Göran Schmidts hemsida

Oktober 2018

Bildkälla: Pixabay

När jag var i 15-årsåldern var jag helt övertygad om att det fanns liv på andra planeter. Jag minns att jag t o m skrev en insändare till GT om det, som jag fick införd under en pseudonym. Jag drog mina egna slutsatser utifrån att universum i princip var oändligt stort och att jorden var fullproppad med liv. Sedan hade jag lyckats komma över några böcker som handlade om UFO-logi och som passade som hand i handske med min hemmasnickrade religiösa föreställningsvärld – hur jag kom över dem har jag glömt. Tron på återfödelse – reinkarnation – kändes naturlig och närmast självklar, eftersom jag hade svårt att föreställa mig medvetandet som någonting som bara upphörde att existera när man dog, troligtvis eftersom jag saknade min morfar som gått bort några år tidigare.

Jag minns hur fascinerad jag var av böckernas redogörelser om personer som mött rymdvarelser och som blivit undervisade av dem innan de släpptes tillbaka på jorden. Den andliga dimensionen i UFO-login var tilltalande. Den siktade in sig på miljövård, vikten av att äta vegetariskt, på frihet och på fred mellan nationerna. Den var positivt inställd gentemot religionerna och verkade acceptera vad Jesus sagt (alltså den röda texten i engelska Biblar), och ett antal bibelsammanhang som man menade handlade om möten med rymdvarelser, som t ex i Hesekiels första kapitel. Jag tyckte att allt verkade stämma så bra, det fanns en spänning i det outforskade och en mission i att tillhöra en liten exklusiv, invigd skara med uppgift att sprida UFOlogi-budskapet.

Hade inte den där klasskamraten Svante på gymnasiet kommit i vägen så är jag ganska övertygad om att jag idag hade suttit med i styrelsen av UFO-Sverige eller varit någon sorts biskop i någon UFO-religion. Men det Svante representerade skulle komma att rasera hela mitt tankebygge. Rättare sagt - Jesus kom emellan. För jag insåg snart, med bistånd från diskussionerna med Svante och några lånade böcker från den Kristna Bokringen, att det Jesus sade om sig själv inte synkade med UFO-rörelsens syn på honom. UFOlogerna såg Jesus som jämbördig med Muhammed, Buddha och andra vishetslärare. Jag blev tvungen att välja. Och valde att lita på Bibelns och Jesus eget vittnesbörd om vem han var – och är. Jag har aldrig ångrat det beslutet!

Idag är det inte längre någon liten grupp UFO-nördar som delar UFO-bilder mellan sig. En majoritet av västerlänningar inklusive många namnkunniga vetenskapsmän tror på rymdvarelser, och kanske gäller det jordens befolkning överlag i detta internationaliseringens tidevarv. UFOlogin har blivit rumsren, och dess anhängare i gott (?) sällskap av scientologer och påven och världens globalister inom politik och ekonomi talar sig varma för nationalstaternas upphörande, bildandet av en världsregering, en världsvaluta och en världsreligion.

Det finns idag en UFO-religion som vinner allt fler anhängare, kanske bland annat för att den tydligt betonar frihet på det sexuella området. Den går under namnet raelism och är likt Buddhismen ateistisk till sin karaktär, hur konstigt det än må låta med ateistiska religioner. Rörelsen grundades 1974 av fransmannen Claude Vorilhon som idag kallar sig Rael, därav namnet. Se gärna det här videoklippet där Rael presenterar sin agenda. Han har också skrivit en bok med titeln ”Intelligent Design”. Jag har inte läst den, men det är uppenbart att han är inne på liknande spår som forskare som astronomen Carl Sagan, som redan på 1960-talet förespråkade en teori som kallas ”riktad panspermi”, d v s att livet avsiktligt blivit planterat på jorden av utomjordiska, högt utvecklade intelligenser (Rael anser för övrigt att det var ett släkte av rymdvarelser som kallar sig ”Elohim”). Till och med självaste ärkeateisten Richard Dawkins är ju inte främmande för den tanken. Hur i sin tur dessa utomjordingar uppkommit brukar man inte tala så högt om ;)

Fler och fler människor inser att idén om en intelligent design av universum och jordens livsformer är högst relevant och trovärdig. Den insikten kommer med all säkerhet att både öka och sprida sig under år som ligger framför, både som en konsekvens av vetenskapens egna framsteg när det gäller livets komplexitet och genom organisationer som Genesis, som sakligt och frimodigt kritiserar naturalismen och evolutionismen och lyfter fram Skaparen bakom skapelsen. Jag säger det inte bara för att jag är ordförande där ;)

Tre saker vill jag passa på att nämna i sammanhanget:

För det första att Bibeln är tyst när det gäller frågan om liv på andra ställen i vårt universum. Troligen för att det var en icke-fråga på den tiden. Och antingen var det en icke-fråga för att man inte hade en susning om att det fanns andra planeter som det skulle finnas liv på, eller för att det var helt självklart att de himmelska regionerna var fyllda av mer eller mindre intelligent liv i form av andevarelser som änglar och demoner, och det räckte gott och väl med det. De av våra samtida som lever i föreställningen att evidensen visar att livet på jorden uppstod genom spontana kemiska reaktioner i en ursoppa menar förstås att om livet kunde uppstå här, så har det säkert uppstått på otaliga andra ställen i universum, och ibland såklart miljontals år före oss, vilket i sin tur betyder varelser miljontals år mer utvecklade än vi. Men eftersom de personerna gravt misstolkar den kemiska evidensen, så är verkligheten en helt annan. Vi är verkligen skapade. Frågan är bara – av vem?

För det andra att man som bibeltroende alltså inte är ensamma om att propagera för en intelligent design av vårt universum, vare sig med eller utan tron på en biologisk evolution. Det finns nog skäl att misstänka att Intelligent Design (ID) framgent kommer att betraktas som alltmer politiskt korrekt i takt med att världens makthavare inser att ID är en utmärkt minsta gemensam nämnare för många religioner och andra rörelser, och även för allt fler företrädare för naturvetenskapen. Kanske kommer man från maktens håll att resonera som man en gång gjorde när man hanterade urkristendomen i Rom - Det vi inte kan besegra behöver vi försöka tämja?!

För det tredje tänker jag aldrig hamna i diket att lyfta fram Intelligent Design som en isolerad företeelse. Hur skulle jag kunna det. Jag råkar veta vem den store Designern verkligen är - Bibelns Gud, Ordet – Jesus Kristus! Budskapet om skapelsen är därför för alltid intimt förknippat med det glada budskapet om försoning med Gud genom tron på Jesu död på korset. Annars vore jag bara en medlöpare till de krafter som vill (och dessvärre en dag kommer att) genomföra en antikristlig världsordning.

Men slutet gott – Allting gott, förstås!

***

PS! Det blev för övrigt en intensiv inledning av hösten för min del med många engagemang, så därför blev den här månadsreflektionen nästan en månad försenad. I september var det intensivt arbete med decembernumret av magasinet Genesis, parallellt med förberedelser av ett antal föredrag inför Genesis årskonferens i Östersund. Du hittar för övrigt tre av dessa via länkarna i noten här nedanför^[1] ifall du skulle få tid och lust. DS!

[1] 

Forskningen om livets ursprung – myten och verkligheten

När utvecklingsläran krackelerar – vad händer då?

Vägen till en saklig och allsidig undervisning om vårt ursprung