Juli 2024
Källa: Wikimedia commons.
Överbefolkning?
8,1 miljarder har vi blivit. Mänskligheten alltså. Jag skrev om befolkningsutvecklingen redan 2019 och frågan är givetvis väl så aktuell idag fem år senare. Året jag föddes fanns det 2,7 miljarder på jorden. Många frågar sig var detta ska sluta? Bra fråga. En del vill vidta drastiska åtgärder, och vem vet vilka dunkla planer som smids därute i de fina salongerna.
Men faktum är att jordens resurser som sådana är nog för att försörja en världsbefolkning mångdubbelt större än dagens. Farhågan att mänskligheten kommer att göra slut på jordens resurser är egentligen ett tvivel på att Gud kan och vill förse oss med allt vi behöver för ett gott liv. En växande befolkning behöver inte alls tömma jordens resurser. I takt med att vi blir fler kommer vi att finna nya sätt att utnyttja resurser och bekämpa miljöproblem, öka produktionen och försörja en allt växande befolkning.
Gud befallde Adam och Eva att föröka sig och uppfylla jorden, och samma uppdrag fick Noa och hans familj när de fick återbefolka jorden efter den globala översvämningen. Men vilken är då Guds plan för den dag då jorden har blivit uppfylld? Det har han inte avslöjat. Även det har han naturligtvis tänkt på. Det ligger inte på vårt ansvar att avgöra den saken eller vidta några drastiska åtgärder för att reducera jordens befolkning.
Däremot behöver vi vända urbaniserings- och centraliseringstendenserna och vända flykten från landsbygden. Vi behöver fred och frihet och en rättvis fördelning av resurser. Vi behöver prioritera odling, och speciellt närodling av livsmedel så att vi kan minimera onödig import som innebär långa transportsträckor. Vi behöver långsiktigt tänkande och långsiktiga strategier för livsmedelsproduktion, kommunikationer och avfallshantering och utveckla bioinspirerad teknikdesign som bygger på insikten att Gud har lagt ner nycklarna till ekonomisk råvaruanvändning, energiproduktion och teknikutveckling i sin skapelse.
Bibeltroende och sekulära har en gemensam syn på många områden. Båda konstaterar att vårt resursutnyttjande har varit kortsiktigt och orättvist och att det har skapat stora klyftor mellan enskilda människor och nationer. Båda framhåller engagemanget för miljön, vikten av att bevara den biologiska mångfalden i jordens ekosystem och att prioritera en övergång mot energikällor och råvaror som minimerar skadliga miljöeffekter.
Skillnaderna i synsätt härrör sig framför allt till människosynen och synen på människans förhållande till skapelsen och Skaparen och i vilken mån det går att motivera utifrån respektive världsbild.
Den självtillräcklige ateisten tänker att det minsann är genom egna ansträngningar som man får sin mat på bordet och att det bara är sig själv man har att tacka för den. Men ateisten har inte tänkt färdigt. Det är Gud som möjliggjort att maten bokstavligen växer fram ur marken. Det finns ingenting självklart i det. Vi bör ständigt tacka Gud som låter oss ta del av alla livets välsignelser. Att tacka Honom för maten är en sed som behöver återaktualiseras och Skolinspektionen borde skämmas när den kritiserar till och med en kristen skola för att göra det. (Den närmaste tiden kommer jag för övrigt ägna åt att inspektera Skolinspektionens förehavanden. Det blir ett par artiklar om det innan året är slut.)
Den som lever i en gudlös föreställning om världen har ingen att tacka. Eller mer korrekt – lever i mer eller mindre självförvållad ovetskap om att det finns en god och kärleksfull Gud som vill att hans godhet ska dra dem till honom. Det är djupt tragiskt. Det finns fortfarande tid att omvända sig från ateismens eller agnosticismens dårskap. Men tiden är kort. Wikipedias befolkningskurva understryker vad Bibeln säger både i dess början och slut, att mänskligheten är ung och att slutet närmar sig!
Jordens befolkningsutveckling
Bildkälla: Wikipedia
Källa: https://en.wikipedia.org/wiki/World_population#/media/File:Population_curve.svg .
Copyright © 2024 Göran Schmidt
Template design by Andreas Viklund
Tillbaka till startsidan