December 2024
Skärmdump från Aftonbladets webbplats
Strax före jul skrev jag en replik till Aftonbladets kulturredaktion som en reaktion på deras journalist och biträdande kulturchef Eric Rosén som liftade sin förkärlek för ateism och aversion mot kristendomen i en debattartikel 2024-12-08. Den fick inte plats. Då är det bra att ha en egen webbplats där jag kan publicera i stället. Så det får bli min månadsreflektion för december månad.Om du vill se bakgrunden till det jag skriver så kan du läsa Roséns artikel här. Om den slutar fungera nån gång så har jag olovandes sparat ner en säkerhetskopia här. Så här skrev jag:
Till Aftonbladets kulturredaktion 20/12 2024
Tänk så fantastiskt att få leva i ett land där man får (fortfarande) får lov att uttrycka sig fritt. Att som till exempel Eric Rosén utan risk för repressalier få uttrycka sin uppfattning om ateismens förträfflighet och den kristna trons förljugenhet. Att på sin höjd, med viss rätt, få mothugg i form av skrift men inte genom en kniv i ryggen eller kula genom huvudet, vilket är och har varit fallet på många andra ställen på jorden genom tiderna.
Den här rätten är förstås alls inte självklar. Det Rosén kallar ”vettiga värderingar och sedan länge etablerade sätt att organisera människor” utgör den kulturella miljö som han acklimatiserat sig till bland annat under sin ungdoms konfirmationstid. Då fick han nämligen dessa värderingar till sig inte bara indirekt via ett, om än falnande, kristet kulturklimat, utan direkt från deras källa: Bibeln och Jesus.
Med början på 400-talet kom det romersk-hedniska samhällets moral att ersättas av en helt ny uppsättning värderingar och ett nytt sätt att tänka både i fråga om det gudomliga, människan och världen. Det nya paradigmet tog sig konkreta uttryck i form av socialt arbete, tillskapandet av utbildningssystem och vårdinrättningar med mera, företeelser som inte förekom i den förkristna romerska världen. Det nya paradigmet var den samhällsanda med sina humanistiska värderingar som de flesta av oss vuxit upp med, det är vattnet som Rosén befinner sig i, men uppenbarligen utan att vara medveten om eller ens vilja kännas vid.
Han har förvisso rätt i att "kristen" galenskap under de senaste två tusen åren lett till att hundratusentals människor fått sätta livet till under korståg, inkvisitioner och Irländska terrordåd. Men samtidigt förbiser han den lilla ”detaljen” att okristen (läs: ateistisk) galenskap genom Hitler, Mao, Lenin, Stalin och Chrusjtjov med flera under bara det senaste århundradet skördat hundratals miljoner offer. Det blir en faktor ett till tusen. Hade Rosén dessutom lyssnat lite närmare på sin konfirmandpräst skulle han ha noterat att de nämnda brotten mot mänskligheten under kristen täckmantel skett i strid med Jesus grundläggande lärosatser. Förra seklets ojämförliga brott mot mänskligheten har däremot begåtts i enlighet med de ateistiska och materialistiska grundprinciper som präglat och inspirerat dessa ideologiers företrädare, som alla utgått från att det inte finns någon Gud att en dag göra räkenskap inför.
Nu skulle Rosén förstås kunna hävda att sådant här är frikopplat från frågan om Guds existens. Det är sant. En person kan ju, precis som Rosén själv skriver, faktiskt kalla sig själv kristen och ändå mörda och leva rövare. Eller som Barry McGuire en gång formulerade saken: ”Don’t blame God for the sins of America”.
Som förankringspunkter för sin ateistiska livssyn framhåller Rosén begrepp som fakta, sanning, kunskap, empiri och utveckling. Men det gör även kristna för sin teistiska världsbild. Om Rosén varit naturvetare skulle han känt till att modern naturvetenskap faktiskt bara har spekulationer att erbjuda som svar på hur universums materia och energi uppkommit, liksom livet med dess informationssystem i DNA och nya grundläggande livsformer inklusive oss som skriver och läser det här. Vetenskapsmän må exkludera Gud, men vetenskapen gör det inte, tvärt om: implikerar.
Det finns med andra ord goda skäl till att Rosén borde tänka ett varv till.
Göran Schmidt, Göteborg
Ingenjör, biolog, f d gymnasielärare och skolledare
Med detta sagt önskar jag er och oss alla ett Gott och Välsignat 2025!
Copyright © 2024 Göran Schmidt
Template design by Andreas Viklund
Tillbaka till startsidan