December 2017
Visst är det något speciellt med nyårsaftnar och nya år?!
Det verkar nedärvt hos oss människor, det där behovet av att få lägga någonting gammalt och slitet bakom sig och gå in i något helt nytt och oskrivet, med förnyade förhoppningar och nya föresatser. Troligtvis är det därför nyårsfirande – och andra högtider – kännetecknar mänskliga kulturer genom tiderna. En längtan efter att få göra bokslut och vända blad, att få en nystart.
Till skillnad från många av mina vänner är jag därför positiv till nyårslöften. Mitt eget sådant i år är att jag ska börja tänka mer på sabbatsbudet. Det tar avstamp i att Gud skapade världen på sex dagar och vilade på den sjunde. När Gud 2 500 år senare motiverar sabbatsbudet för Mose och Israels folk säger Han:
"För på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den."Trots att det här budet numera inte brukar betonas särskilt starkt i min egen kyrkotradition är jag tämligen säker på att det gavs för alla människor i alla tider, oavsett etnisk eller religiös tillhörighet. Jesus påminde ju om att lagen faktiskt är till för människan och inte tvärt om. Jag anar att de mycket väl kan ha rätt, som säger att de vilodagar som man hoppar över får man ändå ta igen längre fram i livet, fast då ofrivilligt i form av sjukskrivningsdagar på grund av utmattningssyndrom och diverse andra krämpor. En dag i veckan ledig från allt som har med de ordinarie veckosysslorna att göra och avskild åt att vila, reflektera över veckan som gått, läsa, promenera och umgås med vänner och Skaparen själv tror jag skulle kunna ersätta åtskilliga kostsamma medicininköp och terapier.
(2 Mos 20:22, mina fetstilsmarkeringar)
Ifall jag har rätt i mina aningar kommer jag både att hinna med mer och göra saker bättre under det här nya året. Lovar att försöka komma ihåg att utvärdera hur det blev med den saken.
Hur som helst – skönt med ett helt oskrivet år.
Gott Nytt 2018!