Juni 2023
Bildkälla: Freepic.com
Det är en jobbig situation när man ska resa på semester och resväskan visar sig vara för liten. Man packar så kompakt det någonsin går och pressar ihop väskan av alla sina krafter och lyckas kanske till slut få igen dragkedjan. Inte så sällan får man ta förnuftet till fånga och skippa den där extra boken som man troligen ändå inte kommer att orka läsa. Eller någonting annat.
En annan strategi vore att klämma ihop väskan med skjortor, badshorts eller datorsladdar stickande ut åt sidorna och helt sonika ta fram största kökskniven och hovtången och befria väskan från allehanda brôte som sticker ut. Och känna sig nöjd med det.
Vi inser alla hur idiotiskt det där sista vore. Inga skjortor, badshorts eller datorsladdar alls, är faktiskt bättre än ett antal halva sådana.
Ändå är det så många av oss moderna nutidsmänniskor gör hela tiden. Inte med våra resväskor, men med våra världsbilder. Det sätt som vi betraktar världen och oss själva på.
Vårt nutida västerländska samhälle domineras nämligen av två väsensskilda idéströmningar. Det framgår tydligt inom den akademiska världen där naturvetare och humanister (humanister i bemärkelsen de samhällsvetenskapliga disciplinerna) har mycket svårt att komma till tals med varandra. Att de kan samexistera över huvud taget är förmodligen på grund av att de båda har en gemensam nämnare: de är strikt sekulära och avvisar tanken på en Gud som skapat himmel och jord, och därmed står de i skarp kontrast till den bibliska världsbilden. De är heller aldrig renodlade, utan lånar idéer från varandra. Intressant nog visar det sig att dess förespråkare framför allt, utan att vara medvetna om det eller vilja kännas vid det, lånar viktigt tankegods från en helt annan världsbild, nämligen just den bibliska.
Den naturalistiska världsbilden
I skolans läroplaner används ofta formuleringen ”den naturvetenskapliga världsbilden”. Den används när författarna vill betona vikten av att undervisningen bygger på modern vetenskap och beprövad erfarenhet och inte på subjektiva tyckanden eller pseudovetenskap. Formulerat på det sättet är det naturligtvis svårt att inte hålla med.
Men saken är mer komplicerad än så. I praktiken är nämligen begreppet ”naturvetenskaplig världsbild” synonymt med ”naturalistisk världsbild”, och ”naturalistisk” i praktiken liktydigt med ”materialistisk”, i bemärkelsen att allting med nödvändighet måste ha ”naturliga förklaringar”. Den strängaste formen av materialism leder med nödvändighet till determinism. Det motiveras av föreställningen att varje händelse och företeelse i universum har en naturlig förklaring i termer av orsak och verkan, möjligen kompletterad med kvantfysikaliska slumphändelser. Ett sådant synsätt draget till sin spets leder med nödvändighet till att det som människan uppfattar som sin fria vilja ytterst reduceras till en illusion. I realiteten, resonerar materialisten, är alla våra beslut och tankar en gång för alla determinerade (förutbestämda), eller åtminstone utom vår kontroll att påverka. Dessutom är det vi upplever som vårt själv, vårt jag, vår identitet, ingenting annat än en oplanerad bieffekt av elektriska urladdningar i vårt evolverade nervsystem.
Inom den naturvetenskapliga delen av den akademiska världen får man som student lära sig att argumentera för och försvara den vetenskapliga världsbilden. Man utgår från den evolutionära ”skapelseberättelsen” som en självklarhet, blir matad med evidens som anses stödja evolutionen, och får ytterst sällan eller aldrig tillfälle att möta eller diskutera några evolutionskritiska argument under förespeglingen att det inte existerar några alternativa evidensbaserade synsätt. Vilket det givetvis gör.
Mycket förenklat skulle man kunna säga att när den som är anhängare av ”naturvetenskapens världsbild” försöker tvinga in verkligheten i sin materialistiska ”resväska” så kommer vissa delar av verkligheten att ”sticka ut” när locket är stängt. Till exempel den icke-fysiska medvetna/andliga/själsliga dimensionen av människan som måste bortförklaras som illusioner. Detsamma gäller den där upplevelsen av en fri vilja som alla vi alla använder som vår dagliga kompass i livet. Och givetvis begrepp som kärlek, osjälviskhet och empati – allt måste bortförklaras som evolutionära oplanerade biprodukter som visat sig ha varit ändamålsenliga under evolutionen vilket bidragit till deras ”fitness”. Annars hade de inte existerat.
