Göran Schmidts hemsida

Rotfrukter. (Bildkälla: pxhere.com)

Januari månad avslutade jag med att bara dricka vatten och Ramlösa^® i tio dagar.

Nej, jag var inte magsjuk och det var inte heller januaripank på grund av för många julklappar och höga elräkningar. Jag gör så där ibland, åtminstone en gång om året. Ni som känner mig vet att det inte är för att gå ner i vikt som jag fastar – jag har liksom inte den kroppskonstitutionen.

Hur mycket jag förlorade i vikt? 6 kg, det vill säga sex hekto om dagen i snitt. Jag väger mig regelbundet för att se till att jag inte dricker för lite.

Hur det känns? Det där varierar säkert från person till person, men själv mår jag prima och ägnar mig åt samma saker under fastan som annars, utom möjligen hårdträning, men det gör jag knappt annars heller. Jag får aldrig huvudvärk och den där sugande känslan i maggropen blir jag van vid och glömmer av efter några dar. I stället upplever jag att tanken på något vis blir rörligare, och drömmarna lite livaktigare.

Och om jag skulle få för mig att köra ett rejält pass med armhävningar så får jag ingen träningsvärk när jag gör det under en fasteperiod. I vanliga fall skulle hela bröstpartiet bli ömt i flera dagar. Vad det beror på vet jag inte, men kroppen har väl annat för sig. Jag har hört att kroppens organ passar på att vila och reparera sig, inte minst levern och mag-tarmkanalen och det låter högst rimligt. Jag inbillar mig också att begynnande eventuella tumörer tar förhållandevis mycket stryk under en fasta eftersom de behöver mer näring än friska celler. Men det där är bara vad jag tror. Vad jag vet är att det är bra för kroppen och att jag får en längtan efter att äta sunt när jag väl börjar äta igen. Tro’t eller ej, men dag tio längtar jag inte efter en påse smågodis utan snarare efter rotfruktspuré. Så det är precis vad jag brukar ge mig själv som belöning den första ätardagen. Euforiskt kul att skala palsternackan, morötterna, potatisarna och jordärtskockorna och lika euforiskt gott när soppan eller purén står på bordet.

Nu tror ni väl att jag är nån hälsoguru. Så icke. Jag fastar av andliga skäl. För att det är en biblisk princip. Och för att visa min kropp att det är jag som bestämmer. Kroppen är en gnällspik som behöver fostras. Ber och läser min Bibel gör jag lite mer än vanligt, men inte överdrivet. Det är lite svårt att förklara, men på något vis blir den där lite sugande känslan i magen en bön i sig. En påminnelse om att livet är viktigare än maten, som Jesus sade. Och att Gud är viktigare än allt annat. Det är det andliga med fastan som är det riktigt spännande. När det har gått en tid efter en fasteperiod brukar jag alltid kunna se en positiv förändring i livets omständigheter och i fråga om sådant som tillhör den andliga dimensionen av tillvaron. Så blev det den här gången också. Men det tänker jag hålla för mig själv. Du skulle ändå aldrig tro mig 😉. Testa själv så kommer du att förstå vad jag menar.

Copyright © 2023 Göran Schmidt
Template design by Andreas Viklund
Tillbaka till startsidan