Juli 2013
Så var det äntligen dags!
Efter ett antal somrar med lågtryck efter lågtryck som rullat in från Nordsjön så blev det då en riktig
högtryckssommar, med heta klippor, 20-gradigt kristallklart saltvatten och ljumna, vindstilla kvällar med färgsprakande
solnedgångar.
Tack gode Gud. Det var precis vad vi behövde! Många av oss var rejält slitna efter ett tufft arbetsår.
Just nu sitter jag här på altanen med laptoppen framför mig och lyssnar till måsarnas jamanden och inser att det är vår sista
semestervecka som ligger framför. Ljugblommornas doft understryker detta något vemodiga faktum.
Det är juli månadsreflektion som håller på att ta form. Det blir någon sorts meta-reflektion, för mina tankar går
till datorn jag skriver på. En fantastisk liten sak med sin kombination av hårdvara och mjukvara. ”Kroppen” av kisel, metaller och plast, och
"själen" i form av ett antal Gigabyte information som får det hela att fungera. En företeelse som knappast existerade ens i
fantasin för något halvsekel sedan. En produkt av många begåvade människors gemensamma målmedvetna arbete.
Jag läste för ett tag sedan ett avsnitt ur en bok av zoologidocenten Lars Johan Erkell [1]. Erkell är en mycket engagerad företrädare för evolutionsteorin, och minst lika irriterad på oliktänkande (som t ex mig). Erkell avråder läsaren från att tänka intuitivt när det gäller frågan om evolutionen och vårt ursprung. Gör man det "kan man komma till märkliga slutsatser", varnar han. Det han menar är att om man begrundar universums storhet och lagbundenhet, människohjärnans komplexitet eller naturens andra sköna och sinnrika skapelser, kan man frestas att betvivla att slumpen och naturlagarna räcker som förklaring och rent av överväga att tro på en Skapare.
Enligt Erkell är bästa receptet för att botas från en sådan villfarelse att titta in i mikrokosmos. För om vi går inåt i människokroppen (eller någon annan levande varelse) och successivt ökar förstoringsgraden, landar vi till slut på enskilda molekyler. Och – resonerar Erkell – när vi betraktar molekylerna så skall vi finna att de vibrerar och dansar och beter sig helt enligt slumpens lagar och inte alls enligt principen med orsak och verkan som vi är vana vid. Alltså vilar allting på molekylernas nyckfulla rörelser[2]. Underförstått: Först när vi inser detta kommer vi att förstå att kreationisternas propåer om en intelligent Designer bakom universum bara är ointelligent struntprat.
Det finns säkert de som tycker att detta är ett fantastiskt bra argument för evolutionen.
Jag tycker att det är helt bisarrt.
- Varför då?
- Jo, för samma resonemang kan man ju tillämpa på datorn jag strax ska stänga locket på. Också den består ju ytterst bara av vibrerande molekyler. Och med den logiken skulle man lika gärna kunna bortförklara förekomsten av både dataingenjörer, programmerare och formgivare. Det vore nog ungefär lika begåvat.
Nej du, docent Erkell, bättre tankebyggnader än så får nog du och dina liktänkande kollegor konstruera om ni ska kunna övertyga någon om att överge sin intuitiva övertygelse om en Skapare bakom skapelsen! Låt oss hoppas att vår Herre tar det från den humoristiska sidan - själv hade jag nog blivit förnärmad...
Bild av barbaramatthijs frĂĄn Pixabay
[1] Ordagrant: ”Biologin bygger liksom all naturvetenskap på ett konsekvent materialistiskt och mekanistiskt tankesätt. Ska vi förstå den moderna biologin måste vi tillämpa detta tänkesätt fullt ut; blandar vi in andra, mer intuitiva sätt att tänka, riskerar vi att komma till märkliga slutsatser”
Ur Djuren och Människan av Lars Johan Erkell, 2009 [Tillbaka till texten]
[2] Det är lite intressant att notera att de tankar som lyfts fram av Erkell är ett eko av de argument som
den grekiske filosofen Epikuros använde sig av på 300-talet före Kristus! Förmodligen hade Epikuros livliga debatter med den samtide
Aristoteles som i sin tur argumenterade snarlikt dagens intelligent design-företrädare. Den som skulle vara intresserad av den här filosofiska
diskussionen kan läsa mer här.
[Tillbaka till texten]
