Göran Schmidts hemsida

Jungfru Marie nycklar – eller som den också brukar kallas - Fläckigt nyckelblomster - är den vanligaste av de svenska orkidéerna. Jag tycker att det första namnet låter vackrare, så jag håller mig till det i fortsättningen.
I vår kyliga del av världen är vi annars inte så bortskämda med vildväxande orkidéer. Men faktum är att det är den artrikaste växtgruppen i hela världen, med någonstans kring 25 000 arter - var tionde växt i världen är faktiskt en orkidé.

Hos orkidéerna finns sannolikt de mest fascinerande egenskaper man kan hitta i växtriket, och Jungfru Marie nycklar är inget undantag. Som övriga orkidéer saknar den vanliga ståndare. I stället är pollenet samlat i en klump. Kikar man in med en lupp i en av blommorna i axet kan man se något som liknar en liten näbb. Näbben fungerar som en utlösare, och när en större insekt, som t ex en humla, pressar in sitt huvud i blomman för att komma åt nektarn med sin sugsnabel, så hamnar huvudet mot näbben. Näbben brister nu i två delar, ståndaren delas på längden och de två halvorna fästs på humlans huvud med hjälp av två klibbiga häftplattor. Det ser nu ut som om humlan har två extra, gröna antenner.

Inom loppet av ett antal sekunder fäller sig nu de så kallade pollenklubborna framåt i en speciell vinkel. Det sägs att själve Charles Darwin satt och räknade hur många sekunder det i genomsnitt tog för en humla att förflytta sig från en blomma till en annan i ett bestånd av nyckelblomster. Han kom fram till att detta antal sekunder motsvarade den tid det tar för pollenklubborna att vinklas. Det handlar om ungefär 30 sekunder.

Vad ska nu det här vara bra för?

Jo, när vår humla nu kommer till nästa blomma kommer den hanliga pollenklumpen i ändan av pollenklubban att peka snett framåt och passa precis på det honliga pistillmärket i nästa blomma, som sitter strax under näbben med ståndaren. Och på det viset befruktas Nyckelblomstret och kan sätta frö. Finurligt va?!

Till saken hör att Jungfru Marie nycklar luras. Den har ingen nektar. Så humlorna far dit förgäves. Varför de inte har lärt sig detta under årtusendena kan man ju fundera över. Men det är ju å andra sidan tur, för annars hade vi ju inte haft några vackra Jungfru Marie nycklar att beundra!

Är man på lite bushumör kan man lura blomman att tro att man är en humla. Sticker man in spetsen av en penna eller ett grässtrå och kommer när den där ståndarnäbben, så kommer pollenklubborna att fästa på pennan eller grässtråt i stället för på humlehuvudet. Såvida humlan inte hann dit först förstås…
På bilderna härintill ser du hur det ser ut.

Artnamnet maculata betyder "fläckig" och syftar på att bladen har svarta fläckar. Släktnamnet Dactylorhiza betyder "hand-rot" och kommer av att växterna inom detta släkte har flikiga rötter som påminner om händer. I vårt land finns bland andra arterna Ängsnycklar, Majnycklar, Skogsnycklar och Sumpnycklar. Totalt sägs det finnas ett 75-tal arter inom släktet. Men eftersom de är mer eller mindre korsningsbara med varandra, så talar det mesta för att hela Dactylorhiza-släktet i praktiken utgör en och samma art. Mixar man t ex Jungfru Marie nycklar med Ängsnycklar så växer det faktiskt upp Sumpnycklar ur fröna!
" - Evolution!" säger somliga.
" - En grundtyp som Gud skapade!" säger andra!

Det lättaste stället att hitta dessa skönheter på Rörö är när du går stigen från gästhamnen västerut mot den stora badviken - Ers vik. Precis när du får syn på viken och den stora ängen - Et - och just har balanserat på en planka över ett litet sankområde med en rund bergknalle till vänster om dig, så kika i gräset på din högra sida. Men det förutsätter att du är på plats i juni månad. Annars är det hela överspelat...