Gråfibbla (Pilosella officinarum)
Gråfibblan är så gul att det nog inte kan finnas något gulare. Det gör nästan ont i ögonen av den intensiva gulheten
som ingen kamera i världen kan fånga, hos det här blomstret som lyser upp Rörös sandiga ängar under soliga
försommardagar. När det regnar eller är mulet sluter sig de små blomkorgarna i väntan på nästa solglimt. Man skulle
tycka att den borde kallas gulfibbla i stället för gråfibbla, men det skulle givetvis bli galet det också, eftersom praktiskt
taget alla fibblor är mer eller mindre gula. Vänder man blomman ser man att den har röda strimmor på undersidan.
Namnet kommer av att bladens silvriga undersidor är kraftigt luddiga, och tittar man närmre med luppen ser man att varje
enskilt ludd är format som en liten stjärna. Luddigheten är en strategi som minskar avdunstningen från de små hålen -
klyvöppningarna - in i bladens fuktiga innandöme, utan vilka växten inte hade kunnat ta upp den koldioxid från luften
som möjliggör dess tillväxt.
Officina är latin för "apotek" och visar att gråfibblan använts som läkeväxt. Man blir klibbig om
fingrarna av mjölksaft när man bryter stjälken, och denna verkar starkt sammandragande på blodkärl, vilket bör vara den
främsta orsaken.