Juni 2015
Kinnekulle – det blommande berget. Som fagrast nu när rapsfälten på ängarna nedanför står i blom och sprider sin parfym i kvällningen.
Och café "På klostret" i Blomberg – vår pärla sedan ett par år tillbaka, med Sveriges godaste frukostbröd och himmelska vaniljbullar, bara tio minuters bilfärd från vårt älskade röda torp.
Men just i år vet dessvärre varenda svensk var Blomberg och "vårt" älsklingscafé ligger.
Av skäl så oönskade att det saknas ord. Och som lägger en tung sordin över all
fägringen, över de gula fälten,
de gröna dungarna och den blå himlen och Vänern därnere. Som gör alla färger blekare och fågelsången
märkligt dyster.
Lisa Holm. En av de söta, goa tjejerna i personalen som vi inte längre får se och som själv aldrig mer får njuta av försommargrönskan. Brutalt mördad mitt i sin ungdoms fägring.
I skrivande stund sitter de tre balterna från huset ett par stenkast därifrån häktade, misstänkta för dådet.
Är de skyldiga eller utsatta för en djävulsk komplott?
Vem vet?
I skrivande stund ingen människa.
Tänk om skyldiga kommer att gå fria eller oskyldiga dömas!
Hemska tanke.
Men Gud vet!
Det inger åtminstone en viss tröst. Om Gud inte skulle finnas vore vi slavar under vår egen bristande kunskap och vår oförmåga att vaska fram sanningen. Oron för att de skyldiga går fria och de oskyldiga dömda skulle tära våra sinnen.
Vetskapen om att Gud finns och att Han är den allseende och rättvise domaren bär i en stund som den här.
Må Han vara med polis och rättsväsende så att sanningen kommer i dagen redan här i tiden.
Att Gud vet gör inte det vidriga ogjort.
Men det är i alla fall ett ljus i tunneln.
