Göran Schmidts hemsida

Revormstöreln är en växt som ursprungligen kommer från trakten kring Medelhavet, men som har spridits ända upp till våra breddgrader. Den växer ofta på det som botaniker brukar kalla "ruderatmarker", d v s starkt människopåverkade marker med oftast bar jord, som t ex industriområden och liknande, eftersom den är känslig för konkurrensen från andra arter.

Den är väldigt speciell med sina fem-grenade blomställningar av gulgröna så kallade svepeblad. Just där förgreningen sker sitter en krans av stödblad som bidrar till den speciella "upprepade" designen.

Revorm är en gammal medicinsk beteckning för svampinfektioner i huden. Om man bryter en kvist på revormstöreln kommer det fram en yoghurtliknande växtsaft. Generellt sett bör man akta sig för sådana, om man ska tro alla överlevnadsböcker. Sannolikheten är nämligen stor för att sådana växter både smakar illa och kan vara rejält giftiga. Och den här plantan är inget undantag i det avseendet - får man vätskan på huden blir den irriterad. Den har använts som medel mot vårtor och liktornar. Ont ska med ont fördrivas, heter det ju, vilket oftast är djupt osant, fast kanske inte just i det här fallet. Kerstin Ljungqvist skriver i sin trevliga bok Nyttans växter att den i Småland och Blekinge brukade kallas för "sminkgräs". Flickorna brukade smeta in växtsaften i ansiktet för att få röda och rosiga kinder...

Växten följer solens rörelser tydligare än de flesta växter för att fotosyntesen ska bli så effektiv som möjligt. Det är denna egenskap som gett den dess latinska artnamn helioscopia, där helios betyder "sol" och skopeion "skåda", vilket i det här fallet utläses "följer solen".