Januari 2020
Senaste numret av Dagens magasin NOD med temat Ursprung (nr 1-2020) som är representativt för artikelns innehåll.
Det verkar finnas två kategorier av människor som har ett överdrivet förtroende för naturvetenskapen.
Dels är det den kategori av naturvetare som på fullt allvar påstår att precis allting som existerar – deras egna medvetanden inkluderade – kan förklaras i termer av fysik, kemi och biologi. Man brukar kalla ett sådant synsätt för scientism. Personer med denna sorts hybris definierar varje påstått mirakel som en ren bluff eller inbillning eller eventuellt något fenomen som vetenskapen bara behöver lite längre tid på sig att hitta naturliga förklaringar till. Detsamma gäller givetvis alla finurligheter i skapelsen som måste ha uppkommit genom evolutionens blinda processer, typ: vi finns – alltså har vi utvecklats.
I den andra kategorin tycks ingå merparten av dagens teologer och apologeter. I varje fall de som får medialt genomslag och som anlitas som ledarskribenter och kallas till större kristna event. De har ett så grundmurat förtroende för sekulära naturvetares slutsatser att de ställer sig i givakt och utan omsvep är beredda att omtolka bibelordet – i synnerhet de elva första kapitlen – i ljuset av den senaste utgåvan av Science. Och i nästa andetag häcklar de evolutionskritiker för att de (vi) har mage att kritisera den heliga Evolutionen.
Vad bryr de sig om att vetenskapsområden som kosmologi, geologi och evolutionsbiologi mestadels är historiska vetenskaper som arbetar med hypoteser och förklaringsmodeller som kan – och skall – utsättas för vetenskaplig kritik, eftersom de aldrig kan ledas i bevis på samma sätt som inom matematikens exakta värld.
Men att ta reda på vad evolutionskritiken går ut på intresserar dem inte. De har redan på förhand bestämt sig för att evolutionens faktum bara ifrågasätts på religiösa grunder av kristna fundamentalister som valt att ”lägga sina intellekt på hyllan”. Ty så säger Biologos Foundation. Och hur skulle så många professorer i evolutionsbiologi kunna ha totalt fel i sina slutsatser om hur världen fungerar – trots allt är ju inga evolutionsbiologer kritiska till evolutionen. Det har aldrig slagit dem att man med samma briljanta logik kan hävda att satanistsamfundet äger sanningen eftersom det inte finns några kristna bland deras medlemmar som uttrycker någon avvikande mening.
Visst inser jag att dessa moderna apologeters allt överskuggande syfte är att minska friktionen mellan kristendomen och naturvetenskapen för att inte skrämma bort sökare. Men drömmen om en kristendom trolovad med en gudlös naturvetenskap är och förblir en illusion. Tron på en vandring genom Röda havet eller på Genesarets sjö, jungfrufödsel, ögonblickliga fysiska helanden och uppståndelse från de döda kommer ändå aldrig att erkännas av etablerad vetenskap. Tron på evolutionen är bevisligen ett av sekulariseringens mest framgångsrika vapen, tvärt emot vad dessa apologeter påstår. Den som inte tror mig kan ta och intervjua en handfull unga vuxna som lämnat den kristna tron och fråga dem varför.
Nej, vad Sverige behöver är en ny generation öppensinnade och modiga teologer och apologeter – och givetvis naturvetare – som vågar ta bibelordet på fullaste allvar utan att invänta något erkännande från ett vetenskapssamfund som räknat bort Skaparen by default. Andligt erfarna män och kvinnor som vet att Gud är miraklens Gud, och som därtill är utrustade med intellektuell och andlig urskiljningsförmåga till att inse var gränsen går mellan evidensbaserad vetenskap och filosofiskt motiverade spekulationer i vetenskaplig förklädnad.
Till syvende og sidst handlar det om vilken auktoritet man väljer att förlita sig på – företrädarna för den här världens visdom eller Bibelns Gud. För mig är det valet enkelt.
PS! Vill du läsa en utförligare artikel på det här temat, så skrev jag härom dagen en recension av det avbildade temanumret av tidskriften NOD. Du hittar den i så fall här. DS!