Göran Schmidts hemsida

Åkervädden är en av de där "klintliknande" blommorna som finns ganska got om ute på Rörö. Till skillnad från släktingen Ängsvädd som börjar blomma senare på sommaren så börjar åkervädden redan i juni månad. Bladen är djupt parflikiga , bortsett från de allra nedersta, och de lite kuddliknande violettrosa blommorna utgörs egentligen av ett större antal mindre blommor, av vilka de yttre är lite mer "yviga" än de som sitter längre in mot mitten.

När frukten mognat och fallit av kommer den snart att påträffas av myror och bli borttransporterad till nya presumtiva växtplatser. Längst ner på frukterna sitter det nämligen ett litet bihang, en så kallad elaiosom - "fettkropp" - som innehåller en näringsrik olja som myrorna uppskattar. Det finns många strategier för att sprida sina frön.

Jag är själv ingen rökare, och hittills har det varit väldigt klent med sådana på mina blomstervandringar. Min vetenskapliga slutsats är att rökare generellt har andra intressen än botanik. T ex sjukhusvistelser. Skämt åsido - varför jag nämner detta är att jag aldrig haft tillfälle att kontrollera uppgiften som nämns i 1700-talsboken Svensk Botanik. Där står nämligen följande att läsa: "Om tobaksrök blåses på blommorna ombyta de sitt violetta utseende till en vacker grön färg". Det vore ju värt att ta reda på!

Släktnamnet Knautia kommer från en tysk botaniker som levde på 16-1700-talet och hette Christian Knaut. Artnamnet arvensis betyder i vanlig ordning "växer på åkrar".