Göran Schmidts hemsida

Slutsatsen var en besk medicin att svälja för tidens teologer som räknade med en gudomlig skapelseakt och en natur bestående av konstanta arter. Föga överraskande ledde evolutionsteorin till hårda strider under senare delen av 1800-talet. Men med växande bevis, inte minst ärftlighetens upptäckt, blev teorin erkänd och respektabel.
I USA såg mottagandet av evolutionsläran delvis ut på ett annat sätt än i Europa. Främst i sydstaterna fanns, och finns alltjämt, stora grupper med fundamentalistiska baptister som inte godkänner någon annan auktoritet än Bibeln. I övriga USA accepterades den nya synen på naturen; med förbehållet att den inte fick handla om människans skapelse - en uppfattning som även var katolska kyrkans officiella ståndpunkt ännu under senare delen av 1900-talet.
Evolutionsmotståndarna, kreationisterna, krävde att undervisning om evolution skulle förbjudas i de amerikanska skolorna, vilket också skedde på flera håll. Den striden pågår fortfarande, även om kraven ändrat karaktär. För fjorton år sedan bytte kreationismen namn till intelligent design. Man framställer sig nu som en vetenskaplig disciplin syftande till att påvisa darwinismens förmenta felslut, och kravet är inte längre att förbjuda evolutionsteorin, utan att intelligent design skall likställas med den. Poängen är dock inte, vilket man kunde tro, att argumentera för att Gud skapade världen. Istället handlar det om att med alla till buds stående medel bekriga utvecklingsläran. Kreationismens grundtanke har hela tiden varit att Darwin under inga omständigheter får ha rätt eftersom hela samhällsordningen och moralen då rasar samman. Ja, själva skälet till att den moderna civilisationen är så överhopad av allt från drogmissbrukare och anarkister till homosexuella och nudister är, menar man, att evolutionsläran har indoktrinerat och underminerat våra samhällen.

Kreationismens återkomst i form av intelligent design surfar på en mäktig våg som sveper över jorden. Det handlar om en attack på det moderna, öppna och liberala samhället och det är inte endast bokstavstrogna i den amerikanska södern som tagit kallelsen på allvar. även grupperingar inom islam och judendomen, samt exempelvis högerkatolska motståndare till andra Vatikankonciliet och frireligiösa grupper som Livets ord har sporrats i sin kamp. Och ett skäl till framgångarna i USA är att president Bush gett sitt helhjärtade stöd till den bokstavstrogna motoffensiven.
Den intelligenta designens företrädare har skjutit in sig på föregivna oklarheter om hur komplexitet i evolutionen kan förklaras. Man menar att somliga organ och relationer är så listigt utformade att en intelligent designer måste ligga bakom. Så vitt jag vet har denna idé inte stöd av någon utanför sektmedlemmarnas egen skara - men så vederlades också slutsatsen att något ändamålsenligt alltid förutsätter en skapare redan av filosofen Hume för 250 år sedan.
Ett problem är vad som egentligen avses med "teori". är evolutionsteorin endast en hypotes, eller är den ett faktum? I dagens postmoderna tillstånd där allt påstås vara socialt konstruerat kan det tyckas ogörligt att ge en konstruktion företräde framför en annan. ändå är de allra flesta överens om att det råder en grundläggande skillnad mellan exempelvis storkteorin och sexualkunskapen; den senare förklarar inte allt, men är i sin kärna ändå korrekt. Likheten med utvecklingsläran är slående.

Paleontologen Lars Werdelin forskar vid Naturhistoriska riksmuseet:
- Evolutionen är faktiskt ett observerbart faktum och den pågår just nu framför våra ögon. Det finns exempelvis sjöar som bildades på slutet av 1800-talet där man tydligt kunnat följa uppkomsten av nya fiskarter, i Afrika har vi artutvecklingen bland ciklider. Ja, det finns enormt många exempel ... Evolutionsteorin är inte komplett i varje detalj och kommer säkert att modifieras, men själva principen är extremt välförankrad i konkreta empiriska studier. Problemet med kreationisterna är att de till och med förnekar ljushastigheten för att få ihop sitt besynnerliga resonemang.
Att intelligent design aldrig kommer att kunna gå segrande ur en strid med naturvetenskapen är väl uppenbart, men följer av det att en ateistisk syn på naturen är den enda möjliga?
- Inget i evolutionsläran motsäger i och för sig en förste rörare. Men idén om en allskapare passar inte ihop med vetenskapen. Tro och vetande är därför inte kompatibla. Inom vetandet är kunskap något empiriskt, tro handlar mer om att lyda vad vissa auktoriteter säger.
Fast det är väl knappast Svenska kyrkans hållning? - Nej, det är fundamentalister i stil med kreationister som tänker så. Den protestantiska rörelsen är svårförståelig, jag uppfattar det som att de backar hela tiden.
Marie Rådbo, som är astronom på Chalmers, är också bekymrad över situationen:
- Ja, för det finns så mycket antivetenskap och okunskap i samhället just nu. Jag menar, hur kan man komma på något sådant som intelligent design och att allt bara är sociala konstruktioner. Ta gravitationen, varför hoppar inte förnekarna ut genom fönstret från tionde våningen om den bara är en social konstruktion?
Men är exempelvis inte teorin om Big Bang ett slags konstruktion? - Jo, fast på ett helt annat vis. Visst kan man säga att Big Bang är vår skapelseberättelse, fast den avgörande skillnaden är att den bygger på observationer: vi har en metod att bevisa att den är sann.
Om kravet alltid är bevisbarhet så har alltså ditt oändligt expanderande universum ingen plats för Gud?
- Jag skulle inte säga det. Så som kyrkan ser ut i dag upplever jag faktiskt ingen konflikt med vetenskapen. Konflikter går snarare mellan kreationister och alla andra. Hur världen fungerar är vetenskapens grundfråga. Däremot förnekar både Lars Werdelin och Marie Rådbo att det finns ett syfte i naturen. Kan vi då förstå oss själva och utveckla en livstolkning enbart genom naturvetenskapliga kategorier? Många menar att så inte är fallet. Men för att en dialog mellan tro och vetande skall fungera måste skillnaderna mellan det religiösa och vetenskapliga språket förstås.

