En (Juniperus communis)
Det är skillnad på en och en. En enbuske i en skyddad lund påminner ofta om en ståtlig cypress, medan en med sin
växtplats ute på det salt- och vindpinade klapperstensfältet snarare bekläder marken som ett decimetertjockt täcke.
Med andra ord är enen mycket anpassningsbar, och faktum är att enen är det av världens barrträd som har den största
geografiska utbredningen.
Enbären är egentligen ett slags kottar (bärkottar). Det finns ett gammalt ordspråk som säger att "när alla enbär mogna blir alla flickor trogna". Men eftersom det alltid finns tre "årgångar" med enbär på varje buske så lär det nog dröja...
En liten bra tumregel för våra vanligaste barrträd är att granens barr sitter ett och ett och kottarna mognar på ett år. Tallens barr sitter två och två och det tar två år för kottarna att mogna. Och enens barr sitter tre och tre och det tar tre år för kottarna ("bären") att mogna.
Det finns också en särskild variant av en som kallas "träd-en" (Varietet suécica) . Närmast går denna att hitta nere på Fotö, den sydligaste ön i norra skärgården. Den växer i ett vägskäl inte så långt ifrån Café Boa.
Att enbär används i matlagning är knappast någon hemlighet. Veden är hållbar som virke och luktar dessutom gott.
Enen kan bli väldigt gammal - äldsta exemplaret i vårt land har påträffats i Sarek och har beräknats vara 840 år!