Avskedsbrev till medlemmarna i Biologilärarnas förening
[Klicka på ikonen för brevet i pdf-format]
Från: Göran Schmidt
Skickat: 28 december 2003 00:20
Till: [Medlemmarna i Biologilärarnas Förening – Västra kretsen]
Ämne: Nyårshälsning
Hej, allesammans!
Jag tänkte bara passa på att sända ett par rader till er i Västra kretsen av Biologilärarnas förening, dels eftersom det är er jag har maillista till och dels därför att det är en del av er som jag känner personligen och som kanske funderat över hur jag ser på saker och ting efter att årets "meningsutbyte" om evolutionskritik i Biologen avslutats (eller kanske snarare avbrutits). Jag har ju fått en och annan "känga“, vilket knappast kan ha undgått er som läst artiklarna.
Många värderande utsagor har publicerats beträffande min förståelse av vetenskapliga företeelser i allmänhet och biologiska i synnerhet. Dan Larhammar har också i nr 3-03 angett en stor mängd referenser till stöd för sin (och sannolikt de flesta av er) uppfattning att molekylärbiologin ger evolutionsteorin en massiv uppbackning.
Beträffande det förstnämnda kan jag bara säga att jag är förvånad, eftersom jag haft ursprungsfrågorna som ett specialintresse under 25 års tid och läst det mesta jag kommit över i ämnet. Låt så vara med ett "kritiskt förhållningssätt" (vilket brukar vara en merit i andra sammanhang). Jag har lusläst Larhammars artiklar och har inte kunnat utläsa vad det är jag skulle ha missuppfattat, bortsett, naturligtvis, från evolutionsteorins ofelbarhet.
Beträffande Larhammars avslutande inlägg kan jag konstatera att han med sina nya exempel upprepar två ting:
1. Även punktmutationer kan leda till stora fenotypiska/funktionella defekter/bortfall. (Detta har jag aldrig förnekat, men märk väl att motsvarande gäller också för slumpmässiga förändringar av en dators mjukvara, vilket knappast speglar hur programmen blir till).
2. Liknande gener, men med delvis skilda funktioner förekommer inom olika organismgrupper. (Att sådana finns är ett odiskutabelt faktum, som inte är någon nyhet. Vad jag har efterlyst - och fortfarande efterlyser - är referenser som rör iakttagelser av hur dessa gener uppstår och förvärvar (inte fördärvar!) nya funktioner. Att detta skett genom genduplikationer är nämligen ingenting annat än en evolutionärt grundad hypotes, vilken enligt Larhammar tycks bevisa sig själv).
Jag kan sammanfatta meningsutbytet i Biologen med att den enda fråga jag begärde ett svar på: "- Hur uppkommer biologisk information?" inte fått något relevant svar genom Dan Larhammars argumentation.
Naturligtvis hade jag inte direkt räknat med några stående ovationer för att jag stack ut hakan med min artikel "I huvudet på en kreationist" förra hösten. (Vår dyre ordförande Clas kan intyga att jag förvarnade honom om att han kanske skulle få kritik om han tog in artikeln). Fast jag hade inte räknat med den uppståndelse som den tycks ha förorsakat. Den gav ju eko ända in på DN:s vetenskapskolumn. Och då är jag ändå ovetande om vad som sedan skett och sagts bakom kulisserna. Slutackordet i Biologen nr 3-03 där fyra strängar ljuder förefaller mig i varje fall noga förberett, och jag anar vem som är dirigenten - men eftersom jag ingenting vet håller jag mina aningar för mig själv.
Oavsett vilket - en sak vill jag göra klart för er alla - det var inte med någon slugt genomtänkt infiltrationsstrategi som jag valde att engagera mig lite grand i föreningen för ett par år sedan. Och det var ingenting annat än ett plötsligt infall som fick mig att föreslå för Clas att jag kunde skriva några rader om ursprungsfrågorna ur ett annorlunda perspektiv, när jag fick höra att Västra kretsens tema skulle bli Evolution. Men nu blev det som det blev...
Eftersom locket lagts på i diskussionen av det anonyma "arbetsutskottet" återstår bara ett enda sätt för mig att protestera på, och det får bli genom att inte förnya mitt medlemskap i Biologilärarnas förening. Trist, eftersom jag varit (passiv) medlem i föreningen under väldigt många år, men jag har valt att låta min personliga integritet gå före i det här fallet. Jag anser helt enkelt att jag blivit respektlöst bemött av både Dan Larhammar och Biologens redaktion och arbetsutskott (har ingen aning om vilka personer som ingår, och väljer att förbli ovetande).
Finns det någon annan fråga där en oliktänkande skulle riskera att bemötas på ett liknande sätt som jag blivit bemött på i Biologens kolumner? Jag tror inte det! Det måste vara något alldeles speciellt med ursprungsfrågan. Kan det möjligen vara därför att den frågan är så nära allierad med synen på människan och Gud, tiden och evigheten?
Idag är utvecklingsläran mer än en vetenskaplig hypotes eller teori. Den har blivit ett paradigm. Och under ett sådant spelar sakargument en underordnad roll. Om argumenten inom det egna forskningsfältet haltar, så går det att hänvisa till en mängd andra fält som kan leverera ovedersägliga bevis. Så länge man inte skärskådar dem på samma sätt. Jag tycker mig se detta i Larhammars argumentation.
Men du ser antagligen annorlunda på saken. Tack ändå för att du tagit dig tiden att läsa så pass här långt.
Jag bifogar en artikel ur novembernumret av Scientific American som är helt i enlighet med den prediktion som skapelse-/designmodellen gör: En ändamålsenlig skapelse karakteriseras inte av "skräp". Detta sagt som antites till den traditionella evolutionära prediktionen att organismernas arvsmassa är full av evolutionära rudiment i form av "skräp-DNA", vilket så varmt och energiskt förespråkas av Dan Larhammar med flera.
Ett par intressanta citat ur artikeln av John S. Mattick, universitetet i Queensland, Brisbane, Australien:
"The failure to recognize the full implication of this (hittills okända funktioner i 'skräp-DNAt')... may well go down as one of the biggest mistakes in the history of molecular biology"och vidare:
“Indeed, what was damned as junk because it was not understood, may, in fact, turn out to be the very basis of human complexity”Hmmm. Undrar just om Mattick läste min andra artikel i Biologen i somras…
Med tillönskan om ett Gott Nytt 2004!
Göran Schmidt