Jungfrulin (Polygala vulgaris)
Jungfrulinets färg varierar. På vissa platser är de intensivt blå som beståndet härintill, på andra ljust blå,
rödaktiga eller rentav vita, och inte så sällan växer bestånd med olika nyanser i direket anslutning till varandra,
som på bilden längst ner. Bilderna är tagna på sydöstra delen av Et någon av de sista dagarna i maj månad.
Jungfrulinets frukter är håriga och svarta och påminner om små insektslarver. Det är förmodligen en av anledningarna till att myror bär iväg och samlar på fröna. En annan är att de är försedda med ett litet bihang som innehåller energirik olja och som myrorna gillar. På det viset är jungfrulinet mer eller mindre beroende av myror för sin spridning. Detta har till och med ett eget namn - det kallas att blomman är myrmekofil. Vitsippan har samma "taktik".
Jungfrulinet tillhör inte linets växtfamilj, som man skulle kunna tro. Men bladens form liknar linets, därav namnet.
Släktnamnet Polygala betyder "mycket mjölk", och kommer av att man förr ansåg att korna gav extra mycket mjölk när de fick beta jungfrulin.