Olvon (Viburnum opulus)
Varenda gång jag ser olvon dyker den där midsommarvisan upp i huvudet, och sedan sitter den kvar ett bra tag. Visan om henne som
binder en midsommarkrans av Olvon.
Förutom till midsommarkransar har man använt den till pipskaft. Den blommar följaktligen kring midsommartid och längre fram
på sommaren får den vackert klarröda bär. Men dem smakar man bara på en enda gång. Och det beror inte på att de
skulle vara dödligt giftiga, men på att de smakar något alldeles bedrövligt. Jag vet, jag har testat...
Själva blomställningen är speciell i och med det att de yttersta blommorna i blomställningen är könlösa (de saknar ståndare och pistiller). Deras enda uppgift är att osjälviskt "skylta" med sina kritvita kronblad så att insekter upptäcker blommorna på långt håll. Och så för att glädja oss betraktare förstås!
Olvonets osjälviskhet tar sig även uttryck i att bladskaften har knölar där den utsöndrar sockerhaltig vätska till outsäglig lycka för myror och andra nektarsökande insekter. Knölarna kallas på vetenskapligt fikonspråk extraflorala nektarier, vilket ordagrant betyder "nektargömmen utanför blommorna".