Maj 2013
I mitt arbete som skolledare har jag alltid många bollar i luften samtidigt. För att inte missa något viktigt måste jag ha järnkoll på alla möten och uppgifter, och har sedan 10-15 år tillbaka för vana att strukturera min tillvaro i datorns kalender. Som givetvis numera är synkad med min smartphone. Det finns många fördelar. Som t ex att datorn kan krascha utan att jag förlorar någon viktig information – jag har ju allt även på telefonen. Och vice versa.
Men det finns även nackdelar. Jag är tidsoptimist och det går åt en hel del tid till att skyffla om i mina arbetsuppgifter och göra omprioriteringar bland det jag inte hunnit med om dagarna. När det är riktigt hektiskt smyger sig tanken osökt på, att om man skulle vara riktigt nitisk och planera sin tillvaro in i minsta detalj så skulle man i princip kunna ägna hela sin arbetsvecka åt att administrera det man egentligen hade för avsikt göra.
Tror det kallas byråkrati.
En annan sak är det här med utvärdering. Företagsledningar och myndigheter ställer ständiga krav på nya utvärderingar av allt fler områden i verksamheterna. I skolans värld handlar det om att utvärdera allt från lärarnas lektioner till skolans ekonomi. Nyckeltal ska beräknas och jämföras med dem från året innan. Kvalitetsarbetet ska ske systematiskt, säger Skollagen, vilket innebär att snart sagt alla grenar av skolverksamheten ska utvärderas och följas upp. Så att det ska kunna företas åtgärder som i sin tur ska redovisas och ligga till grund för nästa vända av åtgärder för att ändra rutinerna i syfte att höja kvalitén på verksamheten. Nationella prov ska rättas, likvärdigheten i rättningen ska garanteras genom att man rättar tillsammans och helst mellan skolorna. Jättebra. Sedan ska resultaten redovisas till SCB, skolan själv och även Skolinspektionen ska granska att elevernas slutbetyg inte avviker för mycket från betygen på nationella proven. Är avvikelserna för stora ska detta motiveras och eventuella åtgärder vidtas. Jättebra. Enkäter med genomtänkta och digra frågebatterier ska genomföras, svarsbortfallet blir ofta stort och gör att resultaten ändå är alltför osäkra för att dra några säkra slutsatser av. Då måste orsakerna till bortfallen analyseras och förhoppningsvis åtgärdas. När en utvärdering är klar blir man så nöjd att man kastar sig över nästa enkät och glömmer att följa upp den förra. Och så vidare...
Så där skulle jag kunna hålla på nästan hur länge som helst. Och jag vet att skolans värld inte är unik i det här avséendet.
I en dröm med mjuka, varma färger och runda, behagliga konturer ser jag en förväntansfull samling barn och ungdomar slå sig ned i sina skolbänkar, ivriga att få lära sig mer om den fascinerande värld vi lever i. De möts av harmoniska och utvilade lärare som har haft tid att i lugn och ro förbereda dagens kunskapsområde och att formulera utmanande frågor som kommer att ytterligare väcka deras nyfikenhet och stimulera dem att ställa relevanta frågor. Lärarna har också haft tid att reflektera över var och en av sina lärjungar för att hitta unika röda trådar för att varje elev ska kunna utvecklas så långt som möjligt utifrån sina egna förutsättningar. Och på skolans expedition sitter skolledningen och läser om skolforskningens och hjärnforskningens senaste rön om vad som skapar en optimal inlärningsmiljö, med syftet att kunna ligga steget före och kunna leda skolans pedagogiska utveckling och coacha och uppmuntra personalen i deras viktiga arbete i mötet med eleverna för att kunna fostra dem till kunniga demokratiska och ansvarskännande samhällsmedborgare. Det som är skolans uppdrag.
Det är ingen tvekan om att våra riksdagsledamöter och tjänstemän på Skolverk och Skolinspektion har haft precis samma dröm.
Men nu är det åter en helt vanlig dag på jobbet...
