Göran Schmidts hemsida



Main menu: Start | Rörö | Skapelsefrågan | Bibelrelaterat | Kontakt

Fjällfiling

Maj 2020

Bildkälla: https://free.messianicbible.com/

I en tid när samborelationer tragiskt nog blivit vanligare än äktenskap och alltför få läser Bibeln regelbundet kan det säkert låta konstigt för en oinvigd att läsa i Bibelns sista bok om ett ungt får som gifter sig:

"Låt oss glädjas och jubla och ge honom äran, för Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo… Och ängeln sade till mig: 'Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.' Och han tillade: 'Dessa Guds ord är sanna.'"

Upp 19:7, 9

En sekulär person avfärdar naturligtvis sådant som direkt hämtat ur sagornas värld. Men den som har kunskapen och perspektivet vet att det där handlar om kristendomens och hela universums enastående klimax.


Lammet?

För att förstå vad texten handlar om behöver man för det första förstå vem Lammet symboliserar. Lamm var ett av de djur som ständigt offrades i tabernaklet och i templet på Gamla testamentets tid för att påminna människan om hennes syndaskuld inför Gud och för att uttrycka hennes tacksamhet till honom för att Han är en förlåtande Gud. Det var också blodet från ett lamm struket på dörrposterna och övre dörrträet i israeliternas hus som bevarade dem från Guds straffdom över egyptierna när Han befriade dem från slaveriet. Det oskyldiga lammet som offras för att människan ska få förlåtelse är också förebilden på Messias – Jesus från Nasaret. Det framgår både i det gamla och det nya testamentet:

”Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Men all vår skuld lade HERREN på honom. Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Som ett lamm som förs bort för att slaktas, som ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.”

Jes 53:5-7 (gamla testamentet)

”Och jag såg: i mitten mellan tronen och de fyra varelserna och de äldste stod ett Lamm, som såg ut att ha blivit slaktat… Och de sjöng en ny sång: ’Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, för du har blivit slaktad, och med ditt blod har du friköpt människor åt Gud av alla stammar och språk och länder och folk.”

Upp 5:6, 9 (nya testamentet)

Bröllop?

Ska man förstå symbolspråket med bröllopet förutsätter det en viss kunskap om hur ett judiskt bröllop gick till. Det skedde i tre olika etapper (vid moderna judiska bröllop är de två sista förenade i en enda ceremoni):

1. shiddukhin (ömsesidig överenskommelse)

2. erusin (trolovning/förlovning), och

3. nissuin (vigselakt)

Till skillnad från i vår västerländska kultur var det brudgummens far som valde hustru åt sina söner, som när Abraham – via sin tjänare – valde Rebecka åt sin son Isak (1 Mos 24:1-4). Men flickan var inte tvungen att följa med. Rebecka fick frågan om hon var villig att följa med Abrahams tjänare (1 Mos 24:57-59), vilket förutsätter att hon kunde ha vägrat. Det där motsvarar shiddukhin.

Som en förberedelse för erusin, trolovningsakten, genomgick mannen och kvinnan sedan var för sig mikvah – en rituell rening genom nedsänkning i vatten. Sedan ställde sig de båda under en chupa – en tälthimmel eller bröllopsbaldakin – där brudgummen lovade att ta ansvar för sin hustru. Löftet bekräftades sedan genom en dyrbar gåva till bruden, som till exempel en ring på hennes finger och sedan med en mun vin från en bägare.

De båda var nu formellt gifta, men efter trolovningen levde paret ändå åtskilda under en förberedelsetid på ungefär ett år innan de flyttade samman och förenades sexuellt. Det var i det här skedet som Josef och Maria befann sig när hon blev havande med Jesus (Matt 1:18-25). Under den här perioden förberedde brudgummen bostaden och allt praktiskt runtomkring, medan bruden ägnade sig åt personliga förberedelser som att fixa till sin bröllopsklänning, iordningställa speciella oljelampor med mera. Bruden visste att det rörde sig om ungefär ett år innan brudgummen skulle komma för att hämta hem henne till deras gemensamma bostad, men inte exakt vilken dag det skulle ske. Det var formellt sett brudgummens far som bestämde den saken. Poängen med lamporna var att hon skulle kunna tända dem ifall brudgummen kom på natten. Då skulle bröllopsföljet vandra med tända lampor och med shofar-hornet ljudande genom natten hem till brudgummen.

Nissuin var den tredje och sista delen av ceremonin. Ordet betyder ”att ta” och kommer av grundformen naso – ”att lyfta upp”. Den sista sträckan till hemmet lyfte brudgummen upp sin brud och bar henne hem under festliga former (Även här i västerlandet har vi ju en liten lightversion av den här traditionen där det räcker att lyfta bruden över tröskeln). Nu trädde paret för andra gången in under chupa, läste en välsignelse över vinet som en glädjesymbol och förnyade sina äktenskapslöften. Från och med nu delade man framtiden med varandra i sitt äktenskapsförbund.

Den som har läst den här beskrivningen av det judiska giftermålet har säkert redan gjort en rad kopplingar till de kristna framtidslöftena. Man inser att både Jesus och apostlarna många gånger refererade till den judiska bröllopsceremonin när de undervisade om vad som kommer att ske i framtiden. Det blir nog övertydligt om jag skulle förklara alla paralleller – det räcker att vi påminner oss om att brudgummen är Jesus som vi väntar på, och att vi som tror och följer honom är bruden. Men här följer i alla fall ett antal bibelord i lite ”kronologisk ordning” som den här bakgrunden bidrar till en djupare förståelse av:

”Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt i Jordan av Johannes.”

Mark 1:9

”Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.”

Mark 16:16

”Jag har trolovat er med en enda man, Kristus, och vill föra fram en ren jungfru till honom.”

1 Kor 11:2

”I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är.”

Joh 14:2-3

”Då skall himmelriket bli som när tio jungfrur tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. De oförståndiga tog sina lampor men tog inte med sig någon olja, medan de kloka tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. När brudgummen dröjde blev de alla dåsiga och somnade. Vid midnatt hördes ett rop: Brudgummen är här! Gå ut och möt honom! Då vaknade alla jungfrurna och gjorde iordning sina lampor. De oförståndiga sade till de kloka: Ge oss av er olja, våra lampor slocknar! De kloka svarade: Den skulle inte räcka både till oss och till er. Gå i stället till dem som säljer och köp. Men när de hade gått iväg för att köpa kom brudgummen, och de som var redo gick med honom in till bröllopsfesten. Och dörren stängdes. Till slut kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! Men han svarade: Jag säger er sanningen: Jag känner er inte. Håll er därför vakna, för ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.”

Matt 25:1-13

”Inte alla som säger ’Herre, Herre’ till mig ska komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Fars vilja.”

Matt 7:21

”Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst ska alls inte komma före de insomnade. När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen och de som har dött i Kristus ska uppstå först. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren.”

1 Tess 4:15-17

”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och jag hörde en stark röst från tronen: ’Se! Nu står Guds boning (tält) bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem.”

Upp 21:1-3

”Se, jag kommer snart, och jag har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar… Och Anden och bruden säger: ’Kom!’ Och den som hör det ska säga: ’Kom!’ Och den som törstar ska komma, och den som vill ska fritt få ta emot livets vatten.”

Upp 22:12, 17


Källa

Avsnittet om det judiska bröllopet är en mild bearbetning av den artikel jag nyligen fick i ett nyhetsbrev från organisationen Bibles for Israel.


Copyright © 2020 Göran Schmidt
Template design by Andreas Viklund
Tillbaka till startsidan