Augusti 2018
Jag tittar i princip bara på TV när det är fotbolls-VM. Och går på bio på sin höjd någon gång om året. Och läser en skönlitterär bok i genomsnitt vart sextionde år (så var det bekänt…). Men jag minns som i går när jag såg Forrest Gump på bio för snart ett kvarts sekel sedan. Framför allt inledningsscenen med kameran som följde en fjäders virvlande i vinden under ett par minuter tills den landade mot Forrests sko där han satt på en parkbänk och väntade på bussen[1]. Handlingen för övrigt har jag bara fragment kvar i minnet av.
Jag kan inte riktigt förklara varför jag fastnade så för just den scenen. En orsak är säkert att den var så skickligt genomförd rent tekniskt[2], men också för någonting annat som jag har svårt att både formulera i sinnet och sätta på pränt. Men jag ska göra ett försök.
Faktum är 
att jag har den där fjädern i tankarna nästintill varje dag. För mig är det någonting tilltalande i att betrakta mig som en fjäder förd av vinden. Det uttrycker frihet, vila och förtröstan. Samtidigt är det lite skrämmande att passivt låta sig föras någonstans, när man själv inte vet vart. Och fatalismen och determinismen lurar givetvis runt hörnet – tanken att ”det blir som det blir” – vilket är lika destruktivt som obibliskt.
Jag har kommit fram till att för mig ligger det attraktiva i den här symboliken i övertygelsen om och erfarenheten av att det är en god och allvetande Gud som är vinden. En älskande Ande som har total kontroll över mina förehavanden även i situationer när jag själv saknar det. Och det här innebär inte att jag skulle vara någon viljelös och passiv själ utan driv och riktning i tillvaron – det där ingår liksom i min ordnade fjäderstruktur, men den där egna kontrollen och ambitionen får mig inte att lyfta.
Min ständiga bön är därför att jag skulle få vara lika fri som den där fjädern att föras av Hans Stormvind dit Han vill. Vem vill vara som en fjäder fastklibbad på en måslort på en klippa, eller dränkt i ett hällkar? Nej fri som ett ejderdun vill jag vara, som förs av Andens vind[3] både fysiskt och i tankarna dit Han vill att jag ska vara, till vad jag ska säga och vad jag ska göra.
Jag har börjat praktisera det sättet att leva lite trevande ibland.
Jag berättar inte mer nu, för du skulle ändå inte tro mig!
”Vinden blåser vart den vill. Du hör den blåsa men kan inte säga varifrån den kommer eller vart den tar vägen. Så är det också med var och en som är född av Anden.”
(Joh 3:8, Nubibeln)
[1] Se sekvensen här. [Tillbaka till texten]
[2] Se tekniken bakom filmsekvensen här [Tillbaka till texten]
[3] Som du kanske vet så är hebreiskans ord för vind och ande ett och detsamma, ”ruach” (רוח) [Tillbaka till texten]