Detta är den första av två artiklar om tro och vetenskap. Nästa artikel publiceras på torsdag.

TORGNY NORDIN
frilansjournalist

Replik Göran Schmidt (refuserad)

Först och främst ska sägas att det nog vore vitaliserande för både troende och sekulariserade människor med en förnyad "djuplodande debatt om tro och vetande" i en tid präglad av såpor och MTV. Förhoppningsvis kan ID-evolutionsfrågan bli inledningen på ett sådant samtal. Men i så fall måste terminologin förtydligas, missuppfattningar redas ut och röstläget nyanseras. Dessa rader är ett försök till detta.

Evolutionsteorin kan formuleras på två sätt, varav det ena är fullständigt okontroversiellt. Lars Werdelin redogör för det han kallar "evolution framför våra ögon" genom att beskriva moderna exempel på artbildning. Detta fenomen brukar i dagligt tal brukar kallas mikroevolution och verkar genom faktorer som genetisk variation, isolering och selektion. Ingen kreationist eller ID-anhängare av vår tid skulle ha något att invända mot Werdelins resonemang, och skulle följaktligen därigenom kunna betecknas som evolutionister - åtminstone i en snäv bemärkelse! Att hävda motsatsen - att kreationister och ID-anhängare vägrar acceptera dessa företeelser är i bästa fall okunnigt och i värsta fall ohederligt.

Det andra sättet att formulera evolutionsteorin är i en långt vidare bemärkelse, och av ett långt mer spekulativt slag. Det handlar om hur den första levande enheten en gång uppstod ur livlösa kemikalier (kemisk evolution) och framför allt hur denna varelse under årmiljardernas lopp, utan andra dirigerande storheter än samma kemiska och fysikaliska lagar som råder idag, samt slumpens verkningar, gett upphov till den biologiska mångfald och svindlande komplexitet som idag präglar livsformerna på vår jord. Detta är biologisk evolution sedd i makroskala, och som sådan är den i realiteten långt mer trodd än bevisad.

Övergången mellan dessa båda perspektiv är för majoriteten av evolutionsbiologer en enkel addition av mikroförändringar under kolossala tidsrymder. Men det är också i denna gigantiska extrapolation från det empiriska och observerbara till det hypotetiska och spekulativa som det kontroversiella uppträder. Varje diskussion som inte gör denna distinktion kommer bara att måla en nidbild av vad debatten egentligen handlar om.

På tre veckor förvandlas ett gulvitt slem till en fågel inuti ett äggskal, och på 8-9 månader ingredienser i mammas blodvätska till en baby. Detta möjliggörs genom närvaron av naturens egna svindlande komplexa informationssystem tecknade i DNA (2,9 Gigabyte när det handlar om programvaran bakom en människa).

Den dag naturvetenskapen lyckas presentera empiriska modeller för uppkomsten av fenomenet biologisk information ur icke-information genom slumpmässiga processer kommer ID att ta den frågan från sin agenda.

Som regel tas det för givet att de komplexa biologiska och biokemiska system som den levande världen vimlar av uppkommit spontant och successivt genom gradvisa processer. är detta en rimlig förklaringsmodell utifrån studiet av dessa system? Detta är en annan fråga som ID-rörelsen vill aktualisera, inte i första hand för att "påvisa darwinismens förmenta felslut" (många ID-anhängare är evolutionister) utan därför att frågan inte ägnas någon uppmärksamhet i kraft av det evolutionära paradigmet.

