Göran Schmidts hemsida



Main menu: Start | Rörö | Skapelsefrågan | Bibelrelaterat | Kontakt

Fjällfiling

Augusti 2023

Från Härjedalsfjällen härom veckan...

Vi har det i skafferiet:

• Hjortronsylt (till glass)
• Hallonsylt (till pannkakor)
• Björnbärssylt (till äggost)
• Åkerbärssylt (till kex). Fast den sylten är slut nu. Snälla norrlänningar – skicka mig en burk!

Dessa fyra bär tillhör alla en och samma grupp, nämligen hallonsläktet, på latin Rubus, som i sin tur tillhör rosfamiljen, Rosaceae.

Alla härstammar från en och samma grundform, på motsvarande sätt som alla hundar och vargar härstammar från ett urhunddjur och alla kattdjur härstammar från ett och samma urkattdjur.

Trots att bären tillhör ett och samma släkte och sannolikt är väldigt lika varandra till sin genetik, så har alla helt unika och rent himmelska aromer.

Himmelska är rätta ordet. För mig är de här olika aromerna ett uttryck för Guds omsorg, ja rent av ett gudsbevis, som ingen ateist i världen skulle kunna ta ifrån mig.

Enligt Wikipedia finns det 1407 olika arter av Rubus och 60 observerade hybrider dem emellan. Var och en med sina smaknyanser. Det här har ingenting med evolution att göra, det är bara exempel på variation inom ramen för den grundtyp som Gud en gång skapade.

Du kanske tycker det är självklart att det finns en massa olika bär med ljuvliga smaker, men det är det verkligen inte. Det är faktiskt nog så anmärkningsvärt att vår mat växer upp ur jorden av sig själv (i samarbete med våra välsignade bönder). Inte heller det är självklart. Men att dessa rubusarter finns tillgängliga för oss att plocka, sylta och njuta av – det är ingenting annat är ren och skär bonus!

Det är så uppenbart att Rubus är gåvor från Gud.

Så det är inte mer än rätt att vi tackar Honom varje gång vi smakar på dem!


Copyright © 2023 Göran Schmidt
Template design by Andreas Viklund
Tillbaka till startsidan