Göran Schmidts hemsida

November 2018

Nanobilar. Bildkälla: Ny Teknik - se länk nedan

November månad har jag framför allt ägnat åt att författa ett par kapitel av en antologi om ursprungsfrågorna. Boken kommer ut någon gång under våren på Sjöbergs förlag. Jag vet inte titeln ännu, men jag lovar att berätta när jag vet mera.

Det ena av kapitlen handlar om något jag ägnat ganska mycket tid åt under åren utifrån genuint intresse, nämligen frågan om livets ursprung. Med andra ord berättelsen om hur kemiska reaktioner i ett hypotetiskt urtidsscenario spontant bildade den första levande varelsen – den där lilla för-bakterien som vi alla enligt evolutionsteorin sägs vara besläktade med i rakt nedstigande led.

Det intryck man brukar få efter att ha läst läroboksversionen, är att vetenskapen visat hur livets byggstenar kan bildas genom blixturladdningar i enkla kemikalier, och hur dessa sedan spontant kopplat ihop sig till de informationsrika molekylkedjor som bygger upp och kodar för livet, som t ex proteiner och nukleinsyror (DNA och RNA). Allt som krävs, brukar det heta, är bara de rätta förutsättningarna i form av ingredienser, temperatur, surhet och annat.

Utifrån min bakgrund som kemiingenjör vågar jag påstå att detta förmodligen är den vetenskapligt sämst underbyggda och mest missvisande berättelsen av alla som finns med i skolornas läromedel.

De flesta saknar inblick i kemins värld, vilket gör bakgrunden till livets ursprung svår att förstå, och framför allt att värdera. Man måste luta sig mot de auktoriteter som uttalar sig, vanligtvis läromedelsförfattarna. Och deras självklara utgångspunkt är alltid den som allmänt råder inom vetenskapen, nämligen att livet uppstod genom naturlig kemi, möjligen med tillägget att vi bara ännu inte vet exakt hur.

I antologin tar jag upp några av de egenskaper hos livets molekyler som ursprungshypoteserna behöver förklara. Det skulle bli en alldeles för krånglig månadsreflektion om jag skulle redogöra för det här, men i korta drag kan jag säga att frågan om hur livets molekyler en gång uppstod är ett större mysterium idag än någonsin tidigare. Och ett om möjligt ännu större mysterium är hur de började växelverka med varandra till något som kom att kallas liv. Det här är inget eget påfund – praktiskt taget alla forskare inom området är överens om den saken, om inte inför TV-kamerorna så åtminstone i fikarummet. Detta sagt med all respekt för forskarnas kompetens, och även med reservation för framtida landvinningar inom ursprungskemin. Det där brukar inte framgå i läroböckerna. I den här frågan väger nämligen ”berättelsen” tyngre än evidensen.

En person med lång erfarenhet av framställning av organiska ^[1] molekyler är professor James Tour vid Rice University, specialist inom området syntetisk organisk kemi. Han vet hur mycket kunskap, snillrikhet, förutseende och tålamod som krävs för att steg för steg bygga upp större funktionella organiska molekyler, eftersom han ägnat åratal av sitt forskarliv åt just detta. Hans rättframma omdöme om forskare som uttalar sig i optimistiska ordalag kring hur den första levande cellen uppstod illustrerar det ganska tydligt:

”De som säger, ’Det här har vi en bra bild av’, de vet ingenting – ingenting – om kemisk syntes – ingenting!” ^[2]

Han menar att det närmast är förolämpande mot kemister inom hans eget forskningsfält när man påstår att så komplexa molekyler som proteiner och DNA en gång i tiden kunde uppstå helt utan intelligent styrning. Detta eftersom de molekyler de själva arbetar med, och som är betydligt mindre komplexa, kräver avancerad kemiteknik och åratal av forskarmöda att framställa.
Och det kan man ju förstå.

[1]  Organisk kemi är det område av kemin som handlar om kolföreningar. Ett av Tours projekt har varit att framställa osannolikt små nanobilar. Man kan parkera 20 000 av dem i rad på en sträcka som motsvarar bredden (!) av ett hårstrå. Perfekt i stadstrafik ;)    [Tillbaka till texten]

[2]  Citatet är från föreläsningen ”The Origin of Life: An Inside Story” från juni 2016.   [Tillbaka till texten]