Majveronika (Veronica serpyllifolia)
De skirt blå veronikorna känner man igen på de två utstickande ståndarna med pistillen emellan sig. När ett bi
besöker blomman grabbar det tag i ståndarna och drar dem mot kroppen. Då fastnar pollen från ståndarknapparna i biets
päls. Och nästa gång det besöker en blomma kommer ett antal pollenkorn att föras över till pistillmärket.
När ett pollenkorn grott och de båda spermierna tagit sig ner till det väntande ägget längre ner i blommans
fruktämne kan det så småningom bildas ett frö.
På närbilden härintill kan man ana en strategi hos veronikan för att undvika självbefruktning. På den unga,
ännu outslagna blomman upptill sticker pistillmärket ut ur blomman, men inga ståndare. På den utslagna och något
äldre blomman nedtill på samma bild saknas pistillmärket medan ståndarna är framme. Det antyder två skeden – ett när blomman kan
ta emot pollen och ett senare när den lämnar. Eftersom ståndarknappar och pistillmärke aldrig är på plats samtidigt
så kan alltså självbefruktning inte ske. Fast det här är min egen hypotes. Å andra sidan är liknande strategier
väldigt vanliga i växtvärlden, så det vore inte så förvånande.