Maj 2018
Jag och media är inte bundisar längre.
Inte så att media skriver om mig, dessbättre, utan det handlar i stället om vad jag och media tycker om saker och ting.
Med tiden har det nämligen blivit så att jag och media 
kommit att stå allt längre ifrån varandra i fråga om det mesta, allt från etik till världspolitik.
Om media rosar och upphöjer en person till skyarna så är oddsen numera rätt goda för att jag inte alls delar den personens värderingar. Ja, så långt har det gått att medias grundmurade fientlighet mot någon har blivit en anledning för mig att tänka att det där kanske trots allt är en person som har något viktigt att säga.
Jag tycker att den här tendensen har blivit mer markant med åren.
Det där beror nog inte särskilt mycket på mig. Mina värderingar är i stora drag desamma som när jag var 18, om än aningen mindre svartvita. Har man Bibeln som styrdokument för sitt liv blir ens värderingsgrund av naturliga skäl tämligen stabil över tid. Nej, det är framför allt medias, politikens och samhällets värderingar som är på väg åt ett annat håll.
Det här är ett tydligt bevis på att jag är bakåtsträvare och reaktionär, skulle säkert många säga. I varje fall skulle media göra det ifall de hade brytt sig.
Det får mig att tro att jag är på rätt spår!
