November 2021
Evolutionens svarta låda (del 2/3)
[För del 1 – se oktober månad]
Tyget med de underbaraste egenskaper…
Kejsarens nya kläder
… I den stora staden, der han bodde, gick det mycket muntert till; hvar dag ditkommo många främlingar, och en dag kommo två bedragare. De gåfvo sig ut för att vara väfvare och sade, att de kunde väfva det vackraste tyg, som läte tänka sig. Ej nog med att färgerna och mönstret vore någonting ovanligt vackert; de kläder, som syddes af tyget, hade äfven den underbara egenskapen, att de voro Osynliga för hvarje menniska, som vore oduglig i sitt embete eller också vore otillåtligt dum…
***
- Men han har ju ingenting på sig! sade ett litet barn
- Herre Gud, hör bara den oskyldiges röst! sade fadern; och den ene hviskade till den andre, hvad barnet hade sagt.
- Han har ingenting på sig, är det ett litet barn som säger; han har ingenting på sig!
- Han har ju ingenting på sig! ropade slutligen allt folket; och det kröp i kejsaren, ty han tyckte, att de hade rätt; men han tänkte som så: Nu måste jag hålla god min till processionens slut. Och så höll han sig ännu rakare, och kammarherrarne gingo och buro på släpet, som alls icke fans.
H.C. Andersen 1837
Som bibeltroende evolutionskritiker får vi ibland höra att vi har valt att tro på sagor i stället för på vetenskapen. Man beskyller oss för det därför att man är övertygad om att Bibeln är en samling myter och evolutionen ett vetenskapligt faktum. Men båda de premisserna är felaktiga; Bibeln har visat sig vara ett enastående trovärdigt historiskt dokument och evolutionsteorins historiska dimension (teorin om makroevolution) är framför allt en filosofiskt motiverad berättelse med ytterst få beröringspunkter med den empiriska[1] verkligheten.
Det ironiska i situationen är att den evolutionära skapelseberättelsen själv bär starka drag av saga, myt och rentav magi. Att det inte är mer uppenbart för gemene man (och forskarna själva) beror på att berättelsen är iklädd en imponerande vetenskaplig språkdräkt som tenderar att dölja berättelsens egentliga kärna.
Tankarna vandrar osökt till H.C. Andersens saga om Kejsarens nya kläder med den lille pojken som gång på gång säger till sin far: ”Men pappa, ser du inte, han har ju inga kläder på sig!”. Det är en ganska träffande bild av oss evolutionskritiker som envist upprepar:
- Men ser ni inte – våra duktiga kemister har inte ens lyckats simulera en spontan uppkomst av ens en liten bit av vare sig DNA eller RNA eller ett protein. [2] Hur skulle då livet ha kunnat uppstå på egen hand när det är beroende av allt det där och mycket därtill?
- Men ser ni inte – mutationer bryter ner och förstör arvsmassan hos levande varelser!
- Men ser ni inte – selektion väljer bort många fler anlag än det låter finnas kvar och leder till genetisk utarmning!
- Men ser ni inte – selektionen förmår bara upptäcka och eliminera en liten bråkdel av de skadliga mutationer som uppkommer i varje generation eftersom det är individer och inte enskilda gener som selekteras. Levande varelsers arvsmassa bryts ner i stället för att byggas upp!
- Men ser ni inte – det finns inga övergångsformer i fossilen, ingenting som tyder på någon gradvis evolution!
- Men ser ni inte – varje levande varelse innehåller hisnande mängder med meningsfull information i DNA, och det finns ingen känd orsak till att sådan kan uppkomma förutom medveten intelligens!
Det är dags för både kejsaren och allt folket att öppna ögonen nu!
[Fortsättning följer i december!]
Noter
[1] Empirisk i bemärkelsen att vara kopplad till erfarenheter som observationer och experiment. [Tillbaka till texten]
[2] Låter det otroligt? Läs vårt temanummer om Livets ursprung på https://genesis.nu/tidning/tidigare-nummer/genesis-2019-1/ [Tillbaka till texten]
Copyright © 2021 Göran Schmidt
Template design by Andreas Viklund
Tillbaka till startsidan