Kabbeleka (Caltha palustris)
Den första går tillbaka på ordet "kalflek", eftersom växten blommar tidigt om våren när man brukade (‑r)
släppa ut årets kalvar ur sina mörka ladugårdar.
Den andra bygger på latinets caballica som betyder "liten häst" och skulle syfta på att bladens form liknar hovavtrycken av små föl.
Och den tredje att det kommer av det smålandsdialektala "krabbelök" sammansatt av kapers och lökr som är grekiska och fornnordiska för "kapris" respektive "bäck". Verkar lite långsökt med så olika språkliga ursprung. Man brukade i alla fall lägga blomknoppar i saltlake i 12 timmar och sedan hälla över ättika. Man gör visst så i England än i dag.
Oavsett hur det är med den saken, så är det knappast pickles man först associerar till när man ser de frodiga och intensivt
gula blommorna där de växer nere i diket eller den fuktiga sänkan. Nej, tankarna går i stället till den annalkande sommaren.
Liksom de andra medlemmarna i ranunkelfamiljen innehåller Kabbelekan ämnen som smakar väldigt skarpt. Det är också
därför som de, liksom smörblommorna - som också är ranunkler - alltid får stå kvar i ko- och hästhagarna
när allt annat grönt är avbetat.
Namnet ranunkel kommer av latinets ranunculus som betyder "liten groda" och anspelar på att de föredrar samma slags
livsmiljö.
Pollineringen av Kabbelekan sker vanligen med hjälp av insekter, men är det riktigt usel väderlek kan den även ske med hjälp av vatten. Blommorna bildar ibland små skålar som kan samla upp regnvatten. När det har stigit precis upp till blomkanten står vattenytan i höjd med både ståndarknapparna och pistillmärkena, så pollen kan lossna från knapparna och flyta över till märkena. Det blir givetvis självbefruktning, men det är ganska vanligt att växter kombinerar korsbefruktning med självbefruktning för att säkerställa sin fortplantning.