Nejlikrot (Geum urbanum)
Nejlikroten heter så för att roten på den sägs påminna om kryddnejlika. Jag vet faktiskt inte, jag har nog aldrig
undersökt saken när jag tänker efter. Många tar den nog för en smörblomma med sina gula, blanka kronblad, men när
frukterna mognar ser man skillnaden. Varje delfrukt har en utstickande krok som är alldeles förträfflig på att haka fast i
bomullsstrumpor. Eftersom den yngre generationen knappast använder sådana sommartid längre lär väl den erfarenheten gå
förlorad för eftervärlden. (Nåja, nu är den dokumenterad). I frånvaro av strumpor sprids frukterna med däggdjur som
får dem i pälsen.
Skämt åsido – förr i tiden odlade man nejlikroten i sina trädgårdar och använde den som krydda och i soppor. Det var de
unga bladen och stjälkarna som man använde. Som de flesta kryddörter bör den plockas före blomningen, eftersom mycket av
näringen i bladen då går åt till att bygga energikrävande blommor och frukter.
Nejlikrotens närmaste släkting i vårt land heter Humleblomster, trots att de vid första anblicken inte tycks likna varandra särskilt mycket. De båda hybridiserar med varandra till något mitt-emellan. Är du intresserad så har jag skrivit lite grand om det i anslutning till Humleblomster och Humleblomster-Nejlikrot under bokstaven H.