Göran Schmidts hemsida



Main menu: Start | Rörö | Skapelsefrågan | Bibelrelaterat | Kontakt

Fjällfiling

December 2018


Och det hände sig vid den tiden... (Bildkälla: Pixabay)

Julen handlar om Jesus. Det är lätt att glömma av det i en epok när vår Herre blivit ersatt av en märklig rödklädd person som luktar pappa. Att vi firar jul i midvintern beror på att en romersk kejsare tyckte att det var lämpligt, inte för att Jesus föddes då, det är väl det enda man är riktigt säker på – meningarna går isär om huruvida han föddes under hösten eller våren.

Meningarna går också isär om han var Messias eller inte. Inom judendomen är de flesta av uppfattningen att han inte var det. I kristna och messianska judiska sammanhang är man övertygad om att han är det, att Jesus från Nasaret i Galiléen verkligen är den som en dag ska komma tillbaka och revolutionera världen och etablera ett fridsrike på jorden. Först i tusen år, och sedan för evigt, enligt oss som kan läsa innantill. Den dagen kommer det inte längre att vara någon tvekan om vem regeringsmakten tillhör. Det ska bli skönt, i synnerhet efter de senaste månadernas politiska kaos här hemma.

Inom den rabbinska judendomen förkastar man som bekant tanken på att Jesus skulle vara Messias av olika skäl, och omtolkar eller tonar ner alla de bibelversar och sammanhang som identifierar honom med Jesus. Det är därför Jesajas 53:e kapitel alltsedan korsfarartiden inte ingår i synagogornas skriftläsningar, med konsekvensen att judiska gudstjänstbesökare aldrig får höra och reflektera över den häpnadsväckande likheten med Jesu lidande och död på korset. Enligt de senaste tusen åren av rabbinsk tradition är den lidande Herrens tjänare som beskrivs i texten en symbol på Israels folk och inte alls någon enskild person. Allting har sin förklaring...

Jesajas 53:e kapitel talar om den lidande tjänaren och säger i vers 2:

”Som en späd planta sköt han upp inför honom (Gud), som ett rotskott ur torr jord”.
En person som liknas vid ett rotskott omnämns på många ställen i skrifterna. Ordet ”rotskott” är synonymt med ”telning” [1] . I Jesaja 11:1 läser vi:

”Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, en telning från hans rötter skall bära frukt.”
För att förstå texten behöver man veta att Isai var kung Davids far, och att blodslinjen från David och framåt i Juda rikes kungalängd bröts i samband med kung Jojakin och att folket landsförvisades på grund av sin synd och avgudadyrkan någon gång på 500-talet före Kristus. HERREN själv intygar det i Jer 22:29-30:

”O land, land, land, hör HERRENS ord! Så säger HERREN: Skriv upp denne man (Konja/Jekonja/Jojakin) som barnlös, som en man som inte hade någon framgångunder sin livstid. Ty ingen av hans avkomlingar skall få lyckan att sitta på Davids tron och i framtiden råda över Juda."
Stammen höggs av och bara roten blev kvar i och med att folket fördes bort i den babyloniska fångenskapen och sedan vidare ut i förskingringen. Israels tio stammar befann sig redan där, eftersom assyrierna deporterat dem redan ett par hundra år dessförinnan. Bara delar av Juda och Benjamins stammar återvände sedan till landet efter fångenskapen. Men i samma andetag (Jer 23) betygar Gud vad som kommer att ske. Det är en fascinerande läsning för oss som lever efter 1948 när staten Israel bildades:

”Jag ska själv samla det som finns kvar av min hjord från alla de länder dit jag drivit bort dem och leda dem tillbaka till deras betesmarker, där de ska bli fruktsamma och föröka sig. Jag ska utse åt dem herdar, som ska valla dem. De ska aldrig mer behöva vara rädda eller ängslas, och ingen av dem ska saknas, säger Herren.

Den tid kommer, säger Herren, när jag ska låta ett rättfärdigt skott växa upp åt David. Han ska bli en kung som regerar med vishet och utövar rättvisa och rättfärdighet i landet. Under hans tid ska Juda bli räddad och Israel bo i trygghet. Han ska kallas ’Herren vår rättfärdighet’. Det ska komma en tid, säger Herren, då man inte längre ska säga: ’Så sant Herren lever, han som förde israeliterna ut ur Egyptens land’, utan: ’Så sant Herren lever, han som ledde israeliternas efterkommande ut ur landet i norr och från alla länder dit han hade fördrivit dem, för att de skulle få bosätta sig i sitt eget land.’ ”

Jeremia 23:3-8 NUB

Så ska man tro bibeltexten så råder det inte minsta tvekan om att den person som beskrivs som ett rotskott, en telning, en dag skall komma och etablera Guds Rike på jorden och regera som kung. Och vem skulle det vara, om inte Messias?!

Men vad heter Telningen? I Sakarjaboken läser vi (mina understrykningar):

”Du skall ta emot silver och guld och göra kronor som du skall sätta på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud. Och du skall säga till honom: ”Så säger HERREN Sebaot: Se en man, hans namn är Telningen.”

Sak 6:11-12

Messias, det skott från Davids rot som en dag ska regera världen, identifieras alltså med översteprästen Josua [2]. Namnet Jesus eller Jesua [3] är en synonym, men förkortad form av Josua. Det som betvivlar det kan jämföra citatet från Sak 6:11 med Esra 3:8, där Josadaks son kallas Josua på ena stället och Jesua på det andra [4].

Visst är det intressant att den person som beskrivs i Jesajas 53:e kapitel bär namnet Jesus även i det Gamla testamentets skrifter – Han som är vår rättfärdighet!

Överväg vad det kan innebära, bästa rabbiner!

Gott Nytt 2019!


[1]  Du kan läsa om Messias som ”Telningen” även på många andra ställen i det Gamla testamentet, som t ex i Jer 23:5, 33:15 och Sak 3:8. Hela Jesajas 11 kapitel illustrerar förhållandena under Telningens regering.   [Tillbaka till texten]

[2]  På hebreiska Yehoshua, יהושוע    [Tillbaka till texten]

[3]  På hebreiska Yeshua, ישוע    [Tillbaka till texten]

[4]  Namnen Josua och Jesus är för övrigt identiska även på grekiska, som är Nya testamentets grundspråk.   [Tillbaka till texten]


Copyright © 2019 Göran Schmidt
Template design by Andreas Viklund
Tillbaka till startsidan