För att dra en parallell till vardagserfarenheten så är materia, energi och tid tre nödvändiga förutsättningar för att förklara uppkomsten/existensen av datorn jag just nu skriver på (som ändå inte kan mäta sig i komplexitet med de levande exempel som nämnts). Dessa tre är tillsammans nödvändiga men inte tillräckliga förutsättningar. Med en fjärde grundförutsättning i form av intelligens är det inte längre att dugg märkligt varför så komplexa ting som datorn jag skriver på kan existera. Inte heller den information som sakta men säkert växer fram genom mina tangenttryckningar. I denna senare tappning är naturligtvis även intelligent design-fenomenet helt okontroversiellt - vi har det runt omkring oss vart vi vänder oss i form av mänsklig design och programmering. Det är när designbegreppet tillämpas på den biologiska världen - och när därigenom den traditionella materialistiska filosofin i vår kulturkrets utmanas - som det hettar till i diskussionen.

Så länge evolutionsforskningen är inmutad av biologer som inte verkar inse vidden av informationsproblematiken kommer sannolikt ID att sticka ut hakan. Och så länge naturvetare som Lars Werdelin i sin övertro på naturvetenskapens förklaringskraft förklarar att "idén om en allskapare inte passar ihop med vetenskapen", så länge kommer kreationister att argumentera för att tron på en bibelns Gud är ett trovärdigare alternativ än evolutionsidéns slumpfaktorer. Werdelin tycks ha glömt att cångna tiders namnkunniga naturvetare som Kepler, Boyle, Maxwell, Newton, Herschel, Linné, Euler, Cuvier, Faraday, och Galilei alla var troende och därtill kreationister.

Huruvida frågeställningar som ovanstående utgör "en attack på det moderna, öppna och liberala samhället" står det naturligtvis vem som helst fritt att både tycka och uttrycka, men det bör i så fall konkretiseras och debatteras under fria former.

Naturvetenskapen har ingen plats för teologin. Den har en annan spelplan. Bibeln eller Koranen skall inte studeras under biologilektioner, kreationister som läser Bibeln bör vänligt men bestämt visas av den spelplanen, i gott sällskap med naturvetare som utifrån sin materialistiska filosofi uttalar sig om det som hör religionen till. I den mån som ID och kreationister ställer hypoteser som är relevanta för naturvetenskapen bör dessa beaktas i samma mön som de som formuleras av antireligiösa evolutionsföresprökare.

Till sist några ord angående de två naturvetare som Torgny Nordin citerar i sin artikel: Om Lars Werdelin i egenskap av fossilforskare hade kunnat presentera fossiler till stöd för långsam, successiv evolution av livsformerna, så skulle han säkert ha gjort detta. I stället hänvisar han till livs levande cikliders artbildning som, vilket tidigare nämnts, ingen har någon invändning emot.

Jag förmodar att Werdelin och Rådbo blivit misstolkade. När man med naturvetenskapen som täckmantel säger sig "förneka att det finns ett syfte med naturen" ger de uttryck för en övertro på naturvetenskapen som förklaringsmodell. Det faktum att man inte i biologiska laboratorier inte påträffat något djupare underliggande syfte med naturen utesluter givetvis inte att ett sådant finns. Naturvetenskapen skall ägna sig åt det den är lämpad för och inte åt teologiska spekulationer. Självklart skall inte vare sig Bibeln eller Koranen studeras under biologilektioner. Inte heller skall Gud införas som förklaring på varje obesvarad fråga inom naturvetenskapen. Då skulle religionen gå utanför sina relevanta gränser. På samma sätt bör biologer och fysiker avhålla sig från att gå längre än vad det empiriska underlaget medger i sina försök att förklara den levande världens historia. Utan detta återstår endast spekulationer. Sådana bör höra religions- eller filosofiundervisningen till, men inte biologin och fysiken.

Allra sist: Föreställningen att "idén om en allskapare inte passar ihop med vetenskapen" är ingenting annat än kvalificerat struntprat. Gångna tiders namnkunniga naturvetare som Kepler, Boyle, Maxwell, Newton, Herschel, Linné, Euler, Cuvier, Faraday, och Galilei var alla troende och därtill kreationister. Varför kasta ut barnet med badvattnet?! Och dagens naturvetare, troende som ateister, går till sina institutioner helt oberoende av hur den värld han eller hon studerar en gång blev till. Det är viktigt att poängtera att intelligent-design-perspektivet idag inte utgör något komplett forskningsprogram, utan i första hand är uttryck för ett ungt, öppnare (och förhoppningsvis ödmjukare) förhållningssätt till naturvetenskapen. Frågan om vem designern/formgivaren är, är inte en fråga som ankommer på naturvetenskapen att vare sig besvara eller ens utröna. Lika litet som man kan förvänta sig att påträffa konstnären inuti oljemålningen. Man letar i så fall på fel ställe.

Kanke är det inte så märkligt att 25% av den svenska befolkningen tycks luta åt någon form av skapelse- eller intelligent-design-perspektiv. Dess motsats ointelligent design låter ju faktiskt som en självmotsägelse...

Göran Schmidt

[Till överst på sidan]