Människor som valt att anamma en sådan syn på tillvaron vittnar ibland om en närmast euforisk känsla av frihet från tvingande moraliska begränsningar eftersom en ödesbestämd robot givetvis inte kan ställas till svars för sina tankar, ord och handlingar. Det innebär naturligtvis inte att den som anammat den ”vetenskapliga världsbilden” med nödvändighet måste vara amoralisk till sin karaktär. Förmodligen är det ganska ovanligt, eftersom hennes intuition säger henne någonting helt annat. Poängen är att det inte finns någonting i personens världsbild som skulle förbjuda det.
Det är inte ovanligt att ateister uttrycker starka moraliska värderingar om människans moraliska ansvar för att ta hand om jorden som exempelvis i miljöfrågor. Det ligger inte så lite ironi i det, eftersom det saknas grund för moral i deras egen världsbild. Både den och miljöansvaret är lånat tankegods från en annan världsbild – den bibliska!
Den postmoderna världsbilden
Men den här naturalistiska världsbilden är som sagt inte den enda ”ism” som präglar västerlandets samhälle. Inom de humanistiska vetenskaperna är man nämligen starkt influerade av postmodernismen. Wikipedias beskrivning av denna idéströmning lyder:
”Postmodernismen vänder sig ifrån tanken att det finns fasta värden, objektiva sanningar och jagets existens och ställer sig därmed kritisk inför tanken på objektivitet; jaget ses som fragmentiserat, utan djup och formar sin uppfattning genom interaktion med sin egen omgivning. I sin betoning av det relationella och kontextuella präglas den postmoderna världsbilden av en filosofisk skepticism.”Människor som är starkt påverkade av postmodernistiskt tänkande är svåra att nå med saklig argumentation eftersom de avvisar tanken på att sanning existerar annat än som subjektiva föreställningar. Någonting kan vara sant för en person och samtidigt falskt för en annan. De hävdar att de tankar och övertygelser en person råkar ha helt och hållet är en kombination av sådant som vederbörande har hört och läst av andra, ett resultat av de egna unika livserfarenheterna och uppväxtvillkoren och de människor som man mött. Man har vant sig vid att tänka i sådana banor, har lärt sig att argumentera för sin syn och använder det som en motivering för att kunna leva sitt liv som man själv önskar utan att behöva riskera att utsättas för pekpinnar från andra.
Även den postmoderna världsbildsväskan kommer, när locket är på, att tvingas lämna ett antal företeelser hängande utanpå. En människa som vant sig vid att tänka och tolka enligt postmodernismen kommer dagligen att hamna i konflikt med vardagsverkligheten eftersom hon i praktiken lever sitt liv som om hon verkligen existerar och verkligen hade en egen, självständig, vilja. Hon älskar förmodligen sin livspartner och sina barn och är förmodligen ivrig att försvara dygder som fred, solidaritet, jämlikhet och rättvisa som om de vore fasta universella värden. Allt i strid med hennes intellektuella övertygelse – men i full harmoni med hennes djupaste intuition.
En biblisk världsbild
Till skillnad från både den naturalistiska och den postmodernistiska världsbilden har en biblisk världsbild plats för hela verkligheten. Den bejakar en objektiv verklighet, absoluta sanningar, universella etiska principer, själens existens och en fri vilja. Ytterst därför att det är så Gud uppenbarar sig själv i Bibeln. Han är rationell, fylld av kärlek, nåd och sanning och han skapade en fysisk värld och människor med såväl en fysisk som en andlig konstitution. Därför blir ingenting av verkligheten hängande utanför när locket stängs till den bibliska världsbildslådan. Det enda som inte ryms i den är grundlösa mänskliga åsikter och tolkningar av världen präglade av naturalism, postmodernism eller andra ismer utan stöd i någon evidens. Den bibliska världsbilden bemyndigar människan. Hon är på samma gång en fysisk/materiell och en andlig/själslig individ, en varelse betrodd till att råda och förvalta världen och vara fullt ut ansvarig för sina reella handlingar och beslut.
Den bibliska världsbilden är ytterst underskattad och vi behöver uppmärksamma varandra på detta. Det är också den världsbilden som vi måste bli mycket bättre på att förmedla till den unga generationen.
Jag har ägnat en stor del av månaden att skriva om detta (jag lånade faktiskt lite av min egen text till den här reflektionen). Det publiceras i septembernumret av magasinet Genesis.
Så när du nu packar inför semestern – lägg undan kökskniv och hovtång!
Copyright © 2023 Göran Schmidt
Template design by Andreas Viklund
Tillbaka till startsidan