Februari 2021
NASA:s Perseverance rover. Bildkälla: NASA/JPL-Caltech.
Ingen har väl kunnat undgå amerikanska rymdflygstyrelsen NASA:s senaste bedrift – att landsätta en obemannad rover (”rymdbil”) på planeten Mars? Under de närmaste två åren kommer den att göra vissa enklare kemiska analyser av planetens dammlager och berggrund med hjälp av olika sorters lasrar. Syftet är förstås att om möjligt kunna hitta bevis för att det finns eller har funnits liv på ”den röda planeten”. Om allting går som planerat räknar man dessutom med att om tio år (2031) kunna transportera hem material från Mars yta hem till jorden för noggrannare analyser via olika samordnade internationella rymdprojekt.
Eftersom sekulära forskare är helt övertygade om att livet en gång uppstod på jorden genom spontana kemiska reaktioner (underliggande logik: vi lever – alltså måste livet ha uppstått) och eftersom samma forskare förväntar sig att det lika gärna kan ha skett på andra ställen i universum så är förhoppningarna ganska stora bland dem om att finna spår av liv på Mars. Få av dem förväntar sig förstås att några nyfikna ”marsipaner” ska dyka upp framför kamerorna på samma sätt som ”jordgubbar” flockas framför TV-kamerorna här på vår egen planet. Men möjligen i form av spår av mikrobiellt liv, i synnerhet som man tolkar så kallade ”deltaavlagringar” i närheten av landningsplatsen som evidens för att där en gång funnits stora mängder vatten. Vatten anses ju vara ett nödvändigt (men givetvis långtifrån tillräckligt) villkor för att liv i den form vi känner till det ska kunna uppstå.
Som en liten utvikning kan man konstatera att det finns en plats på Mars som fått namnet Kasei Valles som är en 350 mil lång, 40 mil bred och 2,5 km djup kanjon som en gång i tiden anses ha eroderats ut av vattenmassor. Det har lett vissa forskare till teorin att hela planeten en gång varit helt täckt av vatten – en global översvämning i stil med den vi läser om i 1:a Moseboken alltså. Visst måste man le lite grand när man tänker på att våra geologer utan vidare är beredda att lägga fram en sådan teori för Mars, men på samma gång energiskt förnekar att någonting liknande skulle ha kunnat äga rum på jorden!
För jämför man de båda planeterna så kan vi konstatera att man ännu inte hittat något säkert spår av vatten på Mars över huvud taget. De ibland vita polarkalotterna på Mars består nämligen inte av fruset vatten, utan av kolsyreis, eftersom planetens tunna atmosfär (en procent av jordens lufttryck) framför allt består av just koldioxid. Detta medan vattentillgången i jordens hav räcker till för att täcka hela vår planet med ett 3 km djupt vattentäcke! Plus att jordens mantel innehåller åtminstone tio gånger så mycket vatten som det finns i oceanerna. Lägg därtill att i stort sett allt berg på jorden som inte är av vulkaniskt ursprung (d v s Himalaya, Anderna, Alperna och andra stora bergskedjor) bevisligen formats av och under vatten. Det är inte utan att man anar en viss bias (förutfattad mening) bland geologer mot att överväga något som skulle kunna bidra till att ge Bibeln trovärdighet…
Själv är jag rätt så övertygad om att man inte kommer att hitta några spår av liv på Mars. Varför då? Framför allt för att jag till skillnad från sekulära forskare inte tror att liv kan uppstå spontant, vare sig här eller där. Och även om det naturligtvis stod Gud fritt att skapa liv på vilka planeter Han önskade, så tror jag utifrån Bibelns skapelseberättelse att just jorden är i centrum för Guds hjärta, skapad före både sol, måne och stjärnor – för vår skull.
Men det finns också strängt vetenskapliga skäl, som till exempel att Mars, till skillnad från jorden, saknar ett magnetfält. Det är nämligen just jordens magnetfält som förhindrar laddade partiklar från framför allt solen att i alltför hög grad nå jordytan och förorsaka mutationer och andra strålningsskador i våra kroppar. Mars tunna atmosfär som saknar syre (O2) och därmed ozon (O3) förmår inte heller hindra den energirika och livsfientliga ultravioletta (UV-)strålningen att nå markytan, varför livet som vi känner det inte skulle överleva många sekunder där. (Det är inte för inte som man har UV-lampor på de bakteriologiska avdelningarna på våra sjukhuslaboratorier). Att medeltemperaturen på Mars är -63°C (-90 nattetid) gör knappast oddsen högre.
Forskarna spekulerar i tänkbara livsformer som inte är baserade på grundämnet kol som allt jordiskt liv är, utan i stället på grundämnet kisel (Si), som liknar kol i sin elektronstruktur. Ur kemisk synvinkel är det emellertid uteslutet av många skäl, som jag inte har utrymme att gå in på här. Lovar att återkomma om den saken vid tillfälle.
Vad förväntar jag mig för resultat av de pågående analyserna?
Ja, för det första att om analyserna skulle visa på spår av nukleinsyror (t ex DNA) eller proteiner så är det med ytterst stor sannolikhet en förorening från raketens väg upp genom jordatmosfären. Att samma komplexa biologiska molekyler skulle ha uppstått på Mars är så astronomiskt(!) osannolikt att det närmast är obeskrivligt. Till skillnad från vad de första tror har ingen DNA-, RNA- eller proteinmolekyl någonsin tillverkats i något livets-ursprungsförsök i något jordiskt laboratorium. Faktum är att detta inte ens är möjligt ens med vår tids mest avancerade kemiteknik utan att kemisterna först har köpt färdiga råvaror hämtade från nutida levande organismer! Vill du veta mer om varför kan du läsa Genesis temanummer om Livets ursprung
här.
Det är förstås ganska troligt att man kommer att lyfta fram vissa mikroskopiska strukturer i marsdammet eller -berget som tänkbara fossila mikroorganismer, om inte annat så för att hålla intresset vid liv, om man nu får gissa lite fritt i detta numera åsiktssnäva samhälle.
Forskarna själva är helt medvetna om att ”analysresultaten kommer att ifrågasättas” och i en radiointervju häromdagen hörde jag en svensk forskare betona att just detta att ha en kritisk utgångspunkt också är ett av forskningens adelsmärken.
Jo, bortsett från evolutionens faktum förstås, och att liv inte kräver någon Skapare…
Kanske tycker du att det här låter lite smågnälligt och ironiskt? Det gäller i så fall inte alls forskningsresan som sådan. Jag står på tå och är ivrig att lära mig mer om vår fantastiska värld. Och den moderna vetenskapen, inte minst astronomin, grundlades just av bibeltroende forskare. Som skapelsetroende väntar jag därför med spänning på den nya kunskapen om vår grannplanet. Det jag däremot är skeptisk till är den låga synen på liv som lyser igenom både på och mellan raderna. Att liv skulle vara någonting som bara uppkommer lite här och där om de kemiska och fysikaliska betingelserna är de rätta. Det är ett synsätt som alltför mycket tillåtits prägla det här intressanta projektet.
Livet är fantastiskt. Det är Gud som ska ha äran för det och inte de naturlagar Han en gång skapade!
