December 2013
2013 går mot sitt slut. Ett bra år på många sätt, men inte utan en viss bitter eftersmak.
Jag tänker bland annat på avslöjandena om amerikanska säkerhetstjänstens (NSA) kontroll av vanliga samhällsmedborgare.
Att Google har järnkoll på vilka
Youtube-klipp vi tittat på, webbsidor vi besökt och vilka artiklar vi läst eller laddat ner sedan åratal tillbaka är väl
knappast någon nyhet längre, men nu känns det som om saker och ting har börjat eskalera.
För om Någon skulle vilja veta vad som finns i min dator eller smartphone så är det numera ingen konst att ta reda på det. Någon skulle inte behöva stjäla dem för att komma åt informationen, utan skulle i lugn och ro kunna sitta i en soffa upp till 13 km härifrån och läsa eller ladda ner den. Allt som behövs är tillgång till den rätta programvaran.
Vill Någon veta var jag befinner mig, så kan vederbörande få veta det intill metern när, tack vare GPS-funktionen i min mobil.
Någon har till och med möjlighet att i realtid läsa det jag just nu skriver utan att jag ens är uppkopplad mot internet. Detta tack vare det elektriska magnetfältet som omger min laptop.
Sjunger jag eller pratar för mig själv
eller med någon annan i bilen på väg till jobbet är det tekniskt möjligt
för Någon att höra alltsammans. Någon kan till och med sitta i en helt annan del av världen och lyssna, och rentav via sin
fjärrkontroll ta full kontroll över min bil tack vare att det mesta i den är elektronikbaserat
[1].
När jag kör in mot centrum blir både jag och bilen fotograferade. För trängselskattens skull heter det, och det är nog sant. Systemet håller koll på när jag återvänder för att kunna debitera mig rätt avgift (undantaget den här gången tycks det, eftersom jag blivit debiterad dubbla avgifter, men det är en annan femma).
När jag besöker ICA för att köpa en Risifrutti så blir jag filmad av övervakningskamerorna. I kassan betalar jag givetvis med kort, för kontanter undanbedes, och om några år lär de för den delen vara ett minne blott. Alla mina köptransaktioner registreras och när jag efter en liten stund kör ut från parkeringsgaraget är jag väl medveten om att jag om några veckor förmodligen kommer att få ett rabatterbjudande på just Risifrutti från ICA till min brevlåda. Någon ser vad jag handlar och tycks bry sig.
Väl framme på kontoret lägger jag ifrån mig telefonen på skrivbordet. Jag väljer att strunta blankt i att amerikanska NSA eller
någon annat lands säkerhetstjänst utan min vetskap kan ha installerat en mjukvara på den på distans i syfte att använda
den som spionkamera, kanske för att läsa av den digitala verksamheten i min omgivning medan jag arbetar eller när jag umgås med
mina vänner[2].
I stället tar jag mig en kopp te och tittar ut genom fönstret.
Men sakta i backarna, nu skenar det väl ändå iväg - varför skulle Någon bry sig om mig? Jag är ju en laglydig
samhällsmedborgare, och sådana har ju ingen anledning att känna sig besvärade i ett kontrollsamhälle, till skillnad från
al-Qaida-terrorister, vänster- och högerextremister och brottsligar i allmänhet - det är ju på grund av sådana vi
behöver all den här kontrollen.
Jag glömde Freudianskt nog en suspekt kategori världsmedborgare:
De religiösa fundamentalisterna.
Och då menar jag inte terroristerna som spränger bussar, flygplan, skyskrapor, skolor och marknadsplatser. De är
självskrivna. Utan de där andra som är pacifister, men galna nog att påstå att vad de tror på har med självaste
verkligheten att göra. De som har mage att påstå att alla andliga vägar inte bär till Rom. Som vägrar låta sig
hjärntvättas med den moderna myten att slumpen och naturlagarna förmått skapa nobelpristagare och konsertpianister alldeles på egen hand. Som
missionerar om att det bara finns en väg att försonas med Skaparen – genom Honom som
julen en gång i tiden handlade om. Att vi alla en dag ska ställas till svars för hur vi förhållit oss till honom som dog
för våra synder och vår orenhet. Och att detta är precis lika sant som det är sagt.
Jag inser att jag tillhör en kategori som Någon nog också anser bör hållas under uppsikt.
Mycket pekar mot att Någon är i full färd med att formulera kriterier för att skapa färgglada staplar över vilken
riskklass av världsmedborgare du och jag tillhör, baserade på den samlade informationen om våra liv och förehavanden. Undrar
vilka som ska hjälpa Någon med att definiera de där kriterierna, och utifrån vilka värderingar det kommer att ske?
Det är förmodligen de barn som går i våra skolor idag. Och de som formar barnens värderingar, ja det är vi alla, främst du som
förälder och därnäst vi som är verksamma i skolans värld. Så för Guds och människors skull – låt oss
prioritera våra barn och satsa på skolan och se till att rätt personer blir lärare!
Tänk att det fanns en tid när Någon inte hade en aning om vad jag sade, tyckte, trodde, köpte eller befann mig. En tid när det jag
relaterat här hade klassats som science fiction.
Den tiden känns obehagligt nog väldigt avlägsen.
Trots allt – God Jul och ett Gott Nytt 2014!
Göran
[2]
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18102309.ab [Tillbaka till texten]
[3]
http://www.youtube.com/watch?v=z78mgfKprdg [Tillbaka till texten]
[4]
http://www.ted.com/talks/raffaello_d_andrea_the_astounding_athletic_power_of_quadcopters.html[Tillbaka till texten]
Där svävar en fluga. Ovanligt så här års, men det är ju en osedvanligt mild midvinter. Jag känner mig tacksam
för att det är december 2013 och inte om femton år, för i så fall hade det kunnat vara en av de där fjärrstyrda
MAV-drönarna som Någon håller på att utveckla för att så småningom kunna kontrollera sina världsmedborgare med
[3, 4].
[1]
http://www.nytimes.com/2011/03/10/business/10hack.html?_r=0= [Tillbaka till texten]
