Juli 2023
Vissa saker är så självklara att det inte finns någon anledning att ens nämna det: Vatten rinner nedåt, när solen går upp blir det ljusare och mogna lingon är röda.
En annan lika självklar sak är det här med orsak och verkan: När det stormar svajar träden, när man badar blir man blöt och när det brinner blir det varmt.
Det är klart att någon skulle kunna hävda motsatsen ifall vederbörande är lagd åt det hållet. I dessa postmoderna tider förväntas man som bekant klappa en sådan person på axeln, hålla med och tänka att sanningen är någonting relativt och att om personen påstår att det blir kallt när det brinner i byxorna så är det sant för den personen och personlighetskränkande om ifall man skulle ha någon invändning.
Man hade kunnat hoppas att det bara var enstaka udda individer som hade så där extrema åsikter, men så är inte fallet. Ibland kan det förstås finnas naturliga förklaringar. Om en person är totalt blind från födseln kan man ju knappast förebrå honom eller henne för att inte veta att det faktiskt blir ljust när solen går upp eller att lingon är röda. Sådant är både naturligt och ursäktligt.
Om en seende person däremot aktivt väljer att blunda varje gång solen går upp eller under varje skogspromenad och vidhålla sådana uppfattningar så är det onaturligt och tämligen oursäktligt.
Och ligger där tre stenar på varandra så finns slumpalternativen inte längre på kartan. Nu råder det inga som helst tvivel om att någon med vett och vilja placerat stenarna där, som en markering av något slag. Vem som gjort det, och med vilken avsikt, det kan vi förstås bara spekulera om. Det här illustrerar den där lagen om orsak och verkan, men inte tillämpad på stormar och träd utan på avsikter och mönster. Förmågan att på det här viset avslöja avsikter genom de mönster de ger upphov till är ingenting vi lärt oss av våra föräldrar eller i skolan. Det är en intuitiv och medfödd förmåga som alla människor besitter därför att den är nödvändig på många av livets områden.
Så här långt borde ingen läsare vara oense med mig.
Såvida vederbörande inte anat vart jag vill komma, vill säga. För det finns omständigheter i tillvaron då människor slutar att tänka rationellt och upphör med att tillämpa den självklara principen om orsak och verkan därför att slutsatserna blir alltför påträngande, alltför personliga, alltför livsavgörande.
För vad är de där tre stenarna i jämförelse med den fina balansen i vårt solsystem, mot lagarna som bestämmer atomernas egenskaper, mot all den rikedom av former, färger och egenskaper vi finner i den levande världen och mot de svindlande intrikata informationssystemen i DNA som förvandlar ett ägg till en nyckelpiga, ett annat till en orkidé, ett tredje till en påfågel och ett fjärde till en människa? - Ja, men det är ju en helt annan sak, invänder någon, för sådant finns andra förklaringar än avsikt och intelligens.
Vad finns det för grund till en sådan invändning? Absolut ingen. Ingen annan än den berättelse vi hört om och om igen alltsedan barnsben – att världen och livet blivit till av sig själv, utan avsikt, utan någon Gud. Det vore det mest onaturliga i världen.
Om dessa tiger så kommer stenarna att ropa, sade Jesus.
Ta en promenad idag. Hör stenarna ropa. Och allt annat med dem. Rensa hjärnan och sinnet från absurda inlärda föreställningar om slump, planlöshet och meningslöshet. Bejaka lagen om orsak och verkan: Det måste finnas Någon som ville världen, livet, dig och mig.
- Men vem är i så fall Någon?
Sakta i backarna. Det är nästa fråga. Ställ den till Honom själv. Det är där det måste börja!
Bildkällor: Stenbilderna: undertecknad. Fosterbilden: Lennart Nilsson
Copyright © 2023 Göran Schmidt
Template design by Andreas Viklund
Tillbaka till startsidan