Göran Schmidts hemsida

Denna ståtliga växt hittar du som regel längs Långholmsvägen på sydöstra delen av ön och nere vid Rörös fotbollsplan, i den sydvästra delen inne vid berget. Blommorna verkar lite vissna på dagen och kronbladen ligger lite virade om varandra, men smyger man dit efter mörkrets inbrott har blommorna slagit ut och förefaller närmast självlysande. Därav namnet. Det är ett säkert tecken på att växten pollineras av nattaktiva insekter som olika sorters nattfjärilar. Varje enskild blomma är faktiskt bara utslagen en enda natt, sedan vissnar den och sätter frukt. Frukterna är avlånga och håriga och står upprätt längs stjälken.

Nattljusen (det finns flera snarlika arter) är ätbara som sallad. Just den här arten, eller kanske snarare underarten, har fått sitt namn av att det finns små hår på stjälkarna som är röda vid basen, och som gör dem lite rödprickiga.

Alldeles färsk forskning på en annan art av nattljus (Oenothera drummondii)har avslöjat en häpnadsväckande egenskap hos dessa växter: Tro't eller ej - den kan höra!
När ett bi närmar sig blomman ökar sockerhalten i dess nektar med 20% inom loppet av tre minuter (den tid det tog för forskarna att samla upp ett nektarprov). Forskarna simulerade ett annalkande bi med hjälp av en liten högtalare med inspelat bisurr.
När man plockade loss kronbladen minskade blommans "hörsel", vilket antyder att kronbladen, förutom att synas, även har samma funktion som våra öronmusslor (det vi normalt kallar "öron"), det vill säga att samla ihop och förstärka ljudet.
Poängen är given: Varför slösa energi på att tillverka dyrbar nektar om det ändå inte finns några bin i närheten som kan komma och pollinera? Rätt finurligt - eller hur?! En kvalificerad gissning är att man i framtiden kommer att påträffa denna förmåga även hos många andra arter av växter. Källa: exempelvis här.