Göran Schmidts hemsida

Januari 2017

Mycket står och väger nu i början av 2017: En ny och aningen oförutsägbar president i Amerika, fortsatt krig och oro i Mellanöstern, EU fortfarande i gungning av Brexit, en rysk björn som börjar röra på sig och en del annat.

Ovisshet med visst inslag av oro, kan man väl sammanfatta det som.

Den där oron förstärks av att jag för en tid sedan talade med en god vän som nyligen suttit ner på tu man hand med en person i den absoluta toppen av FN. Personen hade uttryckt sin oro över ett trendbrott som ägt rum de senaste åren, nämligen att överenskommelser, handslag och avtal världsledare emellan inte längre går att lita på. En statsmanna-hederskodex i upplösning skulle man alltså kunna säga, där halvsanningar, brutna löften och rena lögner numera har blivit del i strategier för att uppnå de egna syftena. Ändamålen helgar medlen.

Inte så att korrupta ledare skulle vara något unikt för vår tid - makt har alltid korrumperat. Som Mikael Wiehe och Hoola Bandoola Band sjöng på 70-talet:

… och när prinsar och presidenter ljuger medvetet ikapp
och när de som skulle säga sanningen, börjar ta tillbaka vad de redan sagt.
Då kommer lille Gerhard* hem till mig och häver sig på tå och säger
Vem i hela världen kan man lita på?

Kring mitten av 1900-talet ansåg svensken på gatan det som en viktig personlig integritetsfråga att lämna in den upphittade plånboken till polisstationen eller att låta kassörskan få veta när hon någon gång lämnade för mycket växel tillbaka på hundralappen. Det är inte bara i FN-högkvarteret som tiderna ändrats. Även om det lyckligtvis fortfarande finns människor med välutvecklad etisk kompass, så har andelen av allt att döma minskat markant.

Jag försöker inte alls hävda att allt var bättre förr, men det är särskilt obehagligt när normlöshet och laglöshet manifesteras på hög politisk nivå, eftersom det ger legitimitet för eländet nedåt i hierarkin. Det var nog sådant psalmisten syftade på för 3 000 år sedan när han skrev: "När grundvalarna raseras, vad kan då den rättfärdige göra?" (Ps 11:3). När sanning och rättfärdighet inte längre är självklara grundpelare för ett samhällsbygge – eller av "de Förenade Nationerna" för den delen – då finns det skäl till oro.

Så för att gå in för landning - Spelar det någon roll om representanterna för världens maktelit är pålitliga och trovärdiga?

För Guds (läs: människans) skull – Ja.

- Är det realistiskt att tro att de här destruktiva trenderna ska kunna brytas och att vi och våra ledare ska bli bättre på att tala sanning, hålla löften och vara allmänt ärliga?

Lite önsketänkande så här i inledningen av det nya året kan väl aldrig skada…

* Jag blev lite besviken nu när jag kollade upp texten - har levt 45 år i illusionen att Wiehe sjöng om "lille Göran"...