie av i någon mening ”fördelaktiga” mutationer när samtidigt all erfarenhet visar att sådana i praktiken innebär att gener stängs av och genetiskt material går förlorat. Man kan inte bli miljonär genom att sälja leksaksankor med förlust även om man säljer väldigt många.
I Orwells roman anklagas medborgarna för krimtänk, att vissa tankar är otillåtna, ja rentav kriminella och rätteligen bör bestraffas. Tankarna går till ett välkänt citat från 1988 av den ateistiske biologen och nobelpristagaren Francis Crick: ”Biologer måste ständigt ha i åtanke att vad de ser inte blivit designat”. Crick kanske inte avsåg att det skulle vara kriminellt för en biolog att luta åt Intelligent design, men i praktiken har åtskilliga biologer och aktiva inom andra delar av den akademiska världen fått se sina karriärer abrupt avslutas för att de uttryckt sympatier för ID eller uttryckt vetenskapliga tvivel på evolutionen. [3] Just i det fallet är det en orwellism som inte utövas av statsmakten utan i den akademiska världen. Dessvärre ser vi idag hur den svenska statsmakten i form av Skolinspektionen och Skolverket inte tvekar att pricka lärare och utdöma vite för skolor där man strävar efter en allsidig belysning av evolutionsteorin. [4] Orwellismen lever.

4. Naturmagi. Sekulära forskare propsar på att händelseförloppet inne i den svarta lådan är strängt naturalistiskt, men ändå har lådan kunnat åstadkomma så fantastiska resultat som påfåglar, clownfiskar och människor. Hur kan man få en sådan ekvation att gå ihop? Somliga forskare, särskilt bland Tredje vägens evolutionsbiologer tenderar att tillskriva materien en självskapande förmåga. Det märks bland företrädare för teorin om självorganisation, men i synnerhet för dem som förespråkar den så kallade Gaia-hypotesen. [5] Den går i korthet ut på att jordens biosfär – det vill säga allt levande i jordens litosfär, [6] hydrosfär, [7] och atmosfär – samspelar med den livlösa miljön (mineraler, gaser med mera) på sätt som underlättar för livet att bevaras och utvecklas. Det finns ett brett spektrum av åsikter och olika grad av ”andlighet” bland hypotesens anhängare, alltifrån dem som bara konstaterar att biotiska [8] och abiotiska [9] faktorer samspelar med varandra på ett ändamålsenligt sätt, till dem som anser att hela jorden är en besjälad levande organism stadd i utveckling. Hypotesen har fått sitt namn efter den gudinna i den grekiska mytologin som ansågs personifiera jorden. Den illustrerar att många sekulära forskare motvilligt erkänner att en sträng naturalism inte kan tillfredsställa deras nedärvda skapelseintuition. I stället för att ge Gud äran ”förblindades de av sina falska föreställningar” så att de i stället ”dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen” (Rom 1:21, 25).

Avslutning
Sekulär vetenskap gör anspråk på att förklara livets mångfald utan Gud. En enorm kunskaps- och teoribank har byggts upp under åren som gått sedan Darwin, och en omfattande terminologi har skapats för att beskriva och motivera evolutionen. Men detta bygge har skett av personer vars glasögon varit färgade av övertygelsen om att evolutionen verkligen har ägt rum – evolutionen har aldrig upptäckts, den har alltid förutsatts.

Evolutionsteorin är ett imponerande intellektuellt tankebygge. Bara en kristen som valt att betrakta den med nyktra, kritiska ögon inser att det är en koloss på lerfötter, ett korthus, eller som Paulus formulerar det – en ”tankebyggnad” som ”reser sig upp mot kunskapen om Gud” (1 Kor 10:4-5).

Alternativet till tron på en allsmäktig Skapare är nämligen en lika stark tro på en precis lika ”allsmäktig” materia. Utgångsläget är i båda fallen detsamma – en öde och tom jord, och slutresultatet likaså. En teistisk-evolutionistisk [10] och en Gaia-magisk syn på skapelseprocessen är i praktiken helt oskiljaktiga. Om en Gaiaförespråkare utmanar en evolutionstroende kristen med frågan vad ”Gud” har med saken att göra kan det enda svaret bli att ”vi tror olika här”.

Det bör tjäna som en allvarlig varningssignal för kristna. Bibelns Gud låter sig inte förväxlas med naturmagi. Skapelsen bär vittnesbördet om sin Skapare, och vittnesbördet är så tydligt att det är oursäktligt att inte erkänna Honom. Teistisk evolutionism tenderar att göra det ursäktligt – också det är oursäktligt!

”Det man kan veta om Gud är uppenbart bland [människor], Gud har ju uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.” (Rom 1:20)

Noter
[1]      Denna primitiva organism har fått det vetenskapliga namnet LUCA. Det står för ”Last Universal Common Ancestor”, den hypotetiska ensamma individ bland primitiva bakterier som råkade bli allt levandes urmoder. [Tillbaka till texten]

[2]      En homokiral polymer är en molekyl – likt naturens DNA, RNA och proteiner – som utgörs av kedjor där länkarna alltid är av en viss sort av två eller flera lika sannolika alternativ. Uppkomsten av homokirala polymerer är därför någonting lika osannolikt – och därför lika mycket mot naturens lagar – som att vid upprepade tillfällen singla slant hundratals gånger och undantagslöst få samma sida av myntet uppåtvänt (utan att myntet är manipulerat). [Tillbaka till texten]

[3]  Se filmen ”Expelled: No Intelligence Allowed” på Youtube!    [Tillbaka till texten]

[4]      Se föreningen Genesis pågående bevakning av Skolinspektionens och Skolverkets behandling av Ekebyholmsskolan i Norrtälje kommun, hittills i nr 1 och 3 2021 av magasinet. [Tillbaka till texten]

[5]      Hypotesen formulerades och namngavs av kemisten och meteorologen James Lovelock som utvecklade den tillsammans med mikrobiologen Lynn Margulis på 1970-talet. Margulis utvecklade för övrigt även den så kallade endosymbionthypotesen. I nr 1-2022 förklarar vi saken närmare. [Tillbaka till texten]

[6]      Litosfären är de översta 10 milen av jordskorpan. [Tillbaka till texten]

[7]      Hydrosfären är en samlingsbeteckning för allt vatten på jorden, flytande, fast (is) och i form av ånga. [Tillbaka till texten]

[8]      … som har med liv (gr. Bios) att göra. [Tillbaka till texten]

[9]      … som inte (prefixet a- är en negation) har med liv att göra. [Tillbaka till texten]

[10]      Teistisk evolutionism är föreställningen bland många av nutidens kristna att Gud använde sig av metoden evolution när han skapade. [Tillbaka till texten]


Copyright © 2021 Göran Schmidt
Template design by Andreas Viklund