Boken - bakgrunden och lite försnack
Idag (fredagen 11 december) skickas boken "Fyra kristna diskuterar skapelse och evolution" från tryckeriet. Kul. Känns lite grand som en befrielse efter alla timmar med texterna.
Jag skapade den här sidan med sina underavdelningar ute i högerkolumnen eftersom jag misstänker att det kommer att bli en del svallvågor efter bokens publicering, och det är praktiskt att kunna ha en plats att kommentera, komplettera, försvara och förtydliga saker och ting vid behov. Vill du nå mig personligen så kan du mejla mig genom att klicka på Kontakt längst upp till höger på sidan.
1. Repliker på mina medförfattares slutinlägg hittar du under länken "Eftersnack" i fältet här uppe till höger.
2. Länken till mina originalreferenser blev tyvärr ofullständig i boken, men du hittar även dem här uppe till höger (detta utifall att krympfunktionen mot förmodan skulle falera nån gång).
Nu några ord om bakgrunden:
När jag fick frågan av Mats Selander för lite drygt ett år sedan om jag ville vara med och försvara min hållning i skapelsefrågan gentemot några svenska kristna med annan syn så tvekade jag först ett ögonblick, men jag tror knappt att Mats hann uppfatta det.
Jag tvekade därför att jag genast insåg att det skulle ta mycket tid i anspråk, och det redaktionella arbetet med magasinet Genesis och föreningens nyhetsbrev tar redan det mycket av min vakna tid i anspråk. Men samtidigt var det förstås lite smickrande att bli tillfrågad, och en unik möjlighet att på jämbördiga villkor få presentera skäl för den övertygelse jag har. Så i nästa ögonblick svarade jag ja.
Förutom att det är kul och en lättnad att boken nu är klar så finns där ett mått av spänning. Hur kommer boken att tas emot av recensenterna och kristenheten överlag?
Rimligen borde en bok där fyra olika perspektiv på en och samma fråga lyfts fram och diskuteras på det här sätter tas emot med öppen famn - äntligen kommer personer med olika hållning i skapelsefrågan upp ur sina bunkrar ut i friska luften och får vädra sina argument öppet så att argumenten får prövas och alla läsare kan värdera dem och bilda sig en egen välgrundad uppfattning om en fråga som de kanske egentligen aldrig känt sig kapabla att ta ställning i.
Jo, det borde naturligtvis vara så, i ett samhällsklimat präglat av objektivitet, öppenhet och sanningslängtan. Och om inte i samhället i övrigt så åtminstone i kyrkans värld. Väl?!
Min magkänsla säger mig förstås någonting annat. Det kommer sig nog bland annat av förra vinterns temanummer av Dagenhusets teologiska magasin NOD på temat Skapelsen. Samtliga skribenter var evolutionister med en och samma ”politiskt korrekta” liberala bibelsyn. Jag skrev en lite syrlig kommentar om det i min januarireflektion.
För vårt lands teologiska utbildningar genomsyras idag av föreställningen om Evolutionens gud (ja, jag envisas med att placera versalen så). Evolutionens så kallade faktum och därmed en symbolisk tolkning av Bibelns 11 första kapitel anses självklara och ifrågasätts sällan eller aldrig. Dagens nya generation av teologer inom Pingströrelsen med en tradition av konservativ bibelsyn befinner sig idag i samma fåra, vilket torde vara uppenbart för var och en som läser NOD. Eller tidningen Dagen för den delen.
Det här är alltså en av anledningarna till min magkänsla – majoriteten i den kristna akademiska världen är inte ett dugg intresserad av en förutsättningslös diskussion av skapelsefrågan. De anser sig nämligen redan ha svaret: den moderna vetenskapen har rätt, alltså har Bibeln fel och måste omtolkas i evolutionsbiologins och big-bang-kosmologins klara ljus. I dessa led råder en närmast panisk rädsla för att utsättas för kritik av företrädare för ”naturvetenskapen”. Man vill vara bundisar med de smarta vetenskapsmännen. Jag misstänker att det är en försvarsmekanism som utvecklats som en reaktion på att vi kristna enskilt eller kollektivt under decennier fått höra att vi är dumma som tror på gudar och tomtar och troll i stället för på förnuftet. Och just därför är det värsta man kan utsättas för att bli kallad ovetenskaplig eller pseudovetenskaplig. Kanske kan den rädslan vara en del av förklaringen till varför kristna evolutionister ibland är minst lika arroganta, nedlåtande och ovilliga att diskutera sakfrågor som sina ateistiska motsvarigheter.
Tidigare den här veckan fick jag min magkänsla bekräftad ännu en gång när jag gick in på Facebook. Det gör jag ytterst sällan. Men jag råkade se bokens omslag flimra till och tittade närmare. Det var Mats Selander som lagt in en blänkare om den kommande boken. Första repliken jag såg var en viss Martin Lembke, ett för mig helt obekant namn. Han skrev:
”Men varför har ni med ungjordsperspektivet? Det drar väl bara ner bokens vetenskapliga trovärdighet, eller?”Självklart reagerar man på en sådan kommentar och jag kunde inte motstå frestelsen att klicka på Martins profilbild för att ta reda på lite om vem som döljer sig bakom namnet. Vem kan det vara som motsätter sig en öppen dialog i en så grundläggande kristen fråga som den om vårt ursprung, kristendomens första trossats?
Martin visade sig vara utbildningskoordinator på CTR, Centrum för teologi och religionsvetenskap vid Lunds universitet! Universitetet alltså, sinnebilden för öppenhet för skilda uppfattningar, åsiktsfrihet, sakliga meningsutbyten och jakten efter sanningen.
Ja, ja…
Jag gör inte anspråk på att vara profet, och jag både kan ha fel och hoppas innerligt att jag har det, men jag anar mot ovanstående bakgrund att kursansvariga vid de teologiska utbildningarna bara motvilligt kommer att vilja befatta sig med boken. Att ungjordskreationism över huvud taget får komma till tals, och därtill på lika villkor som andra skapelseperspektiv är tillräckligt skäl för många av dem att refusera boken. Martin Lembkes korta kommentar är nog representativ för många teologer. Har jag rätt i detta kommer teologistudenter att få kämpa hårt för att boken ska användas som kurs- eller bredvidläsningslitteratur på deras utbildningar. Ty kreationism är ett skällsord inte bara inom biologins område utan i lika hög grad inom teologins. Faktum är att tanken ibland slog mig under skrivprocessen, att om jag försvarar biblisk kreationism alltför bra så minskar oddsen för att boken kommer att bli använd. Jag valde att inte följa den impulsen, men befarar att själva tanken inte är så irrationell som man skulle hoppas.
