Göran Schmidts hemsida

Tallen är ett ståtligt barrträd. De blågröna barren sitter ihop vid basen två och två. Stammen är rak, barken behagligt mjuk och färgen upptill vackert nötbrun. Om barken blir skadad utsöndras rikligt med kåda som innehåller antiseptiska ämnen. Syftet är att döda bakterier och svampar som skulle kunna angripa trädet. Därför har kådan använts som sårsalva.

Jag minns när jag i högstadieåldern var på scoutläger i Tivedens urskogar. Efter en lång marsch i ösregn satte vi upp vindskydd, gjorde med viss svårighet upp eld och kröp ner i våra sovsäckar. En av ledarna kom med en stor genomblöt rot och lade under ljudliga protester den på elden, som vi alla trodde skulle slockna. Inte. Den brann som om den varit indränkt med fotogen. Det var törved. Den gamla furan var angripen av törskatesvampen, vilket ofta var fallet med gamla, försvagade tallar. Svampen stimulerar tallen att utsöndra stora mängder kåda, som höjer energivärdet hos veden. Jag var för trött för att fråga, men jag gissar att scoutledaren hade sett de orangefärgade sporerna på stubben.
Idag innebär törskatesvampen en utmaning för skogsägarna uppe i Norrbotten eftersom den av okända skäl börjat angripa även unga träd.

Efter en storm hittar man ofta mängder av stormfällda granar, men väldigt sällan fällda tallar. Anledningen är att tallen har en kraftig pålrot som går långt ner i marken, medan granen har ett mycket ytligare rotsystem som växer åt sidorna.

Ursprungligen är ordet "fura" en beteckning på särskilt ståtliga tallexemplar. Numera har furu blivit synonymt med tallträ.

Ute på myrar hittar man ofta små tallar som bara är några få meter höga. De brukar kallas martallar. Ett smalt exemplar på några få meters höjd kan vara hundratals år gammal, på grund av den låga tillgången på närsalter.

Av kådan tillverkas produkter som terpentin, aceton och T-sprit.

Artnamnet sylvestris kommer av latinets silva som betyder skog. "Växer i skog", helt enkelt, vilket ju är väldigt upplysande ;).