September 2015
Jag tillhör dem som inte längre prenumererar på någon dagstidning. Bland annat för att både jag och min fru märkte att vi inte hade tid att läsa den. Vi hänger med ganska skapligt ändå i vad som händer och sker ute i världen genom digitala media.
Men en sak tycks jag ha missat totalt under september månad. Något som kanske kommer att visa sig ha varit en av de mest omvälvande händelserna i mänsklighetens historia.
Agenda 2030.
Agenda 2030 antogs i FN förra veckan (25/9) och handlar om inget mindre än en helt ny världsordning – eller som FN uttrycker det – "en ny universell agenda för mänskligheten". Planen har formulerats efter flera års förhandlingar av de 193 medlemsländerna, träder i kraft vid årsskiftet och ska vara realiserad om 15 år. Hur i hela friden kunde jag missa det?
Agenda 30 fokuserar på 17 "globala mål" som framgår av bilden här ovanför, och som i sin tur har brutits ner i 169
specifika delmål. Du hittar måldokumentet i dess helhet
här.
Medan Agenda 21 från 1992 huvudsakligen fokuserar på miljöfrågor berör det här programmet praktiskt taget alla
tillvarons områden. Mot bakgrund av det måste man nog säga att Agenda 30 lanserats anmärkningsvärt diskret.
Vem håller inte med om att de här 17 områdena är oerhört angelägna? Vi drömmer väl alla om fred, frihet,
rättvisa och sund miljö. Det är verkligen inget fel på en sådan vision för mänskligheten och vår lilla
blå planet. Och ändå får jag en klump i magen när jag läser dokumentet.
Inte så mycket i hjärnan som just i magen.
Varför då?
Kanske först och främst för att det inte nämns ett ord om hur de här målen ska förverkligas. Även om det varit frivilligt för nationerna att ansluta sig till agendan inleds måldokumentet med ett tämligen beslutsamt, närmast auktoritärt: "Alla länder och aktörer… kommer att verkställa denna plan", och avslutas med formuleringen "…en orubblig förpliktelse". Det här kommer att kräva en kraftigt ökad centralisering av den politiska makten, en övervakningsapparat utan motstycke, ett kontantlöst samhälle och en kraftig likriktning av utbildningssystemen. Och naturligtvis olika former av sanktioner mot nationer och enskilda som av olika skäl obstruerar.
Sedan har vi den religiösa dimensionen som bara antyds ett par gånger i måldokumentet och då mest i förbifarten. Detta trots att vi alla vet att religiöst motiverad militant extremism för närvarande utgör det allvarligaste hotet mot alla de 17 områden som Agenda 2030 handlar om. Hur ska en världsregering agera för att avväpna den religiösa extremismen?
Nu ska jag för en gångs skull tillåta mig att spekulera lite:
Jag tror att vi inom kort kommer att höra en ny världsåskådning - "andlighet för en ny tidsålder" -
förordas av namnkunniga personer både inom och utanför de etablerade religiösa sammanhangen. För en gångs skull blir
detta en andlig strömning som kommer att framställas positivt i filmer, nyhetsbevakning och andra media, promotad av berömdheter från musik-,
idrotts- och filmbranscherna. Samtidigt kommer medias redan nu negativa schablonbild av främst karismatisk kristendom att
förstärkas ytterligare. Syftet med denna till synes spontana, men i realiteten välregisserade trend, är att skapa och popularisera en andlighet som stödjer
strävandena mot den nya världsordningen.
Den uppväxande generationen kommer att vara en nyckelgrupp, och därför kan vi förvänta oss internationellt samordnade
korrigeringar av ländernas kursplaner i religionskunskap.
En majoritet av anhängarna av världens nuvarande religioner kommer att tilltalas av konceptet, som blir en lagom mix av ingredienser
från ett antal religioner med utgångspunkt i de gemensamma nämnarna. Den universella aspekten av religionsutövandet kommer att
upplevas som en ny dimension för den troende, som inte kommer att behöva konvertera, utan bara anpassa sin förståelse av vissa
centrala begrepp som t ex Gud, skapelse, synd, försoning och död.
För att bevara harmonin med etablerad vetenskap kommer gudomen att identifieras med Evolutionens gud, eller med "Moder Jord" i syfte att
blidka ateister, hinduer och många grenar inom New Age-rörelsen.[1]
Vem skulle FN erbjuda det hedersamma uppdraget att leda en sådan världsreligion?
Förmodligen påven eller hans framtida efterträdare. Påve Franciskus råkade[2] vara en av
inledningstalarna i FN:s generalförsamling 25 september. Katolska kyrkan är ju urtypen för institutionaliserad religion och påven
en odiskutabel ledare som dessutom aningslöst öppnat sig för både religionsblandning och evolutionism.
Vi får väl se. Men en sak är nog klar - Det väntar tuffa tider för oss som på fullt allvar hävdar att Jesus är enda vägen till Fadern och att Bibeln är ett historiskt relevant dokument.
Jaha, invänder säkert någon – Du är alltså en sådan där kristen fanatiker som är beredd att offra fred, frihet, hälsa, miljö och en rättvis fördelning av jordens resurser för att hålla fast vid din version av den så kallade "sanningen"?!
Närö. Just det där har varit, och kommer att förbli, kärnan i Jesu budskap om Guds rike. Den kärna som alla de 17 deklarationerna vuxit fram ur. Men det har de lärde i generalförsamlingen glömt för länge sedan. Eller aldrig fått lära sig.
Problemet är att när ett träd avlägsnas från sitt sanna rotsystem så frodas det en kort tid, sedan vissnar det och faller omkull. Även om det råkar ha 17 ståtliga grenar…
[2] Påve Franciskus, den 266:e påven, råkade besöka FN:s generalförsamling på just
årets 266:e dag. 266 råkar dessutom vara det antal dagar som utgör de 38 veckorna mellan befruktning och födelse för en
människa. Måhända ser Franciskus detta som ett omen? [Tillbaka till
texten]