Göran Schmidts hemsida

Augusti 2019

Bildkällor: Vänstra bilden: Författaren, augusti 2019, Högra bilden: Pixabay

”Den första principen är att man inte får lura sig själv – och den som är lättast att lura är sig själv”.

Det var så den amerikanske fysikern Richard Feynman en gång uttryckte det. Det var en reflektion utifrån en mångårig erfarenhet av den akademiska, naturvetenskapliga världen.

Menade han alltså att vetenskapsmän inte skulle vara objektiva och fria från förutfattade meningar? Är det möjligt? Vetenskapen ligger ju till grund för praktiskt taget alla våra samhällens politiska beslut och utbildningssystem – skulle den kunna vara influerad av forskares subjektiva och felaktiga slutsatser?

Precis det. Han uppmanade sina forskarkollegor att vara observanta så de inte tar för givet att de är immuna mot allvarliga tankefel bara för att de arbetar med vetenskap. De är människor som alla andra.

Vi frestas alla att bygga upp tankevanor och teorier som vi tycker är förankrade i både fakta och förnuft, men som egentligen bygger på subjektiv grund, på vad vi vill tro om verkligheten. Vill man inte tro att Gud finns, så tycker man sig se att världen saknar syfte och mening och att den är full av självskapande egenskaper, och så tolkar man fakta och observationer genom de naturalistiska glasögonen. Vill man tro att Gud finns har man Gudsglasögonen på och kommer att se hans fingeravtryck överallt i skapelsen.

Hur ska man då kunna avgöra vad som är rätt? Genom att tillämpa samma kriterier för design på naturen som vi annars gör när vi bedömer om ting har intelligenta orsaker eller inte. Jämför bilderna här ovan. Den vänstra tog jag i Jämtlandsfjällen för ett par veckor sedan. Finns det en intelligent orsak till att stenarna ligger så där, tror du, eller är det en ”naturlig” lämning av inlandsisen? Jämför med objektet på den högra bilden – intelligent orsak eller ”naturliga” förklaringar? Du inser säkert analogin och poängen!

Kristna är givetvis inte heller immuna mot den här sortens tankefel. Ett exempel som jag mötts av på senare tid är de som hävdar att de karismatiska nådegåvorna (gr.: charis – ”nåd”) inte är aktuella för vår tid ^[1]. Företeelser som tungomålstal, helande och profetia upphörde med de första apostlarna, menar man, och anser sig finna stöd för det i några enstaka bibelverser. Exempel på sådant från vår samtid som det tar sig uttryck inom karismatisk kristendom avfärdar man som falsarier, manipulation ^[2] och rena villoläror.

De som förespråkar denna teologi har inte sällan egna negativa erfarenheter från karismatiska miljöer, och/eller befinner sig i sammanhang där betoningen ligger på de rent intellektuella och relationella aspekterna av den kristna tron. Betyder det att jag försvarar allting som sker i karismatiska kretsar? Nej varför skulle jag det? Allting kan missbrukas och korrumperas, det handlar om att skilja äkta vara från fejk - det gäller givetvis i såväl profana som andliga sammanhang.

Men det blir problem när man skapar en teologi som bygger på människors personliga erfarenhet – eller i det här fallet snarare brist på erfarenhet. Denna blir det tolkningsfilter man kommer att läsa bibelordet genom. Sen vänder man på kuttingen och påstår att det minsann är Bibeln som är grunden och att den stämmer överens med all (äkta) kristen erfarenhet.

Jag skulle rekommendera mina bröder och systrar med denna teologi att sätta Bibelns Nya testamente i händerna på en total novis och be vederbörande gå hem och läsa igenom det. Fråga sedan personen om intrycket från läsningen är att helande, profetia och tungomålstal var avsett att upphöra med apostlarna, eller om det skulle vara ett kännetecken på Jesustroende människor även efter apostlarnas tid.

Svaret är givet, menar jag. Tveklöst det senare. Testa.

En sådan lära är destruktiv. Först och främst eftersom helanden och befrielser är tydligt kopplade till Jesu missionsbefallning ^[3], de ska följa i spåren av den som tror och förkunnar budskapet om att Jesus är enda vägen till Fadern. Men också på grund av den erfarenhet vi har som ser helandemirakel som ett naturligt och återkommande inslag i vår vardagserfarenhet ^[4].

Anamma alltså inte en sådan teologi. Och inte heller den teori som lär att allt fantastiskt i naturen har skapat sig själv utan anledning. Båda är lika osanna, korrupta och hämmande. Sök i stället helhjärtat efter sanningen, så kommer du att finna den, på det ena området som på det andra. Det är så sant som det står skrivet!

Fotnoter

[1]  Denna teologiska hållning brukar kallas cessationism, och är ännu så länge (dessbättre) vanligare på andra sidan Atlanten.   [Tillbaka till texten]

[2]  På Youtube finns videor, t ex Miracles for Sale , där en skeptiker utger sig för att vara pastor och helandepredikant och ”ber” för människor med fysiska sjukdomar med följd att personerna i många fall blir helade. Skeptikerna tar detta som bevis för att det hela handlar om manipulation. I stället beror det på att Gud bekänner sig till sin Sons namn och att det räcker med ett ”senapskorn” till tro hos den som får förbön för att ett helande ska äga rum i Hans namn. Det är bland annat den här sortens personer som Jesus hänvisar till i Matt 7:22-23, inte till dem som går ut på gator och torg för att sprida evangeliet med gott uppsåt.    [Tillbaka till texten]

[3]  Mark 16:15-18   [Tillbaka till texten]

[4]  Det finns ett rikt material på Youtube för den som vill försäkra sig om att Anden utför mirakel än idag som på apostlarnas tid, den som vill kan till exempel söka på fraser som Lifestyle Christianity , The Last Reformation eller Windsor On Fire . För att avvisa all denna evidens måste man vara en hejare på konspirationstänkande. Men den tragiska sanningen är att den som inte vill tro inte övertygas ens av ett mirakel framför ögonen - möjligheten finns ju alltid att det orsakades av någon idag okänd ”naturlig” förklaring. Tron kommer till den som har ett hjärta som uppriktigt söker Gud och gäckar den som inte gör det!    [Tillbaka till texten]