Juli 2017
Många tycker att det är svårt att titta i en kikare eller stereolupp. Det krävs en viss teknik och vana för att man ska se mer än bara sina egna
ögonfransar. Tittar man t ex med båda ögonen samtidigt och inte justerar avståndet mellan okularen kommer man att se två bilder i stället för en.
Därför brukar nybörjare blunda med ena ögat. Då ser man i och för sig en bild, men den blir platt och utan djup.
Det finns såklart en tanke med att instrumenten har två objektiv. Den är att man ska justera dem efter sitt personliga ögonavstånd och för eventuell
skillnad i ögonens synskärpa. Först när instrumenten är rätt inställda upplever man hur de båda bilderna smälter samman och ger en
bild med djup [1].
Det krävs alltså två olika perspektiv på ett föremål för att bilden ska bli verklighetstrogen. Den principen gäller inte bara för
optiska instrument, den kan överföras på självaste verkligheten.
Den ena bilden av vår verklighet är den vi kan uppfatta med våra fem biologiska sinnen. Den materiella världen, allt som går att mäta och utforska med kikare och mikroskop och med andra vetenskapliga metoder. Den bilden vill säga oss att allt som sker har en materiell orsak.
Den andra bilden är den icke-materiella dimensionen av tillvaron. Den andliga. Den som sekulärhumanister tror inte finns, därför att de saknar erfarenhet av den[2]. Men det gör den i allra högsta grad. I majreflektionen 2014 beskrev jag hur omtumlad jag blev när Gud svarade på bön genom att bota en konfirmand från feber och halsinfektion i ett enda ögonblick.
Jag har sedan dess hunnit fundera åtskilliga
gånger på varför Gud brydde sig om att bota en halsfluss som ändå skulle ha gått över av sig själv eller med en dos antibiotika på ett
par veckor. Har inget bättre svar än att vår Herre var (och är) angelägen om att visa för både konfirmanderna och mig att hans Rike är ett verkligt
rike.
Sedan den där majdagen har sådant blivit en allt naturligare del av min vardag. Alla årets
konfirmander kan vittna om att Gud botar när man ber och uttalar Jesusnamnet, eftersom de sett det med egna ögon. På väg tillbaka till kyrkan efter en promenad
i kvarteren då flera personer blivit helade frågade en konfirmand om det här med placeboeffekter och att människor kanske bara säger att de blivit helade
för att vara artiga. Vi pratade en stund om saken medan vi promenerade. Flickan hade själv ett bandage runt sin handled på grund av en idrottsskada. Vi bad en
tresekundersbön i kyrkfoajén. Sen hade hon inte ont längre. Vår Herre är både pedagog och har humor!
Det är förvisso sant, saker som sker måste alltid ha en orsak, men inte alltid en materiell sådan. Den andliga dimensionen, Guds värld, utgör nämligen den andra bilden av samma verklighet.
Man kan bara beklaga alla dem som blundar för den andliga dimensionen av tillvaron. De som valt att bara sätta ena ögat till kikaren. Världen blir så mycket rikare när man betraktar båda bilderna samtidigt och upptäcker att de är precis lika verkliga. Det är först då man får djup i sin världsbild.
Du som är en kristen och som längtar efter att få uppleva mer av den andliga verkligheten – vet att du redan satt båda dina ögon till kikaren. Du behöver bara göra några små justeringar. Som att låta dig fyllas av Hans Ande och sedan börja ta små steg i tro.
Så öppna båda ögonen för en större och fullständigare verklighet du svenska folk.
Du värld!
[1] Hemligheten bakom vårt djupseende och förmåga till avståndsbedömning är att vårt vänstra och högra öga ger vår hjärna två liknande med inte identiska bilder. Deras perspektiv skiljer sig åt en aning. Vår suveräna hjärna vänder bilderna upp-och-ned och räknar om alla dessa vinkelförskjutningar till en tredimensionell bild, en innehållsrikare bild av verkligheten. [Tillbaka till texten]
[2] Amerika finns förresten inte, eftersom jag aldrig varit där ;) [Tillbaka till texten]